Kultur och prästvigning.

I går var det dags för prästexamen i Stockholms stift. Sju lätt nervösa prästkandidater var samlade i Storkyrkan för övning inför prästvigningsgudstjänsten idag redan kl kvart över åtta på lördagsmorgonen. Strax före kl 10 på förmiddagen kom jag in och försökte säga några uppmuntrande ord inför själva examen. Egentligen är det inte en examen av klassiskt snitt med förhör utan snarare ett samtal utifrån en bok och pm som kandidaterna läst och skrivit i förväg. Det som nu gällde var boken Kultur och Kyrka - På väg mot en kulturteologi med Mikael Larsson som redaktör. Det är en spännande bok med många olika infallsvinklar gällande kulturyttringar i kyrkans sammanhang (film, teater, bildkonst, musik, litteratur). Det blev goda samtal om konstens betydelse, om vad kyrkan kan lära av teatern o s v.

Ordet kultur är svårdefinierat. vad är egentligen kultur? Var går gränsen? Vad kan inräknas i kultursammanhang? Några kanske skulle säga att kultur bara är det vi kallar för finkultur medan andra kanske skulle vidga begreppet mer. men det viktiga är nog inte själva definitionen utan hur kyrkan ser på kulturyttringar. Är de bra i sig eller har de ett instrumentellt värde? Personligen menar jag att kulturyttringar i stil med bildkonst, musik, litteratur och teater måste ha ett instrumentellt värde i kyrkans sammanhang - annars hör de inte hemma i kyrkorummet utan mer på museer, konserthus etc. Vår uppgift är att förkunna evangeliet om Jesus Kristus - Gud som möter oss på ett unikt sätt i en historisk person, ett evangelium som är utmanande, befriande och upprättande. Till detta är vi kallade som kyrka. Detta uppdrag får vi inte svika. Men vi kan göra det med många språk, på många olika sätt och där kan olika kulturyttringar vara av oerhört stort värde för oss.

Det och mycket mer talade vi om vid prästexamen i Själakoret i Storkyrkan igår.

Idag har det varit prästvigning. De sju sacri ministri (en titel man har när man är examinerad men ännu inte vigd) blev Verbi Divini Ministri (VDM) - Guds Ords tjänare. Det var en fantastiskt fin vigningsgudstjänst och folkets jubel steg högt och applåderna dånade när vi hade allihop sagt: Ja, vi ta emot er som Kristi sändebud! Storkyrkan var nästan full av entusiastiska anhöriga och vänner och andra gudstjänstfirare och glädjen stod högt i tak.

Nu väntar 7 olika församlingar och jag tror att de börjar senast på tisdag. En ledig dag mellan vigning och arbete kan vara klokt.

Att få vara med och examinera och sedan viga nya präster och diakoner är en väldigt rolig uppgift som jag har som domprost. Jag gläder mig varje gång som detta äger rum. Kyrkan får nya tjänare och vi når ut än mer med evangeliet om vår korsfäste och uppståndne Herre. Det är viktigt!