Vad är egentligen konst? Den debatten förs just nu på Konstfack där man haft examen och många verk har presenterats. Ett av de verk som i vår har diskuterats allra mest var Anna Odells "verk" där hon spelade psykiskt sjuk och blev intagen på sjukhus med hjälp av polis. Tillslut avslöjades det att allt bara var en bluff. Vad är egentligen konst? Kan man dra några gränser? Kan man alls definiera, inrama, konsten eller är konsten en kommunikationsform som bara konstnären har rätt att definiera. Vi kan känna olika för ett konstverk. Somligt kan kännas väldigt spännande, annat kan lämna oss likgiltiga. Ytterligare något konstverk kan få mig arg, o s v. Vem bestämmer? Vem drar gränsen? Det är sannerligen inte lätt att svara på.
Men i kyrkan då? Vad får rymmas där? Får man hänga en dockpojke på ett kors med Jesus vänd inåt väggen och pojken på framsidan - eller är det inte konst? Är det hädelse? Eller handlar det om den korsfästa människan? Får man hugga ved inne i kyrkan, sova inne i kyrkan i en säng, han lakan med spår av människokroppar i en utställning om sorg och död? Vad är konst? Vem bestämmer? Vad betyder konst i ett rum som är klassat som heligt? Vad är det heliga i förhållande till konsten? Så många frågor finns att ställa om konsten och dess roll. Detta är samtal som vi behöver föra i kyrkans sammanhang - i ljuset av vårt uppdrag att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda.
Den 6:e juni har vi vernissage igen i Storkyrkan. Jaan Toomiks videoverk Father and Son, 1998 kommer att visas inne i kyrkrummet (för någon liten information om konstverket se http://www.bonnierskonsthall.se/sv/Konst/Utstallningar/-Kalla-dagar---videoutstallning/). Det är Moderna museet som är c/o Storkyrkan och vi gläder oss mycket. Men får man göra sådant? Hur uppfattas det? Hur kan man som kristen se på konstverket?
Den 3 oktober ska vi ha ett seminarium om konstens roll i kyrkans sammanhang och om konstliv i kyrkans uppdrag som förkunnare. Kom och var med och diskutera Mer information kommer att finnas så småningom på vår hemsida http://www.stockholmsdomkyrkoforsamling.se/
Det är viktigt att föra debatt om konstens uppgift, konstens gränser och konstens möjlighet.
Vad är konst?
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
8 kommentarer:
Gör konstfacks elever "konst" för sin egen skull eller för oss som ska betrakta den?
I min värld är konst någon som vi som betraktar den tycker är vackert, roligt, tilltalande, lustfyllt, upplyftande eller ger glädje och tillfredsställelse för stunden.
Det kan väl aldrig en spelad psykiskt sjuk konstelev intala sig att hon kan uppfylla ens för en sekund!
Vill man granska psykvården vore det bättre att satsa på en utbildning till undersökande journalist.
Hej Gun, jag tror ibland att de gör det för sin egen skull, för att de har behov av att "berätta" något för oss andra. Det viktiga blir då inte hur vi uppfattar det de "säger" utan att de får "säga" det.
Hur ser Du, som ju målar själv,på den provocerande konsten. En sådan som Marcel Duchamp gjorde s k "ready mades" t ex en pissoar som ju blivit oerhört berömd. Impressionisterna var på sin tid provocerande. Var går gränsen? Idag är de älskade. Nu tror jag inte att konstfackelevens tilltag kommer att bli älskad konst, åtminstone har jag svårt att tro det. Men den svåra frågan är ju just var går gränsen? Vad är konst och vem har rätt att definiera?
Menar du på fullt allvar att det råder ett motsatsförhållande mellan "god konst" och "hädelse"? Att det som är "god konst" inte kan vara "hädelse"? Och vilken gud tror du egentligen på, om du menar att allting som är "god konst" kan hängas i kyrkan?
Det är ett illdåd att vända Kristus in mot väggen. Spelar ingen roll hur "god konst" den figur är som visas i stället.
En av filmkonstens höjdpunkter är av Leni Riefenstahls "Partidagarna i Nurnberg", som är en ohöljd propagandafilm för nazismen, avsedd att inge publiken känslan att vilja vara med i de nazistiska leden, som marscherar på filmin. Skulle inte fövåna mig om vi får se filmen i Storkyrkan, för det är ju "god konst".
Och ärligt talat, Åke Bonnier, du är präst nu och inte publicist. Vad som förtjänar att publiceras i DN:s kulturbilaga kan mycket väl vara hädelse i kyrkan. Har du ingen respekt alls för det heliga?
Åke, vill gärna rekommendera Anders Piltz bok Tidsbilder 69 anteckningar, där han i anteckningen Tio teser om blasfemi och konst tar upp de nu aktuella frågorna (boken är väldigt bra i övrigt också).
