tisdag 3 augusti 2010

Ett nytt bud!? En ny utmaning?

Sexualitet är ett viktigt ämne inom våra kyrkor och diskussionens vågor tycks gå heta och bibel och kyrkotradition och förnyelse och tolkning slås i huvudet på debattörerna. Här tycks det gälla att vinna i övertygelseförmåga. Varför lyssna i ödmjukhet? Varför alls tolka den andre utifrån det allra bästa (Martin Luther menade faktiskt att man skulle tolka allt till det bästa)? Nej skopa gärna ned oliktänkande. Hacka gärna på den andres kyrka. Vi kan ladda lite till. Om katolska kyrkan finns både det ena och andra att säga, liksom om Svenska kyrkan, om baptister och pingstvänner, Missonsförbundare (Svenska Missionskyrkan) etc, etc. Låt oss ställa till med ett rejält bråk och hävda vårt eget som det allra bästa och de andras som det allra sämsta. Ni som inte tillhör Svenska kyrkan är i så fall papister av värsta sort, väl värda att försöka omvända, för att inte tala om alla "frimicklare" som är helt ute på villospår. I Svenska kyrkan har vi den rätta tolkningen av allt och alla ni andra har fel...

Nej, jag ironiserar naturligtvis i sorg över att ekumenik tycks vara så svårt ibland, att den respektfulla diskussionen där man lyssnar till varandra, ställer frågor, funderar, låter sig inspireras i god stolthet över det egna, att allt detta alltsom oftast tycks vara långt borta.

Kära katoliker, kära pingstvänner, kära baptister och missionskyrkliga, kära alla andra som delar tron på den treenige Guden med oss i Svenska kyrkan. Tänk vad vi skulle kunna göra tillsammans i det sekulariserade Sverige. Tänk vilket vittnesbörd vi skulle vara om vi, i vår mångfald och olikhet kunde stå upp och på olika sätt och med olika trosbakgrund och tolkningstradition vittna om Jesus Kristus vår gemensamme Herre. Jesus manifestationen är ett bra försök som kan utvecklas än mer. men det finns mer att göra och vi är kallade till systerlig och broderlig kärlek där vi ser på varandra med kärlekens ögon istället för med kniven-i-ryggen-attityden. Ekumeniken i Sverige borde kunna utvecklas än mer. Låt oss glädjas åt varandras kyrkor även om vi inte delar alla beslut och alla dogmer etc, etc.

Svenska kyrkan har ca 6 miljoner medlemmar även om inte så många är regelbundet praktiserande Samtidigt är det en väldigt, väldigt stor skara som går i en svenskkyrklig gudstjänst någonstans i Sverige. Vi kan bli fler och borde bli fler. Det är vår utmaning - inte minst i förkunnelsesammanhang.

Så finns det en del so inte känner sig hemma i Svenska kyrkan och som väljer att konvertera och då oftast till den Romersk Katolska kyrkan. Jag gläder mig med konvertiterna att de har hittat ett andligt hem och önskar dem all välsignelse. Samtidigt vet jag att många har sitt andliga hem i Svenska kyrkan. Dem ska vi vårda och hjälpa vidare på helgelsens väg.

Nej, kära bloggläsare, vi är olika, vi tolkar olika, vi har olika traditioner och synsätt i våra kyrkor men vi har det viktigaste gemensamt: Jesus Kristus - den korsfäste och uppståndne! Och han talar inte om hugg och slag och fördömanden. Han säger: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek. (Joh 13:34-35)

Låt oss i en kärleksfylld ekumenik visa att vi är Jesu lärjungar! Det torde imponera och påverka i en värld som inte tycks vara van vid sådant.

19 kommentarer:

Annorzzz sa...

ÅKE
Visst kärlek mellan kristna syskon, men kärleken kan få sig törnar. Jag älskar Svenska Kyrkan och går i hennes mässor varje vecka (frun är medlem).

Och Kärleken kommer att övervinna allt; ”Amor vincit omnia”! Men det är en avgrundsdjup skillnad mellan att Gud är kärlek och att kärleken blir gudomliggjord. Vår tid ser fri sex som den högsta saligheten och förlegad kristendomsmoral som frihetens förstörare.

