I den debatt som följt i kölvattnet av fryshusimamens anställningsform har ord om att Svenska kyrkan håller på att skriva om sin tro förekommit. Stiftsprosten Bo Larsson har skrivit en artikel till försvar för Sofia församlings involvering i imamanställningen. Jag delar inte alla stiftsprostens uppfattningar i imamfrågan vilket torde ha framkommit i mitt förra blogginlägg. Men, det är viktigt att framhålla att både stiftsprosten och jag delar synen på att Svenska kyrkan, med sin evangelisk lutherska identitet, är stadd i ständig reformation. Kyrkans lära måste hela tiden tolkas in i det dagsaktuella sammanhanget för dagens människor. Det handlar inte om att skriva om tron. Kyrkans trosgrund är klar och tydlig: Gud själv har mött oss på ett unikt sätt i Jesus Kristus. Det kallar vi inkarnationen. Jesus Kristus har dött och uppstått för vår skull. Inkarnationen och korset är det centrala kring vilket kyrkan bygger hela sin existens. Lämnar vi detta har vi skrivit om vår tro. Men kyrkan har inte lämnat detta. Detta är den fasta grund på vilken vi står. Och ju stadigare vi står på den grunden ju mer kan vi vara öppna för andras traditioner. Inom ramen för det ovan skrivna kan vi sedan föra religionsdialog, vara öppna för att den ömsesidiga kärleken kan ha många olika uttrycksformer. Men grunden är lagd. Med aposteln Paulus ord: "Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus." (1 Kor 3:11 ). Utifrån denna grund är vi reformatoriska med fortgående reformation.
Så låt oss slå vakt om vårt reformatoriska arv. Låt oss slå vakt om en kyrka i fortgående utveckling med en tydlig grund.
Vi håller inte på att skriva om vår tro! Tro inte det!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
17 kommentarer:
Med tanke på att kyrkans bekännelse, t.o.m. i sin kortaste form (apostplicum) omfattar mer än det som du säger utgör "tron" undrar jag om du inte i din iver att övertyga oss om kontinuiteten gör dig skyldig till en reduktionistisk syn på tron. Nog omfattar Svenska kyrkans bekännelse mer än inkarnationen?!
Om du har rätt skulle du ju lika gärna kunna vara pingstvän eller romersk katolik.
Jag tror att du har fel, det pågår en omfattande omskrivning av tron. Det som utgjorde trons innehåll bland prästerskapet för några decennier sedan omfattas knappast av prästerskapet i gemen idag. Och då syftar jag inte bara på äktenskapet, utan på frågan om människans synd, frälsningen och vägen till Gud. Föreställ dig Bo Giertz anställa en imam!
Bästa Frimodig,
Nota bene att jag talar om inkarnationen, korset och uppståndelsen. Det är sannerligen ganska heltäckande med uppståndelsens konsekvens gällande Den Heliga Anden, de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Bo Giertz skulle aldrig anställa en iman. Det är fler som inte skulle det i respekt för Islam.
Åke,
Tyvärr så är ditt inlägg inte den bild som nu förmedlas av SvK.
Jag har funderat över vad det är jag hör och läser i den här debatten.
Varför går stiftsprost Bo Larsson (som ingåri Stockholmsbiskopens sekretariat) ut och säger att en av SvK:s uppgifter är att stötta andra religioners utveckling?
Varför kallar han de som har en annan åsikt för naiva, islamfientliga och motståndare till religionsdialog?
Varför tiger biskoparna?
Jag ser två möjliga förklaringar:
1. Personer i ledande roller inom SvK försöker aktivt ändra SvK:s uppgift (och lära?) med de förändringar i kyrkoordning etc som det på sikt kräver.
Detta skulle i så fall vara personer med en egen agenda eller med motiv som de anser vara överordnade den kristna tron. Sådana finns, läs bara mycket av det som skrivs på Seglora smedjas sida.
2. Personer i ledande roller inom SvK inser inte att de håller på att ändra SvK:s uppgift och lära.
Det är i sådana fall ett resultat av en alltmer urvattnad teologisk utbildning/dialog och ett förytligande för att "please the crowds".
Eller så är det en kombination av båda...
Faktum är att oklarheten är större än någonsin så länge inte biskoparna i SvK stakar ut kursen och erkänner de otydligheter som faktiskt finns.
Det går inte att stoppa huvudet i sanden längre och istället ägna en massa tid åt organisatioriska problem.
