Finns det människor som förtjänar att dö? Usama bin Laden, förtjänar han att dö? De tamilska tigrarnas ledare - förtjänade han att dö? Adolf Hitler och andra diktatorer - förtjänade han/de att dö? Spontant kan jag när det gäller Hitler och andra av den sorten tänka att världen trots allt blev bättre på många sätt när vederbörande inte fanns längre. Men om jag får frångå mina spontana känslor och fundera över människovärdet en stund denna tidiga Kristi himmelsfärdskväll, skulle jag vilja fråga om det egentligen finns någon som förtjänar att dö, om det finns någon människa som har förlorat sitt människovärde? Var i så fall går gränsen när man förtjänar att dö? Vad ska man ha gjort?
Amerikansk lagstiftning talar i många delstater om bl a mord som en sådan gräns när man förtjänar att dödas. har man tagit någons liv har man inte rätt att själv leva. Är det alltså så att man förlorar sitt människovärde när man utsläcker liv? Kan man förlora sitt människovärde eller är det som den kristna tron hävdar, att alla människor är oändligt värdefulla oavsett allt. Eller är några mer värdefulla än andra?
I samband med vårdprioriteringar väcks också denna fråga fast kanske inte i så drastiska former som jag har gjort här. När det gäller vårdprioriteringar frågar man sig ibland, är det värt att lägga ned resurser på prematura barn som kanske inte går att rädda eller på människor som inte har en lång framtid. Det handlar om vårdplatser, vårdresurser etc, etc. Personligen, och utifrån min tro som också är kyrkans grundövertygelse, menar jag att alla människor har ett gränslöst värde och man kan inte bolla med människors liv i en sorts värdeskala. Måste man prioritera handlar det snarare om att ge vården ökade resurser så att värdefrågan alltid hålls högt och aldrig blir föremål för en prioriteringsdebatt. Ingen förtjänar att dö p gr av minskat människovärde p gr av en oacceptabel handling.
När det är sagt har jag ändå full förståelse för den lättnad som alla mina judiska systrar och bröder måste ha känt den dagen Adolf Hitler tog sitt liv i bunkern och förintelsen var ett fasansfullt minne. Men vi borde diskutera mer om människovärdet och vilka konsekvenser en kristen människosyn får.
Vad tycker Du?
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
9 kommentarer:
"...denna tidiga söndagkväll...". Är du dagvill för att det är Kristi Himmelsfärd, Åke? :)
Det är något av det viktigaste du tar upp. Varför just idag? Finns det någon särskilt orsak att du kom att tänka på det just nu, menar jag?
Jag tänker som du i frågan och vill lägga till att vi vet ju bara hur det blev, inte hur det kunde ha blivit. Om vi tar exempel Hitler, så har det ju inte räckt att han släckte sitt liv där i bunkern 1945. Det är fortfarande död och tandagnisslan och nazism i världen. Det är möjligt att det hade blivit värre om han överlevt, men det är också möjligt att han kunnat förändras eller tjäna som exempel eller något i den stilen om han fortsatt leva. Tänk om han levt till han var 80 år, hur mycket hade man då inte kunnat intervjua honom och förstå och få veta. Alla de där nazistgubbarna. Kanske hade ett omvänt befäl ur Tredje rikets armé kunnat göra massor för kommande generationers vilsna ungdomar. Istället radade man upp dem och sköt dem. Men ondskan försvinner inte.
Och detta alldeles oavsett det kristna, som jag håller med om; man får inte döda någon människa. De måste ges tid till försoning med sitt brott, det är räddningen för dem själva och världen.
"Finns det människor som förtjänar att dö?"