Jag anser att den första utgångspunkten man ska ha är vad kyrkorummet har för funktion. Det är ett heligt rum, Guds hus, som är till för att tillbe Gud. Någon konsthall i allmänhet är det inte.Vad som är konstnärens intention är viktigt; det är inte denne som ska framhävas utan Jesus Kristus m.fl. Den konstnärliga friheten kan inte vara total utan måste på något sätt underordna sig kyrkan. Det får inte heller vara något budskap som konsten vill förmedla som går stick i stäv med kyrkans tro. Vad som är "god konst" är vanskligt att säga, men det i vart fall inte vara så att det väcker anstöt - ställer man däremot ut på Moderna Muséet så kan det säkert vara intressant att beskåda denna pissoar om man nu uppskattar sådan konst. Jag tror man ska vara försiktig med att säga att något är konst och något annat inte är det.
Jag håller fullkomligt med Jonas i det han säger; "Jag anser att den första utgångspunkten man ska ha är vad kyrkorummet har för funktion. Det är ett heligt rum, Guds hus, som är till för att tillbe Gud. Någon konsthall i allmänhet är det inte.Vad som är konstnärens intention är viktigt; det är inte denne som ska framhävas utan Jesus Kristus m.fl. Den konstnärliga friheten kan inte vara total utan måste på något sätt underordna sig kyrkan."
Vad gäller övrig konst så tycker jag att det ska vara i betraktarens ögon som konst definieras. Att klottra ned tunnelbanestationer kan väl också ifrågasättas om det är en lämplig sysselsättning för en elev vid Konstfack.
Jo, knappast kan klotter på tunnelbanan (=skadegörelse) betraktas och legitimeras som konst. Men om man talar om seriös konst - var går då gränsen? Kanske är det just det som konstfacksseleverna försöker undersöka. För mitt i allt har de en seriös vinkel även om det i vissa fall har gått för långt.
Nu ska det bli spännande att få se videoinstallationen Father and Son i Storkyrkan ett konstverk där det finns religiösa tankar. Gun, Jonas, Lars - välkomna till Storkyrkan och till vårt samarbete med Moderna Museet!! (Vernisage den 6 juni kl 13.00) Vi gör det inte för museets skull, vi har inte denna typ av samarbeten för att det är roligt att visa annan konst i kyrkan (där det också). Vi har denna typ av samarbete för att låta männskor genom andra "språk" än de traditionellt kristna få en infallsvinkel på existentiella frågor, få inspiration till att brottas vidare med existentiella och religiösa frågeställningar och där kyrkorummet kompletterar med allt det som själva kyrkorummet förkunnar.
KONST I KYRKAN
Det är de levande ljusens
milda sken i halvmörkret
och tystnaden som famnar
oss så fort vi lämnar
den påträngande världen
och stiger in i ett bönehus.
Men när orgelmusiken
slår mot oss som en hög våg,
låter vi den bära oss
mot en okänd strand,
vi sitter i en finsnickrad bänk
och ljuset som strilar
genom målningarna i de höga
glasfönstren bländar oss.
Vi vilar ögonen
på Kristusskulpturen
och på en knäböjande ängel
i dopfuntens sockel, upptäcker
minnestavlorna som talar om
de kända släkter som gått bort
och ligger begravda i kyrkan;
de viskar om vanitas vanitatum,
de vill få oss att tänka på
vår egen förgänglighet.
Behöver jag ens nämna vad
jag tycker om blommorna
vid altaret?
Allt detta är den konst
som räcker gott och väl
i en kyrka.
Annan konst kan gärna
komma hit på ett studiebesök
om den har vett
att uppföra sig i den lugna
interiören, talar vårdat
och inte skriker högt.
Det är väl det frånstötande
och triviala som vi flyr från
när vi vistas i kyrkorummet?
"Vad som är konst och vad som inte är det varierar från person till person. En del människor tycker att det är konst när en kvinnlig konststudent spelar psykiskt sjuk och under skådespelet lurar förbipasserande att tro att hon är på väg att ta sitt liv. Att slåss med de tillkallade poliserna och spotta på och försöka bita vårdpersonalen på psykakuten kallas också konst. Att hon blev lagd i bälte och tvångsmedicinerades under detta beteende anser jag inte alls vara konstigt utifrån vad nyheterna berättat om hennes uppträdande. Jag talar om Anna Odells konstinstallation. Jag kan förstå att det kan betraktas som konst, men ska vi acceptera allt beteende bara för att det är konst?
En annan konststudent på Konstfack i Stockholm går under beteckningen NUG. Graffitikonstnären spelade in en film där han målar graffiti i en tunnelbanevagn och krossar ett fönster. Jag vill inte ifrågasätta vad som är konst, det är inte däri problemet med de uppmärksammade konstinstallationerna ligger, utan det att vi ska acceptera beteende bara för att det är konst. Naturligtvis ska konststudenten ersätta den uppkomna skadan. Allt annat vore orealistiskt.
Allt skapande av konst måste ske inom lagens gränser. Vill man förstöra sin egen tunnelbanevagn är det helt okej. Med sin egen egendom kan man i princip göra vad som helst, låt vara att man ibland kanske kan bli betraktad som galen. Att konstnärer i konstens namn tillåts bryta mot lagen kan vi inte acceptera. Föreställ er ett samhälle där filmer på rån och till och med våldtäkter hyllas – givetvis då som konstinstallationer. Naturligtvis måste konstnärerna följa samma lagar som oss andra."
Skicka en kommentar