onsdag 20 maj 2009

Domkapitelbeslut.

Kära bloggläsare, jag beklagar att jag inte hunnit skriva några blogginlägg sedan i söndags men nu kommer ett nytt igen.

Denna gång vill jag hålla fram två uppmärksammade domkapitelbeslut. Det handlar om två präster som fått en erinran respektive prövotid för två olämpliga relationer med betydligt yngre lekmän. I det ena fallet handlar det om en kvinlig prästs relation till en ung pojke som varit hennes tidigare konfirmand och i det andra fallet handlar det om en manlig prästs relation med en ung kvinna. I bägge fallen har domkapitlets beslut kritiserats. Kritikerna anser, med press-"information" som underlag, att domkapitlet varit alltför flat i sin bedömning och i sitt "domslut". Inte minst i det sista fallet borde prästen fråntagits rätten att utöva vigningstjänsten.

Som vice ordförande i domkapitlet vill jag understryka det komplicerade i en process som handlar om anmälan mot präster och diakoner, d v s vigningstjänstinnehavare. Domkapitlet vill naturligtvis fatta beslut som blir så välgrundade som möjligt. Vi lyssnar till många inblandade, vi väger argumenten fram och tillbaka, vi väger argumenten mot den lagstiftning som gäller. Därför tar en process likt de ovan nämnda ganska lång tid. Det viktiga är att det blir så kloka beslut som möjligt.

Det som sägs på ett domkapitelsammanträde kommer bara ut genom ett beslutsprotokoll som är offentligt. Där redovisas inte samtal, där redovisas inte våndor. Där redovisas endast beslut och i vissa fall bakgrund och beslutsmotivreingar. Där redovisas inte heller vem som röstat för eller emot vad. Där redovisas endast reservationer mot beslut när sådana förekommer.

Med dessa rader vill jag bara understryka att de svåra målen i domkapitlet är betydligt svårare än media kan beskriva Många fler infallsvinklar finns än vad som kommer till allmänhetens kännedom. Det är utifrån ett vägande av alla dessa "ingredienser" som domkapitlet fattar sina beslut.

Helle Klein talade i radio om kåranda i domkapitlet. Jag tillhör "prästkåren" men vill å det bestämdaste protestera mot kårandabeskyllningen. Det finns ingen kåranda på det sättet i domkapitlet. Det finns kloka lekmän med juridisk kunskap, med teologisk kunskap, med kyrkorättslig kunskap, det finns biskop, präster och förtroendevalda och framför allt finns det människor som vill fatta så välgrundade, rättvisande och kloka beslut som möjligt.

5 kommentarer:

Maja sa...

Jag har skrivit om saken på min egen blogg (se länken från mitt namn). Jag är med Helle Klein i det här. Ni är inte trovärdiga, Åke.

Duvan sa...

Dom välgrundade och kloka besluten är inte så välgrundade, åtminstone så får allmänheten inte veta vad som var det egentliga skälet. Det borde inte vara så att man i domkaptlet talar om "lite vad som helst" och sedan i beslutet så förvanskar man det skriftliga beslutet för att "skydda "sitt eget beslut (som egentligen bygger på någonting annat som man diskuterat i kring och som beslutet vilar på). Är det det kyrkan ska stå för? Kyrkan skall stå för att sak frågor och sanningar skall komma i ljuset. Att man skall hålla sig till sak. Sedan vill jag faktiskt tillägga att det är allmänt känt i stiftet att Caroline Krook har en suspekt sexuell inställning. Hon har en "oerhört" liberal syn på sex m.m. i alla former, och den speglar domkapitlets beslut i allra högsta grad. Jag upplever att det ligger en okunskap bakom dessa beslut.

Åke Bonnier sa...

Maja och Duvan,jag förstår Er upprördhet liksom många andras upprördhet som baserar sig på själva domslutet och grunden för det som återfinns i protokollet.

Jag kan inte gå in på hur vi resonerade. Det råder tystnadsplikt i domkapitlet. Det som sägs innanför lykta dörrar stannar där förutom det som förs till protokollet. Det jag sagt i mitt blogginlägg är att vi har försökt att lyfta på alla stenar.
Beklagar att jag bara återkommer till det jag redan sagt - men det är detta som gäller.

Maja sa...

Ingen vill eller förväntar sig av dig att du ska bryta tystnadsplikt, naturligtvis. Men jag tycker att Duvan uttrycker det bra: det offentliga borde kunna gå att vara transparent så att man förstår besluten så som de är fattade. Och oavsett vad ni diskuterade, och de omständigheter som ni i Domkapitlet hade framför er, så var det ju ändå flera av er som reagerade minst lika starkt som allmänheten, eller hur? En diakon valde ju att lämna sin plats. Flera reserverade sig, alla lekmän (läs: kvinnor, var det inte så). Det går inte att göra annat än ifrågasätta det här. Läs som sagt var gärna mitt inlägg. Det är ungefär så många känner.

Duvan sa...

Just nu pågår en namnsaminsamling mot domkapitlets beslut
och att de inte följer sv. kyrkans riktlinjer:

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3401