Det är inte kärleksfullt att lämna Kyrkans tro (i detta fallet 2009 års vigselbeslut); varken mot andra kristna eller mot dem som man inte längre kan låta få gå botens väg för synd som enligt; skrift, tradition och kyrkligheter i hela världen; just är synd. Synd blir inte mindre synd för att det omdefinieras. Smuts blir inte mindre verkligt bara för att det göms under mattan. OSV!

Svenska Kyrkans siffror pekar alla nedåt. Inte minst i Stockholms stift. Det är mest synd, tycker jag! Min tolkning är att folk instinktivt känner igen den som följer vår Herre i vått och tort! Meskyrklighet blir varken kyrkligt eller attraktivt. Så ner med regnbågsflaggan och korset på (min gamla älskade Kyrka) St Jakob och upp med vindflöjlar! Symbolspråket skulle bli så mycket djupare då. :-)

Politisk korrekthet styr dogmutvecklingen hos politrukerna. Kristi Kyrka sänker sig inte till en sådan nivå. Gud bevare svenska kyrkan trots dess inslagna väg och Gud bevare all kyrklighet i Sverige. Ingen är stark i ensamhet och kyrkosplittring gör inte kyrkokroppen starkare (delning är inte denna organisms förökningsmekansim). Kyrie eleison!

Sundsvall sa...

Åke! Schysst med en ny utmaning! Kanske vi inte direkt behöver älska varandra... Men att visa kärlek är att respektera andras åsikter och ställningstaganden. Ett ödmjukt sinnelag öppnar dörrarna...

Dialog en väl beprövad metod!

Jag brukar ofta läsa din blogg och dina tankar... Bloggen är aktuell och samhällstillvänd utifrån en kristen livstolkning.

Innehåller både klokskap och utmaningar!

För mig som människa, diakon och medlem i svenska Kyrkan, blir jag trött på alla "knivstick" i ryggen på min älskade kyrka, Svenska kyrkan. Jag är glad över en domprost som inte räds att skriva dessa suveräna bloggar, som tycks väcka så mycket....

Vi - Svenska Kyrkan ska inte låta oss nedmonteras eller underskattas av ettriga taxar.. Ursäkta, eftersom jag är hundmänniska och timman sen, är det lätt att ta till hunden i liknelsen...

Bloggen och kommentarerna är intressanta trots den ibland alltför bitska tonen... Hoppas att utmaningen antas och tonen taggar ner! Låt oss istället; "Älska varandra med handling och sanning".

PEA sa...

Tänk om vi kunde inse att vi är en gudstjänstfirande gemenskap och inte en åsiktsgemenskap? Så lättare det hade blivit då.

Och om vi kunde öppna oss själva för en lite mer inkluderande syn, även på sådant vi inte riktigt förstår?

Och kanske inse att vi inte äger hela sanningen och ser allting fullt klart? För vi är människor, inte Gud.

Jak 4:11-12 är en bra utgångspunkt:
"Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen är du inte lagens görare utan dess domare. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer din nästa?"


Jag är glad att ha vänner i många olika samfund. Vi kan diskutera (vilt), men även fira gudstjänst tillsammans. Och vi kan göra det i ömsesidig respekt för varandras olika ståndpunkter i enskilda frågor.

PEA sa...

Jag kom också att tänka på 1 Kor 13:12
"Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig."

Staffanw sa...

Håller med Åke om att respektfullheten är viktig. Beträffande ekumeniken är den önskvärd, men inte till priset av en urvattning och distansering från Jesu budskap. Läste någon gång en text av Magnus Malm som beskrev hur kyrkan är utsatt för starka krafter som vill dra henne bort från hennes självklara centrum, Jesus själv. Och precis som med en vagn vars hjul inte längre snurrar kring sitt nav utan blivit ojämnt och asymmetriskt, dröjer det inte länge förrän vagnen skakat sönder och passagerarna hellre tar sig fram på annat sätt.
Andra krafter lockar med en annan än Bibelns Jesus, där människorna istället projicerar sina egna önskedrömmar på Jesus – kvar blir den ”prickade linjens” trosbekännelse där var och en kan fylla i sina egna tolkningar.
Jag och många med mig kan dessvärre se en sådan utveckling inom delar av Svenska Kyrkan, en utveckling som självklart gör ekumeniken svårare.