Tänker SvK ta utmaningen? Eller kommer hon att hoppas att det "blåser över" och blir bra av sig själv?
Åke
Om SvK inte skrivit om tron, varför anser merparten av världens kristna att SvK just gjort detta. På punkt efter punkt böjer hon ner sig och i sitt församlingsliv blir synkretismen ibland direkt pinsam (inte minst i Sofia = vishetens tempel).
Jag förstår att folk som är kristna inte känner sig hemma i den lära och det liv som numera (ut)levs i SvK!
Allt Gott
Först vill jag säga att det är illa att Bo Larsson, som ska vara stiftprost och studerad, inte förstår betydelsen av "särskilda skäl" i författningstext och vidare inte inser att det i övrigt är skillnad på att vara kristen men inte medlem i Svenska kyrkan och vara muslim och förnekare av Jesus Kristus som sann Gud och sann Människa. Jag antar att stiftsjuristen inte var tillfrågad. Apropå artikeln.
Sen vill jag mena att Svenska kyrkan verkligen ÄR ute på svag is och det är verkligen en tendens till synkretism - se bara på hur många håll där biskop Spong och Jonas Gardell bjudits in och fått gå på röda mattan , bjudits på årgångschampagne och rysk kaviar, för att använda en liknelse. Gudstjänster tillsammans med muslimer och judar har också förekommit även om det nu inte ska ha varit någon gemensam bön.
Att sedan påstå att det skulle vara en särskild uppgift för Svenska kyrkan att skapa förståelse för andra religioner och liknande är helt otroligt. Om Sofia församling har så mycket pengar över kunde de väl skänka dem till Domkyrkoförsamlingen istället, jag tror nog att domprost Åke skulle se till att förvalta dem bättre än så.
För övrigt är det väl högre rang att vara domprost än stiftsprost?!
Nej, kyrkan håller kanske inte på att skriva om sin tro. Men tycker alla präster detta?
Men nog är det så att väldigt, väldigt många människor idag inte har förlorat sin tro på Gud/Kristus, men väl sin tro på Svenska kyrkan. Och detta blir inte annorlunda av att man konkurrerar med underhållningsbranschen på olika sätt och dessutom inte är så noga med kyrkotillhörigheten vid anställningar.
PA,
Det var banne mig ett klockrent inlägg! Kristallklart genomskådande över rådande situation! Så resonerar också en människa med sikte mot Herren och sökande sig till vad Han ber om och lär ut, dessutom använder som måttstock för att jämföra med vad som både implicit och explicit uttrycks, den enda utgångspunkt en kristen kan ha. Glöm heller inte att stiftet i fråga samt eliten i Uppsala inte är helt representativt för Svk i stort, men de syns och hörs och släpper fram de röster som ligger i linje med deras egna tankar, därmed framträder också en skev bild. Sett till hela kyrkan finns både levande församlingar, människor och präster som är starkt rotade i Kristus och bejakar kyrkans tro, bekännelse och lära och omfamnar ett fromhetsliv till hjälp för sitt eget. Dessa skvalpar omkring som små öar och utgör fortfarande en stor andlig näring.
/Robin
Tack, igen, P-A, för en bra kommentar. Jag hoppas att det är nummer 2 som är sant, aningslöshet snarare än medvetenhet, men vet naturligtvis inte. Känner allt mer som dig. Det var inte detta jag behövde en kyrka för. Men kanske är det bra för kyrkan om många troende lämnar organisationen SvK. Förr eller senare kommer ju en punkt då man måste fundera över den där frågan som ligger och gnager i botten: Varför ska vi vara kyrka överhuvudtaget?
Åke
Är läran om den permanenta reformationen måhända en kyrklig variant av den trotskistiska läran om den peramanenta revolutionen?
PA
Instämmer.
Tack för svar. Inkarnationen, korset och uppståndelsen med dess konsekvens (?), den Helige Ande (borde det vara), är som du säger "ganska" heltäckande.
Problemet för oss vanliga dödliga är att det finns en rad tecken som pekar mot att det sker en omskrivning av tron, ta KG Hammar och jungfrufödelsen (som direkt hänger ihop med inkarnationen), ta AK Hammar och dopteologin som verkligen hänger ihop med Jesu död (dog han inte för de små?). Ta utredningen "demokratin är en successiv uppenbarelse" som går direkt på tvärs med inspirationslärarn i bekännelseskrifterna.
