Just nu pågår den ekumeniska böneveckan för kristen enhet. För samman dem är temat och för mig är det en påminnelse om att vi kristna hör ihop. Vi är syskon i samma familj med samma himmelska förälder. Men temat för samman dem handlar inte om att vi ska bli som den andre, tro som den andre, göra som den andre. Temat är inte: slå ihop dem! Nej, denna bönevecka får påminna oss om vikten av att sträva efter att lära känna varandra än mer, lyssna till varandra än mer, förstå varandra än mer i den allra största respekt och samtidigt dela med oss av vår egen tro, vår eget ställningstagande. Det handlar om en ömsesidig respekt i den ömsesidiga kärleken som Jesus utmanar oss till.
Ekumeniken påminner oss om att kyrkorna tillsammans är som en slipad diamant med många olika glimrande sidor. Varje sida är vacker i sig men tillsammans utgör de den underbara ädelstenen och som är så värdefull. Det är först när diamantens alla sidor finns där slipade som den kan spegla och bryta ljuset på så många olika sätt. Därför behövs vi tillsammans, med våra olikheter. Låt oss gå framåt på enhetens väg i bön, i gudstjänstliv - i ett syskonskap där olikhet inte behöver vara hotande. Därför vill jag ropa i en ekumenisk iver:
För samman dem!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Uppriktigt sagt, tror jag att förutsättningarna nog är sämre än på riktigt länge...
Man behöver bara se attityderna mot Svenska kyrkan om "äktenskapet", historien, civil-rätten och lagen, osv.
Okunnigheten är enorm - viljan att misstolka är påtaglig: Misstron kunde inte vara större.
Och även inom Svenska kyrkan, tror jag, Göran. Jag håller med dig i din analys över läget.
Skicka en kommentar