Jag är under större delen av denna vecka på en nordeuropeisk katedralskonferens i Uppsala. Det är oerhört roligt att träffa kollegor och kyrkomusiker från Europa och höra om deras sorger och glädjeämnen gällande katedralen, lyssna till tankar om kyrkomusikens roll i förhållande till sin egen existens och i förhållande till uppgiften i gudstjänsten. 125 personer är samlade i Uppsala med domkyrkan och universitet som huvudplatser för gudstjänster, konserter, föreläsningar och samtal.
Vad är egentligen musikens roll? Kan musiken göra något i sig själv? Kan den alls bidra något i sig själv eller är det Gud som genom musiken talar. Vi säger ibland (och det har jag skrivit tidigare) att musiken tar vid där orden tystnar. Och visst är det så. Men frågan är hur ord och musik kan komplettera varandra, kan samarbeta i gudstjänsten? Vi talar för lite om musiken som Guds sätt att tala till oss människor. Det talade Ordet har blivit det viktiga, det som sägs i böner, texter och utläggningar. Och visst är det viktigt. Tron kommer av predikan, säger aposteln Paulus. Men, musiken kan också predika. I Storkyrkan är detta extra tydligt i det musikprojekt vi just nu gläder oss åt där vi minst 1 gång per månad har ett nykomponerat stycke av Sven-David Sandström. Senast i söndags sjöngs ett nytt fantastiskt stycke med text från profeten Malaki. Kyrkans viktigaste uppdrag är att förkunna evangeliet om Jesus Kristus. Det är otvetydigt så och det ska vi göra på många olika sätt. Vi borde fundera mer över hur musiken kan vara Guds redskap både i gudstjänsten och konserten. i kyrkans sammanhang är det väl tveksamt om musiken enbart skall vara ett njutningsmedel, något som "bara" berör för tillfället.
Jag är inte ute efter att musik alltid ska vara knutet till en andakt. men jag skulle vilja samtala mer om musikens roll, förstå musiken ännu bättre utifrån evangeliets uppmaning och utmaning och också utifrån ett evangeliskt lutherskt perspektiv. Att Bach är "den femte evangelisten" är utmärkt!! Hur kan vi än mer tydliggöra evangelistens budskap? Mer samtal om detta behövs.
Ordet och tonen måste få gå hand i hand!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Ord och ton går redan hand i hand på ett oupplösligt sätt i sången. Ett sätt att erkänna musiken kunde därför vara att sluta behandla psaltarpsalmerna och andra psalmer som dikter. Det bruket bygger nämligen på idén att ord fullt ut kan uttrycka en tanke, medan musik då blir enbart ett verktyg för att lyfta fram orden. Sedan länge används inte det synsättet inom varken språk- eller musikvetenskapen. Snarare ser man både ord och ton som symboler för något som man bara bristfälligt kan uttrycka. Orden är inte exakta och i gengäld är musiken mycket mer än bara innehållslöst ljud.
Dessutom tycker jag att det inom kyrkans väggar kan finnas fog för att tala om "musik-er" i plural. Bach i all ära men det finns annan musik än Bach.
Och mycken annan musik spelas tack och lov i våra kyrkor. I Storkyrkan får jag glädja mig över ett stort musikutbud också i gudstjänstsammanhanget.
Att sjunga psaltarpsalmer är fantatstiskt och inte alltid helt enkelt. Den möjligheten ges ju i kyrkans gudstjänstordningar. Vi borde göra det mer.
Skicka en kommentar