Lars Flemström sa...

Påståendet att "vi har olika traditioner och synsätt i våra kyrkor" kan kanske vara riktigt om vi håller oss till den vardagliga betydelsen av dessa ord. Men kristenheten har väl bara en "tradition", om vi håller oss till den kyrkohistoriska betydelsen av detta ord? Är inte detta ord ett av alla dessa teologiska fackuttryck, som sedan det börjat använas i det profana språket har fått en ny innebörd? Och om vi börjar tala om olika "tolkningstraditioner" är vi ute på verkligt svag is, även om det är riktigt att det skillnader i tolkning av enskilda bibelord mellan olika samfund. Men det är ändå ett fåtal bibelord, vars betydelse man faktiskt har tvistat om sedan antiken. Att kalla helt nya tolkningar, med upprinnelse i det sena 1900-talets profana kulturdebatt för "traditioner" tycker jag är helt felaktigt. Det liknar ett försök till tvångsanslutning av oss, som faktiskt är uppvuxna i Svenska kyrkans tradition till de nya tolkningarna. Det är inte ens mångfald. Och det är verkligen ett svagt kort i ekumeniska sammanhang. Ekumenik måste ju ändå bygga på en gemensam tro. Och inte bara på gemensamma ord, om man menar helt olika saker med orden. Jag anser mig dela både ord och innebörd i trosbekännelsen med mina katolska och frikyrkliga systrar och bröder - men tyvärr inte med alla präster eller ens alla biskopar i den nutida Svenska kyrkan. Och då måste man ju ändå ställa frågan om en ny religion försöker infiltrera Svk.

tant lila sa...

Ja, hemska tanke, Lars Flemström, tänk om det är kärleksbudskapet som börjar ta över syndatänkandet i Svenska kyrkan. Detta måste ju vara något alldeles förskräckligt i så fall!
De teologiska kunskaperna på den här bloggen är säkert goda hos många, men hur är kunskaperna om den selektiva verklighetstolkningen och den personliga uppfattningen om ords betydelse.

Sätt er, ni herrar, tillsammans med en grupp andra. Ta fram ett papper och säg ett ord och be alla skriva ner vad ordet innebär.
Alla vi som har utbildat folk i kommunikation vet resultatet av ett sådant tillvägagångssätt. Ordens innebörd är inte så absoluta för oss som en del av er verkar tro. Inte ens de ord som hör till vår trosbekännelse.

Lars Flemström sa...

Svar till tant lila:

Nja...

Staffanw sa...

Tant Lila - relativism är nog ingen bra grund för ekumenik

Anonym sa...

Helt rätt, domprosten sexualiteten tycks var ett mycket känsligt ämne bland oss kristna emellan, åsikterna om vad som är "rätt" går isär...

Vi har lätt att kritisera och göra oss löjliga över den andres "brister", sett ur vår synvinkel. Vi tror att vårt eget samfund har rätt....

Det tragiska är att vi sätter oss till doms över den enskilda medmänniskans liv och fördömer och förlöjligar människan, människovärdet...

Detta är inte kärlekens budskap och inte är det Kristus likt.

Låt Gud sköta den saken att sätta sig till doms! Kyrkor och samfund har viktigare diskussioner att föra
tillsammans! För att bli sanna i samhällets och Guds ögon.

tant lila sa...

Staffanw, nu var det väl inte precis relativism som jag skrev om utan om det faktum att vi människor säkert inte uppfattar ordens innebörd på exakt samma sätt om vi skulle testa av detta. Detta har väl för övrigt vid flera tillfällen framkommit vid teologiska diskussioner, även utan den insikten.

Anonym sa...

Klart som korvspad Åke och flera anser att Svenska Kyrkan är en del av världen när Homolobbyister river ner reklamskyltar, hånglar framför Alf Svensson och river ned Livets Ords skyltar när de bjuder på pannkakor på stan. Klart att de som inte tycker som er reagerar negativt och att ni står för en osund lära, det måste du ju förstå. Du vet lika bra som jag att Bibeln talar om att så ska det vara i de sista dagarna innan Jesus kommer tillbaka. Inget konstigt med det, det gäller bara att ha ögonen på Jesus och leva efter hans exempel vilket jag tyvärr inte tycker att du gör.

