Idag har jag varit på Yxlan utanför Norrtälje. Det nya arbetslaget i Storkyrkan-S:tJacob hade arbetslagsträff hos en av medarbetarna på dennes sommarställe. Solen lyste över oss och på oss( brände mig sedvanligt) och vi satt och njöt av den för dagen komna sommarvärmen och resonerade om gudstjänstliv och musikliv. I augusti stänger ju S:t Jacobs kyrka. Vad gör vi då? Kanske en liten bordsmässa i körsalen (salen på övre våningen...) på söndagar kl 15.00? Och sedan då, när kyrkan öppnar den 1:a advent? Hur ska vårt gudstjänstliv se ut i S:t Jacob? Högmässa kl 15.00 med rik liturgi och stark förkunnelse? Vi hade lite olika tankar och idéer. Det är skönt med ett klimat det är tillåts att lyssna på varandra, lyssna på olika idéer. Sedan måste någon sätta ned foten i slutänden och bestämma. Jag antar att det är domprostens uppgift. Jag hoppas att så många som möjligt då är med på "banan".
Vilken är Din dröm om S:t Jacobs kyrka som ligger vid Kungsträdgården? Jag är allvarligt intresserad att höra den. Har Du aldrig varit där? Kom då på det rika konsertlivet eller till en gudstjänst. Information om programmet hottar Du på http://www.stockholmsdomkyrkoforsamling.se/ (fliken S:t Jacob). Har Du varit där tidigare - välkommen tillbaka!
5 kommentarer:
Eftersom S:t Jacobs kyrka, byggd under 1600-talet, användes som katolsk begravningskyrka när officiellt ingen katolik kunde dö i Sverige eftersom det officiellt inte fanns några katoliker i Sverige, tycker jag den kan användas som katolsk domkyrka. Den lär ju dessutom senast ha använts för katolska mässor på polska. (Upphör de aldrig att vara invandrare?)
Eftersom Katolska kyrkan har två kyrkor i Stockholm, dels nuvarande katolska domkyrkan vid Medborgarplatsen och dels S:t Eugenia vid Kungsträdgården (ser ut som ett bankpalats) snett emot S:t Jaakob, tycker jag man ska göra sig av med den ena, eller båda, förslagsvis S:t Eugenia. Den kan man ju sälja till något frikyrkosamfund som försöker etablera sig i centrala Stockholm.
Den här gången bör vi inte acceptera några undanflykter från katolikerna. De hugger hela tiden mot Svenska kyrkan, och låtsas att de problem som finns i Svk, saknas i Katolska kyrkan. Finns ingenstans i hela världen!?
Det är alltså på tiden att Katolska kyrkan blir en vuxen kyrka och tar SITT ansvar för det kyrkliga kulturarvet, i stället för att tjoa om att Svenska kyrkan har stulit medeltidskyrkorna från påvekyrkan. (Det är inte sant - de har alltid tillhört församlingarna i Sverige.)
Den ironiska frågan "Upphör de aldrig att vara invandrare" (nu följt av följdfrågan: "Finns inte svenskundervisning för invandrare för katoliker? Kanske dags att återgå till latinet?" syftar på att det tydligen inte finns någon ekonomisk resursbrist hos Katolska kyrkan, när det gäller att motverka integrationen. Varför kan inte katolikerna fira mässa tillsammans?
Det är ett problem i hela västvärlden att den största nationella kyrkan har svårt att behålla alla sina kyrkor i storstädernas cityn, då man har en väl utbyggd församlingsstruktur i ytterområdena. De mindre samfunden, som kanske bara har en enda församling i hela kommunen, har motsatt problem, att de saknar centralt belägna kyrkor i storstäderna. För det är ju där kyrkan ska ligga, om man bara har en enda.
Vi måste absolut förhindra att f.d. Svk-kyrkor kommer ut på den kommersiella fastighetsmarknaden, särskilt i storstäderna där de kan bli dyra att köpa tillbaka. Jag skrev för några år sedan ett förslag att skilja kyrkans "infrastruktur" från kyrkans verksamhet i Kyrkans Tidning under rubrik "Sök en SJ-lösning för Svenska kyrkan". Borde kunna sökas i artikelarkivet. Rubriken syftar på delningen av SJ med Banverket som en offentlig infrastrukturförvaltare.
Jag har utvecklat denna idé på min egen blogg (http://larsflemstroms.blogg.se), klicka på kategorin KYRKOKOMMUN!
Min idé är således att de kyrkliga kommunerna, som upphörde 1999-12-31, borde återinföras som offentliga förvaltningar för kyrkor (och andra kulturhistoriska byggnader som tillhör kyrkomiljön) och upplåta dem till kristna samfunds verksamhet.
