torsdag 6 januari 2011

Dop - för vem?

I morgon är det präst- och diakonexamen igen. 6 kandidater ska vigas till präster på söndag och en ska vigas till diakon. Det ska bli spännande att få vara med om deras examen där samtal kring Carolin Johansons bok "Bråkdelen av en sekund" (Libris förlag) ska äga rum. Kandidaterna har skrivit korta uppsatser med reflektioner både kring boken, trons vägar i Svenska kyrkan och sin egen väg till tron.

Carolina Johansson berättar i sin bok bland annat om sin väg till dopet. Hon hade en stark gudsupplevelse och kom till en präst i en Stockholmsförsamling, bad att få bli döpt och fick först gå under lång tid i undervisning.

En fråga som nämns i boken är om inte dopet egentligen, också i vuxensammanhang, skulle kunna föregå undervisningen.

Men vad är egentligen dopet? Och för vem?

Dopet är, menar jag, ett kärlekstecken ifrån Gud. Som spädbarn förstår man inget annat än tecken. man förstår inte kärleksfulla ord från föräldrarna, man förstår bara kramar, pussar, mat och blöjbyten. Det handlar om närhet, värme, kärlek och matbehovstillfredställelse.

Men som vuxen förstår vi ord. Vi kan väga ordens betydelse, vi kan med ordens hjälp borra oss djupare in i det som från början kan verka oförståeligt. När en konfirmand eller ännu äldre "vuxen" döps i Svenska kyrkan, föregås det av undervisning. Det är inte så att det krävs kunskap för att man ska döpas. Dopet är ju ett uttryck för Guds nåd. Men som vuxen (eller konfirmand) fattar man sitt eget beslut och då bör man veta på vilka grunder man fattar sitt beslut. D v s man bör ha mer kunskap om vad kristen tro innebär.

När man har dopsamtal med en vuxen sker det oftast vid flera tillfällen, ett dopsamtal som blir samtal om den kristna tron. Det är spännande också som präst att få reflektera tillsammans med dopkandidaten över dopets betydelse i 2000-talets Stockholm och i vederbörandes liv. Efter en tid beslutar man gemensamt om lämplig tidpunkt för dopet, som inte blir en examen i kristen tro utan en bekännelse. Som dopkandidat bekänner man sin tro på Kristus. Bekännelsen sker indirekt (eller direkt?) genom själva dopögonblicket men också genom trosbekännelsen etc.

Vem är då dopet till för? Svaret är enkelt. Det är till för alla, för alla som vill bli döpta. Du som läser denna blogg och inte är döpt men vill bli döpt kan kontakta din församlingspräst eller någon annan präst, ungefär som Carolina Johansson beskriver i den läsvärda boken.

Vi behöver dopet som en konkret påminnelse om Guds kärlek till Dig och mig!

På söndag prästvigs Magnus, Tomas, Katrin, Rebecka, Maria och Eva. Malin diakonvigs. Bed för dem. Kom och var med i Storkyrkan. Vigningsmässan börjar kl 11.00. Välkomna!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra Åke att du tar upp dopets betydelse och vad jag tolkar i din text också understryker dess förhållande till lärande. Detta visar även missions-befallningen "Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och LÄR dem hålla alla bud jag har befallt", vilket visar att dopet till slut att även nådde oss här uppe i norden.

Jesus ord "Den som tror och är döpt ska bli frälst" är verkligen hoppingivande i denna trasiga värld och visar vikten av att inte profanera dopet på dess viktiga betydelse, likt att problematisera befrielsebönen. Tvivlar dessa på att Gud hör bön, eller indikerar det istället en viss skepsis inför denna lära, eller rentutav just räds att undervisa?

Jag vänder mig också mot att tala om vattnet i ren allmän betydelse som förutsättning för liv. Lilla katekesen lyder "Dopet är icke blott vatten, utan vatten helgat genom Guds befallning och förbundet med Guds ord", och vidare "...Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälser ifrån döden och djävulen och giver evig salighet åt alla dem som sätta tro till Guds ord och löften".

Dopet bör därmed inte bli en fristående händelse. Dopet är en gåva, ett erbjudande utan krav på motprestation. Tron däremot erbjuds av kyrkan att arbeta och leva med tillsammans. Gällandes barndop står naturligtvis, i den bästa av världar, även föräldrar och faddrar också som garant för den kristna undervisningen. Föräldrar är dessutom både ansvariga och indirekt medskyldiga i deras barns liv fram till 18 års ålder.

Mvh
/Robin

carolinajohansson sa...

Hej Åke,

Vad roligt att du tar upp min bok -och vad hedrande att den används i ett sådant viktigt sammanhang!

Just det där med dopundervisning efter eller innan dopet är en liten del av boken - jag ser en risk att det vuxna dopet blir ett troendedop under gällande ordning vilket jag upplever som olyckligt men är inte säker.

Är dock helt med dig i det som är dopets kärna. En skimrande gåva, åt alla, av nåd. En konkret bild av Guds rungande Ja till människan.

Intressant oavsett med diskussion och samtal kring det vuxna dopet. Eftersom dopfrekvensen faller, och i förtröstan på att Gud fortsätter att verka, kan man ju tänka sig en ökad efterfrågan på vuxendop. Och det är spännande. Jag brukar säga att mitt dop det viktigaste som jag gjort, och det mest betydelsefulla, och ur det perspektivet är det väldigt roligt att min berättelse om dopet tas på sådant allvar.