Leshana haba'a birushalajim Nästa år i Jerusalem är en gammal klassisk hälsningsfras inte minst i den judiska traditionen där den återfinns som en avslutningshälsning i påskhagadan. Denna hälsning vill jag travestera efter min erfarenhet av Jesusmanifestationen. Denna manifestation blev just det jag drömde om - en manifestation som var för Jesus snarare än mot något annat. Jag var med på Stortorget där en icke oansenlig grupp människor hade samlats för att bl a höra Göran Skytte tala och där var också en grupp finska Romer som vittnade och sjöng.
På Mynttorget kunde jag lyssna till påvens speciella predikant Cantalamessa som höll en oerhört inspirerande appell om ekumenik. Vilken glädje! Han talade om vikten av att gå framåt tillsammans. Sandra vittnade om Focolarerörelsens betydelse för henne och jag kan bara instämma i hennes vittnesbörd i den meningen att den rörelsen, som i grunden är just katolsk, ändå är så oerhört ekumenisk. För mig betyder den rörelsen väldigt mycket. Som ni som läst min blogg ett tag vet om.
Efter en närande lunch anslöt jag och mina vänner i Kungsträdgården. Där var vi nästan 20.000 människor som samlades kring tron på Jesus. Inte trodde jag att jag skulle falla på knä i Kungsträdgården. Men det gjorde jag - tillsammans med alla andra. Vi bad för Sverige, vi bad för världen, vi bad för olika problem i de sammanhang där vi till vardags befinner oss. De som talade var bl a Göran Skytte, den katolske biskopen Anders Arborelius, Cantalamessa, en Syrisk ortodox präst vars namn jag inte minns (som bad på arameiska), Ulf Ekman från Livets Ord, Hakon Långström från Svenska kyrkan.
En känsla som kom för mig väldigt starkt var: Oavsett var vi står teologiskt, oavsett att vi skiljer oss i synen på så mycket och skiljer oss ibland starkt i bibeltolkning, så hör vi samman i den stora kristna familjen. Då faller våra skyltar. Då blir det inte viktigt vilken kyrka vi tillhör utan vilken Herre vi tillhör. Vi behöver sådana manifestationer och inför nästa år hoppas jag att Svenska kyrkan ska kunna vara med än mer aktivt. Jag har sagt detta för någon timme sedan till Hakon Långström efter den andakt som jag ledde i S:t Jacobs kyrka dit många kom efter gudstjänsten i Kungsträdgården.
Personligen tycker jag att det vore roligt att engagera mig i nästa års Jesusmanifestation (kanske ledningsgruppen..?) Denna manifestation måste få fortsätta. Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli - så
Nästa år i Kungsträdgården!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
11 kommentarer:
Kan bara hålla med om att dagen sannerligen var mycket lyckad, men det kändes som om Svenska Kyrkan saknades lite. Andakten i S:t Jacobs avslutade min dag perfekt, och jag vill bara tacka så mycket för det! Så hoppas vi på ännu fler nästa år!
Håller med om att det var viktigt att dagen var "för" Jesus och inte "mot" något. Det är så ofta vi kristna blir inklämda i fack som är "mot" något, när vi istället har ett så positivt budskap.
Tycker det är tråkigt att du inte var med i ledningsgruppen i år. Som pingstvän hoppas jag det blir ändring på det till "nästa år i Jerusalem"
Du är "the bigger man" ut i fingerspetsarna Åke men för min del har jag svårt att känna delaktighet i Jesusmanifestationen, vare sig teologiskt eller kulturellt. Men jag var på din andakt i Jacob en kort stund innan vi skulle vidare. Jesus behövs, inte Jesusmanifestationen.
Roligt att se dig Åke vid Stortorget och Mynttorget samt att du deltog i Kungsträdgården sen, och särskilt dina tankar inför nästa år.