Vi skulle kunna räkna upp flera sidor med tecken på förskjutningar i tro och lära i Svenska kyrkan. Ser inte du detta? Har jag så fel?
Det som behövs är en kamp för den tro som överlämnats åt de heliga. Det tror jag, tror inte du det?
Först av allt måste jag säga att inte heller jag tycker att anställningen av imamen var det smartaste man kunde göra som församling i Svenska kyrkan. Men beträffande det övriga så är det självklart att Svenska kyrkan måste predika evangeliet i den tid där vi befinner oss, och göra det på vår tids språk. Vi kan inte låtsas som om vi tror att det finns ett helvete eller en djävul, vi kan inte predika att odöpta barn lever i fara, vi kan inte fortsätta att hävda jungfrufödsel och promenader på vatten som någonting absolut nödvändigt för vår tro. Det viktiga är ju inte om dessa händelser är historiska händelser eller symboler, det viktiga är ju vad Jesus betyder, vem Jesus var och är. "Vad spelar det för roll om Jesus har uppstått eller inte om han inte har uppstått för dig". För mig har Jesus uppstått, jag följer Jesus och predikar med glädje evangeliet i kyrkan. Min tro på Jesus sviktar inte, och jag tror mig kunna säga detsamma om Svenska kyrkans tro.
Kjell
Hur skiljer du på att Jesus uppstått för mig och en historiskt objektiv utsaga om att Jesus verkligen lever? Är det ointessant om Han objektivt uppstått? Är det obevisbart eller otroligt otrovärdigt.
@Kjell Präst. När jag läser din kommentar kan jag känna med dig i din strävan att evangeliet ska vara aktuellt för vår tid. Det är just denna diskussion som präglat teologin på 1900-talet i så hög grad.
Det är dock för mig obegripligt att man kan frikoppla tron från historien så som du gör. Det strider mot det lutherska trosbegreppet som Sigfried ven Engeström skrivit sin avhandling om.
Att skriva på vår tids språk måste ju inte medöra att man förnekar att det har hänt. Franska revolutionen på vår tids språk innebär ju inte att man kan tiga om giljotinen, eller?
Jag fruktar att du genom ditt inlägg visade att det pågår en omskrivning av tron åtminstone i fråga om trons försanthållande.
Kjell Präst,
Jag håller intensivt med dig i det du skriver: "Svenska kyrkan måste predika evangeliet i den tid där vi befinner oss, och göra det på vår tids språk."
Detta är absolut nödvändigt och självklart för en levande kyrka.
MEN - varför skulle vi förneka helvetet? Varför skulle det vara omöjligt att gå på vattnet?
Om vi förnekar det så har vi ju bara gått ateisterna till mötes i deras krav på att endast det bevisbara och det fattbara kan existera. Hur ska vi kunna säga att vi verkligen tror om vi reducerar eller rensar bort det som känns otroligt? Då faller hela grunden för att tro. Tro handlar om att tro det otroliga, att greppa det ogreppbara, att se den Osynlige.
Och helvetet finns - alldeles påtagligt och verkligt.
@ Kjell Präst
En kristendom där man tror på Jesus men inte tror på under är inte konsekvent. Likaså måste man förvanska läran på ett betydande sätt om man förnekar att det skulle finnas en ond makt som är verksam i världen eller att vi måste räkna med den dubbla utgången vid Jesu återkomst.
Varför är det förresten så svårt att tro att Gud kan göra under? En Gud som skapat himmel och jord kan naturligtvis också upphäva naturlagarna om han finner det för gott. Kan man förresten tro på Jesus om man samtidigt inte är beredd att tro på det han säger, t.ex. om Satans aktiviteter i världen?
När det nu framkommer att imamanställningen inte var en lapsus lokalt utan ett i stiftsledningen förankrat steg så får vi ännu ett tecken på att Svenska kyrkan håller på att ändra sin tro i hög takt.
Eller menar du att det är förenligt med Svenska kyrkans tro att be till Allah, eller att anställa någon som inte tror att Jesus är frälsare för att be till Allah? Ditt blogginlägg tarvar fler svar.
Ytterligare ett exempel på omskrivningen av tron som sker runt omkring dig: I en webbdebattartikel i KT idag vill en präst avskaffa allt tal om synd, skuld och slaktade lamm. Det kan du väl inte få att harmoniera med en traditionell bekännelse enligt Svenska kyrkans portalparagraf?
Skicka en kommentar