"Katolska kyrkan har två kyrkor i Stockholm, man ska göra sig av med den ena eller båda"!"…vi bör inte acceptera några undanflykter från katolikerna" - Lars Flemström
Jag besöker ofta S:t Jacobs kyrka, uppskattar det rikliga kulturlivet där och finner L.F. argument för att börja använda S:t Jacob som katolsk domkyrka som mycket konstigt och inte det minsta övertygande. Och nyheten om att S:t Jacob har använts "senast" för katolska mässor är rena desinformationen. Skall man likvidera/"sälja" S:ta Eugenia
katolska kyrka för att L.F. tycker att fasaden ser ut "som ett bankpalats"bara för att den är inklämd mellan några banker på Kungsträdgårdsgatan? Vare också intressant att höra detaljerat om hur katolikerna "hela tiden hugger mot Svenska Kyrkan"! Själv saknar jag dem ofta i samhällsdebatt, tycker att de "ligger lågt", är för försiktiga och diplomatiska. Ja, på så sätt upphör de kanske inte att vara invandrare i Sverige, säkert av rädslan för konflikter och repressalier. Undra på, när L.F. föreslår att de ska lämna kyrkorna som de har köpt, renoverat, underhållit i många år för att nu, i kristiden, "ta sitt(?!) ansvar för det kyrkliga kulturarvet" som Svenska Kyrkan inte har råd med och som, enligt samma L.F. aldrig tillhört dem! Som tack för den förväntade fogligheten ska L.F. neka katoliker rätten till själavården på nationella språk. Katolska kyrka i Sverige främjar integrationen men är klok nog för att inte tvinga folk till assimilation innan någon själv känner för det. L. F. har rätt att kräva integrering, invandrare måste uppfylla sina skyldigheter och vara lojala medborgare. Men där går gränsen: det gagnar väl hela samhället att de inte tappar självrespekt, berövas sin gamla kultur, fort glömmer sitt modersmål och sina mänskliga rättigheter. Med assimileringen är kanske som med kärleken; man måste först lära sig känna det nya, vänjas vid det, börja uppskatta och gilla det och den kärleken måste vara ömsesidigt och respektfull. Kärlekspartner ska tillåtas att behålla sin identitet, sitt språk! Just i kyrkan vill man oftast höra sitt gamla språk, tänka, be och bikta sig på det enda språket som man är säker på. Gud är tolerant, förstår även andra språk än svenskan och att Han vill vara säker på att det vi säger är det som vi ville förmedla. Fråga M. Luther! Liknande tolerans gagnar även samhället; invandraren utvecklas andligt, slipper psykiska störningar, hans Kyrka uppmanar honom att vara en engagerad medborgare, ger honom stöd i svåra livssituationer, bekämpar hans ev. tendenser att i det nya landet bara dyrka pengar och konsumtion. Och det kvittar om en sådan vägledning sker på svenska (som just i S:ta Eugenia!) eller på ett annan språk, bara det påverkar och uppfostrar människan.
Prova på att emigrera, L.F. Använd aldrig mer det svenska språket, besök aldrig den Svenska Kyrkan där borta någonstans. Berätta sedan för mig hur lycklig du blev innerst inne av ditt rationella beslutet och hur du lyckats att göra sig av med minnet och längtan efter Sverige. Gick det fort? Ska man då gratulera?
H.S.
Hm, tja.. Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om hur S:t Jacobs användes för några hundra år sedan.
Det jag vet är att idag så tycker jag att S:t Jacobs är en trevlig kyrka att droppa in i för mig som är bosatt en bit utanför Sthlm, och att jag uppskattar den trevliga atmosfär som finns i kyrkan.
Det hoppas jag ska få finnas kvar och utvecklas ännu mer, så att kyrkosugna tonåringar som jag själv ska kunna droppa in och trivas en stund när vi behöver det.
Jag skulle önska att St Jacobs kyrka blev en mer levande kyrka i form av dagliga mässor. Det finns ingen kyrka i Stockholm som har dagliga mässor. Det saknas tycker jag. Mässor med rik högkyrklig liturgi och samtidigt enkelt och öppet för alla att närvara i.
Tänk om St Jacobs kyrka kunde möta den längtan och det behov som finns ute i stan, hos törstande andefattiga människor, däribland jag själv. När du ställer frågan så kan jag inte låta bli att svara.
Kultur, konserter och konst i all ära, men låt då dessa vara fyllda av ande och liv - annars blir det bara platt.