Nog var vi en hel del från Svenska Kyrkan (bland annat många deltagare från OAS-mötet i Katarina kyrka gissar jag), men det är väldigt viktigt att Sv K även officiellt deltar nästa år, och tänk om ett antal pastorat ute i landet också skulle arrangera busslaster, ja då är jag helt övertygad om att vi blir betydligt fler än 20000! Det skulle också vara symboliskt mycket värdefull om en biskop (såg biskop Göran Beijer där men det gills ju inte) i tjänst, företrädesvis ärkebiskopen eller biskopen i Stockholms stift, skulle delta, som biskop Anders Arborelius ju också gjorde. Nästa år kan man också hoppas på ett ortodoxt torg.
Cantalamessa är fantastisk. Du skulle ha varit på OAS-mötet i Katarina Kyrka och hört hans två predikningar - och så många positiva referenser till vad Luther har sagt! Sedan, när han går fram till en av prästerna och ber om att också han ska bli smord med olja, hur många andra katolska präster skulle göra det. Cantalmessa är ödmjukhet och ekumenik i ord och handling.
Li, all ära åt den privata, tysta bönen och den fina andakten i Jakobs kyrka,men:
Vi samlades till en manifestation
i hopp om att föra in Honom
i vår vardag och helg.
Vi ropade Hans namn på Stockholms gator,sjöng,dansade, bad och lyssnade till tal, till Jesu bikers trimmade motorcyklars oljud, till Jakobs kyrka klockringning, men först
när vi alla fallit på knä och vänt oss till vår egen ande, kände vi att Han var bland oss och vi kunde
glädjas åt vår gemensamma längtan
efter tro och frid.
Då kom Ruah som en varm vind, skakade av och strödde
blombladen över oss i de rosa körsbärsalléerna, gav oss
ett synligt tecken om den Osynliges
glädje över att vi är samlade i Hans namn igen, vågar förvandla
Kugsträdgården till en kyrka
denna dag.
H.S.
Jonas! Redan till den första Jesusmanifestationen (JM08) inbjöds såväl Ärkebiskopen som Stockholms biskop men det blev nej tack! Caroline Krook lovade mig dock att inte direkt motarbeta men var mycket skeptisk. I år har brev gått till alla kyrko- och samfundsledare. Sen får jag ständigt upprepa detta : JM är en gräsrotsrörelse!! Här finns inte officiella representanter, alla är med frivilligt och bara för att de vill vara med ! Vi är i svensk kristenhet så fast i representationstanken . Också i detta avseende är JM något annorlunda.
I minnet av ett härligt möte igår. Guds frid! Hakon Långström
Tack Hakon för ditt svar och stort tack för din insats under arbetet med JM och under densamma. Du har gjort och gör det väldigt bra och naturligtvis kan detsamma sägas om övriga medverkande också.
Ja, jag hoppas och tror att signalerna går fram ännu mer och tydligare igår att denna gräsrotsrörelse är för precis alla från den enklaste kyrktant till den högste prelaten och att när vi manifesterar för Jesus manifesteras sannerligen Hans själv mitt ibland oss. Guds Frid, Hakon och "keep up the good work"!
Tack Jonas! Hakon
Jag är också så tacksam för att ha fått uppleva denna dag. Jag var själv lite kritisk till det hela, jag är inte så "jippo"-aktigt lagd som person. Men jag kände mig manad att gå dit i lördags och skapa en egen uppfattning om det hela. Och det var ju häftigt alltså! Katoliker, ortodoxa, frikyrkokristna och Svenska Kyrkan tillsammans - för att visa vår kärlek till Jesus. Och olika nationaliteter, gamla, unga.. Jag hoppas också att fler av oss Svensk-Kyrkliga vågar komma nästa år! Längtan kommer inifrån!
Oj jag glömde nästan att säga det bästa: jag blev helad från laktosintolerans i lördags på Jesusmanifestationen!
Halleluja! Ja vi var nog många som tyckte att Jesus verkligen manifesterade sig själv i Stockholm i helgen, Jesus helar, han är den bästa medicin som finns!
Skicka en kommentar