I gårdagens nummer av tidningen Metro intervjuades Jordaniens drottning Noor. Hon har engagerat sig i många goda ting såsom miljöarbete, mikrofinans och för Jordaniens kvinnor. Många andra saker har hon också engagerat sig i och nu senast, enligt Metro, har hon engagerat sig i Globalzero.org som har som syfte att avskaffa världens kärnvapen. Michail Gorbatjov, CarlBildt, Gro HarlemBrundtland, Jimmy carter, Demond Tutu m fl har engagerat sig i detta outsägligt viktiga. Kärnvapnen har ju inte används i krig sedan 2.a världskriget men utgör ändå ett starkt hot och skapar "fred" på terrorbalansens villkor Alla krafter som arbetar mot detta är väl värda att stödjas. Det finns sannerligen inget hållbart försvar för kärnvapen i någon form. Det måste gå att finna fredliga relationer utan att man indirekt hotar med att trycka på "knappen" om den andre hotar. Hasse och tages berömda monolog i "Sköna Helena" lyder: Det kanske inte är sant att man är såld om man bemöter våld med ickevåld.
I samma nummer av Metro får drottning Noor frågan: Hur ser Ers Majestät Er roll som länk mellan Mellanöstern och västvärlden? Hon talar om sin släkt, om sin konvertion till Islam men så säger hon också följande viktiga ord: Få i väst förstår till exempel att kristendomen, judendomen och islam har samma ursprung. Vi tror på samma Gud och hans profeter. Abrahams barn har mycket mer som förenar än som skiljer dem åt.
Jag tror som drottning Noor fast Jesus, som muslimerna ser som en profet, är så mycket mer för mig som kristen. han är ju Sann Gud och sann Människa - vår frälsare. Men just att vi har En Gud - att det inte finns någon annan Gud än vår gemensamma Gud, det är så viktigt och utifrån detta kan vi föra respektfulla samtal med människor av annan tro. Vi har verkligen så mycket som förenar oss. Utifrån det perspektivet kan jag säga att jag tror som drottning Noor.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
5 kommentarer:
Det är sant att vi har väldigt mycket gemensamt med islam och judendomen, och en respektfull religionsdialog kan bara vara av godo. Det får dock inte bli så att man för den sakens skull inte kan tala om det som skiljer och det vi verkligen tror på; att ingen kommer till Gud utom genom Jesus Kristus.
En brist som jag ser det är också här att vi inte är tillräckligt aktiva och missionerar på ett sätt anpassat till våra förhållanden bland de som har en annan religion eller ingen religion alls. En kyrka som inte är missionerande är ju ingen kyrka?!
Jonas, jag håller verkligen med Dig om att vi måste tala om det som skiljer också. Huruvida Svenska kyrkan formellt bekänner att INGEN kommer till Gud utom genom Jesus Kristus tål nog att diskuteras. Jag har varit inne på den frågan tidigare i mina bloggtankar.
Gällande mission menar jag att vi måste vara tydliga med vad vi själva tror, berätta om detta i full respekt för andras övertygelse. Mission stavas dialog och i en dialog måste också vi få tala.
Det är helt rätt, man ska inte förvänta sig omvändelse om man inte har svar på de frågor som kan ställas.
Läser man vad Bibeln och vad de lutherska bekännelseskrifterna säger, samt vad som är Kyrkans tradition tycker jag väl att det är uppenbart vad som gäller. Visst tål det att diskuteras, men jag skulle önska att vår ärkebiskop skulle våga vara en Herde för vår kyrka och tala om vad som är kyrkans tro (jag håller härvidlag med om vad Dag Sandahl uttalade i sista programmet av Existens som gick i repris nyss) och vad som är rätt och vad som är fel. Även om det nu tyvärr är politiker som formellt bestämmer kyrkans tro har ju de apostoliskt vigda (som du Åke) med ärkebiskopen och de övriga biskoparna i spetsen rent teologiskt ett tolkningsföreträde.
Kyrkans tro kommer i viss mån till uttryck i Kyrkoordningens inledningsstycken. Där anges inriktningen. I Svenska kyrkan har vi ingen hierarki i den bemärkelsen att en person kan säga vad som är rätt och fel. Ärkebiskopen, biskoparna och prästerna har att tolka de bibliska texterna i enlighet med den reformatoriska tradition som vi står i - d v s den lutherska traditionen. Dock kan vi inte bara läsa Luthers skrifter rakt av och säga si och så är det. Luther var ju barn av sin tid och riktade sig till sin tids kristna. Men vi kan läsa luthersk teologi och fråga oss vad den betyder i Svenska kyrkan och för min del i Stockholms stift 2009.
Gällande lärofrågor i förhållande till det kyrkopolitiskt valda kyrkomötet har läronämnden med biskopar och teologer en oerhört stark ställning.
Ja, tyvärr var det ju så att det dels förekom missförstånd från Luthers sida och dels från kyrkans sida, vidare får man ju läsa skrifterna mot bakgrund av den politiska situationen och den annorlunda roll kyrkan och påveämbetet hade då. Men i den mån vi anser att vi måste omvärdera något som Luther har skrivit så bör vi då främst titta på vad den katolska tron och och läran säger eftersom det ju är därifrån vi kommer och vi kan känna samhörighet.
Åke, blev väldigt glad när nio biskopar, inklusive biskop Caroline, gick ihop och skrev den här artikeln om att avsäga sig vigselrätten. Typiskt nog fick de kritik från ledande kyrkopolitiker (ja och så Helle Klein förstås) från S och C att de borde hålla tyst och inte kan biskoparna gå emot riksdagsbeslut..men om de nu har en sådan stark ställning borde det ju vara självklart att kyrkan lyssnar och avsäger sig vigselrätten?!
Det kan vara så att med tanke på den tidigvarande tystnaden och oviljan att uttala sig i känsliga frågor för att inte stöta sig med någon har biskoparna förlorat i auktoritet - oaktat hur det ser ut med beslutsordningen rent formellt.
Jag tror att om alla biskopar (som vid de gamla koncilierna)
skulle stänga in sig i ett rum och diskutera alla dessa frågor som de sedan röstar om, skulle den Helige Ande vara närvarande i denna röstning och Kyrkan skulle komma fram till beslut som är i enlighet med Guds vilja.
När vi i höst röstar på kyrkomötet tror jag att det inte är fullt lika säkert att beslutet blir i enlighet med Guds vilja.
Skicka en kommentar