PEA sa...

Anonym,

Det där med att vi skulle vara i "de sista dagarna" har människor anfört tvärsäkra bevis för i snart 2000 år nu. Det är varken bättre eller sämre nu....

Får jag ställa en motfråga? Hur sunt lära är det när homosexuella förföljts, fått sina brevlådor fyllda av hatiska meddelanden med religiösa förtecken, fördömts som perversa sjukdomsspridare av kyrkan män, likställts med pedofiler/tidelagare?

Gud är kärlek. Jesus ger nådens gåva till oss alla. Ingen människa kan stänga den dörren, hur mycket du än försöker.

Anonym sa...

Jag säger bara, <a href="http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/garna-lite-tolerans-aven-for-andra_5073519.svd>Gärna lite tolerans - även för andra.</a>

Anonym sa...

Jag säger bara, Gärna lite tolerans - även för andra.

Anonym sa...

Det är sant PEA därför ska vi inte emot nåden i onödan utan istället leva efter Jesus exempel och vända om från de vägar som Jesus och Gud varnar för, bland annat homo. Att vi är de allra sista dagarna bevisas att flera profetior som gått i uppfyllelse.

tant lila/Lisbeth Beselin sa...

Jag undrar jag vad Jesus hade sagt om anonyma kommentatorer som nedvärderar andra? Borde man åtminstone inte kunna stå för det man säger om man vill föreställa kristen? I fegheten och i trakasserierna är kanske kyrkans och kristendomens största faror, tror jag.

Anonym sa...

Nej, att vara anonym tycker jag inte är något problem, det är de flesta på nätet idag. Jag vill att Jesus ska synas inte jag. Dagens samhälle är väldigt fokuserat på personer och idoler. Jag vill heller inte bli nedslagen på stan av någon homolobbyist.

Jag nedvärderar ingen, jag talar bara om sanningen, och sanningen är inte alltid mjuk och fin, som många falska lärare och präster påstår idag. Jesus har alltid sagt: vänd om och lämna det gamla livet bakom dig när du följer mig. Han har alltid talat om total överlåtelse till honom, han var själv tvungen att tillrättavisa sina lärjungar många gånger innan de levde i denna överlåtelse. Dagens ”toleranta” budskap drar bara människan längre ifrån Gud. Jesus älskar oss och därför vill han att vi ska leva i nära relation med honom. Jesus vill att vi ska bli lika honom, själv var han ren och utan synd. Vi måste varje dag komma med vårt eget till Jesus, det är först då han lyssnar. Jesus lyssnar aldrig på någon som inte har ett ödmjukt och öppet hjärta. Denna falska lära om ”tolerans” leder aldrig till någon god frukt utan den bara kliar bara människor bakom örat för stunden. Ungefär som jag skulle säga till alkoholist som gillar spriten, "drick på tills du dör, det spelar ingen roll även om det är dåligt för dig och du kommer längre från Gud". Så länge vi är på jorden så har Jesus alltid nåd och kärleksfulla öppna armar men att ta emot nåden i onödan är inte bara barnsligt, det är även kärlekslöst mot Jesus.

PEA sa...

Anonym,

Jag håller med de som tycker att det är trist att anonymiteten sprider ut sig, särskilt bland de som gärna kritiserar andra.
Jesus sa till oss att vara frimodiga och öppna i vår tro. Att inte gömma oss.

Nedslagen av någon "homolobbyist"? Skojar du? Det finns inga "homolobbyister" som springer runt på stan och spöar kristna. Dock är det inte helt ovanligt att vi homosexuella blir misshandlade ute på stan.

Jesus budskap är inte mesigt, det är ett budskap med konsekvenser. Men det "mjuka" i det är att förlåtelsen och nåden alltid finns där, Guds kärlek är gränslös.

Jesus var i sitt liv opch verk otroligt tolerant. Han umgicks med de som föraktades av andra. Han kritiserade de som fördömde med en bunt regler i handen.

Barnsligt att ta emot nåden i onödan?
1. Gud vill att vi ska ta emot honom som barn.
2. Nåden kan aldrig tas emot i "onödan". Nåden är alltid viktig och sann.