Låt oss be att Gud leder er i ledningsgruppen till rätt beslut.
Frid - Lina W.
Faktum är att Svenska kyrkan har "övertaliga" kyrkor, samtidigrt som andra samund, och inte minst de s.k. invandrarkyrkorna har brist. Och att domprost Åke Bonnier, som jag har kritiserat av andra skäl, ska ha en eloge för sina försök att finna en kyrklig användning för dessa kyrkor, och inte bara ser dem som kapitalplaceringar, som kan omsättas i pengar genom att säljas och bli hotell eller lyxkrogar. Något som skett med innerstadskyrkor i andra länder.
Då är väl domprostens initiativ värt att uppmuntras. Och nog borde väl även katolikerna, som har parasiterat länge nog på Svenska kyrkan ta sitt ansvar? Att ta ansvar för det kyrkliga kulturarvet i Sverige innebär i detta fall att ta på sig driftkostnaderna (men inte ränta och amortering på någon köpesumma), för en stor innerstadskyrka, som haft en viss historisk betydelse för Katolska kyrkan efter reformationen.
Här skulle Katolska kyrkan kunna få en domkyrka som ser ut som en domkyrka, och varken som ett bankpalats eller som en frikyrka i en landsortshåla. Och inte har jag skrivit att Katolska kyrkan MÅSTE sälja Sankt Eugenia och / eller den nuvarande katolska domkyrkan. Det är en ekonomisk fråga. Men den efterreformatoriska katolska kyrkan i Sverige har ju aldrig gått runt ekonomiskt. Men ett stort ekonomiskt åtagande i form av driftkostnaderna för en stor domkyrka, skulle kanske bli det incitament som behövs för en översyn av ekonomin?
Jag föreslår att Svenska kyrkan ska göra ett generöst erbjudande till andra kristna samfund, när jag föreslår att nuvarande Svk-kyrkor ska upplåtas till katolska, ortodoxa och frikyrkliga församlingar, mot att dessa endast betalar driftkostnaderna för sitt nyttjande. De fåtaliga Svk-kyrkor och f.d. frikyrkokapell som Katolska kyrkan hittills har förvärvat, har man ju fått köpa.
Men detta är ju innebörden i mitt kyrkokommunförslag, att den kyrkliga "infrastrukturen" skulle tillhöra en särskild offentlig förvaltning, skiljd från Svenska kyrkans religiösa verksamhet. På samma sätt som statliga järnvägsanläggningar numera även upplåts för privata tågoperatörer, som bara betalar för nyttjandet av järnvägarna. Och alltså inte först behöver köpa hela järnvägsanläggningen.
Och varför skulle Katolska kyrkan inte kunna sälja den nuvarande katolska domkyrkan vid Medborgarplatsen eller Sankt Eugenia, om man får använda Sankt Jakob som katolsk domkyrka? När Katolska kyrkan i Gävle byggde en ny och större kyrka, såldes ju den gamla kyrkan i Gävle till en ortodox församling. Sälj Sankt Eugenia till Livets ord! Inventarierna, såsom altaret med inmrade reliker, kan ni ju flytta med till Sankt Jakob!
Om någon borde protestera, så är det väl Svenska kyrkan, som skulle fråntas den formella äganderätten till sina kyrkor. Men reaktionen från katolskt håll var inte oväntad.
Det finns i huvudsak tre slags problemförsamlingar med "övertaliga" kyrkor inom Svk:
1. Innerstadsförsamlingar i storstäderna, på grund av folkminskning till följd av kontoriseringen.
2. Invadrartäta förortsförsamlingar, med låg andel Svk-medlemmar, p.g.a. att majoriteten av invåndarna har annan religiös tillhörighet.
3. Landsbygdsförsmlingar i typiska jordbruksområden, som har avfolkats till följd av mekaniseringen av lantbruket. I flera fall ligger dessa problemförsamlingar i expanderande städers omedelbara närhet, varför "övertaliga" Svk-kyrkor strax utanför den nuvarande stadsgränsen skulle kunna användas av stadsbaserade ortodoxa eller katolska församlingar.
Utanför en av våra större städer finns en nygyggd ortox kyrka på längre avstånd från centrum än den närmaste "övertaliga" Svk-kyrkan. Och hur nödvändigt var det egenligen att bygga en ny ortodox domkyrka i Södertälje? Att Stockholms domkyrkoförsamling, är en av landets fattigare församlingar, kom kanske som en chockerande överraskning för många. Men fattiga innerstadsförsamlingar är alltså ett internationellt fenomen. Sign HS pratar strunt.
Skicka en kommentar