Just nu finns det drygt 6,6 miljarder människor som kommer att dö. Alltså förtjänar vi alla att dö. I rättvisans och barmhärtighetens namn! Men vi är varken rättvisa eller barmhärtiga. Så vi ska inte leka Gud. Och vi ska "tacka Gud att jag inte är Gud". Vi ska inte ifrågasätta en enda människans människovärde, det är odiskutabelt! Människovärdet försvinner inte oavsett vad vi gör för att bli av med det. Vissa av oss är mer värdefulla än andra: de som inte försummar sin kallelse till gemenskap och samarbete med Gud. Dem som använder sin fria vilja att välja Guds vilja i varje vaken stund och sekund. Som Jesus, Maria och helgonen. Vi har inte rätt att döda någon för att hämnas. Men vi kan med all nödvändig kraft försvara oss mot angriparen. Vi har också rätt att isolera, oskadliggöra den som inte kan avstå från våld och andra onda gärningar. Vi har då skyldigheten att ge honom vård, inte bara förvaring. Och själavård, hoppet om att non omnis moriar.
H.S.
Förtjänst är ju, tänker jag, överlag inte speciellt lutherskt ;)
Jo, Maja - jag tycks vara ovan vid helgdag på torsdagar... Du har helt rätt... Jag har varit dagvill när jag skrev mitt inlägg! :)
Anledningen till detta med människovärdesfrågan just idag var att jag reflekterade över de Tamilska tigrarnas ledares död och hur militären visade upp honom i någon sorts tacksam triumf. Frågan är ju ständigt aktuell och vi kristna får aldrig släppa tanken på människans värde oavsett allt, ett värde som Gud ser. Därför är varje människa oändligt älskad bortom alla fasansfulla handlingar. Det är grunden i den lutherska tanken om att vara på en gång syndare och rättfärdig.
" Vem förtjänar att dö?" Du ställer frågan och till min förvåning uttalar Du inte Din egen uppfattning i ärendet.
Ingen människa förtjänar att dö pga sina handlingar, inklusive mord och terroristhandlingar. Människovärdet är helt okränkbart!
Som aktiv Amnestymedlem är just arbetet för dödsstraffets avskaffande så oerhört viktigt.
I USA, "världens största demokrati", mördar staten i lagens namn! Till min besvikelse har inte heller president Obama tagit ställning för dödsstaffets avskaffande. Jag önskar innerligt att Svenska Kyrkan agerar genom påtryckning på Amerikanska kyrkan, som ska uppmana och fordra dödsstraffets avskaffande i USA.
Jag tror att staten måste agera som föredöme för sina medborgare. Om staten dödar hur ska då medborgarna förstå att de inte ska döda?
Birgit och "Nattens bibliotek",
Som kristen kan jag inte annat än anse av hela mitt hjärta att dödsstraff i alla dess former omedelbart måste förbjudas. Om världen ska bli bättre kan inte statliga dödsstraff utdelas. Dödsstraff visar bara att det under vissa former och utifrån vissa principer är tillåtet att ta någons liv. En människa har oskattbart värde oavsett allt. Det innebär däremot inte att allt är tillåtet. Långa straff för grova brott och samtidigt fångvård med betoning på vård, är viktigt.
Svenska Kyrkan behöver tydligare än i nuläget i den offentliga debatten deklarera var man står när det gäller dödsstraffet i världen. Och agera!!! Har man någonsin gjort det? Att enskilda präster tar sin egen aktiva ställning räcker ju inte om världen ska förändras. Finns det ö.h.t. möjlighet att agera? Uppvaktning av ärkebiskopen i ärendet?
Sjukvårdens resurser är ändliga och varje dag i hela landet ska otillräckliga budgetar hållas och prioriteringar göras. När får man se modiga politiker som vågar ta debatten om vad man inte ska göra inom den offentliga välfärden?
Tror man att alla människor har lika värde kan man inte tycka att någon "förtjänar" att dö. Däremot ska den som tar en annan människas liv dömas till fängelse eller vård. Jag har full förståelse för att de som levde under andra världskrigets fasor kände lättnad när Hitler tog sitt liv. Det samma gäller säker för många som förlorat en nära anhörig genom mord att det skulle kännas som en befrielse om förövaren tog sitt liv. Men vi kan aldrig acceptera dödsstraff och alltså inte heller som medmänniskor avgöra om någon förtjänar att dö!
Skicka en kommentar