söndag 22 augusti 2010

Och Ordet vart relevans!

Idag firade jag högmässogudstjänst (gudstjänst utan nattvard) för första gången i Slottskyrkan i Stockholms slott. Jag har blivit utnämnd till extra ordinarie hovpredikant och har då att två gånger per år predika i Tessins kyrka som ligger mitt emot Rikssalen.

När man firar högmässogudstjänst blir Ordet ännu viktigare. Som evangelisk luthersk präst är det viktigt att inte slarva med predikan (det är viktigt för alla andra präster och pastorer också). Det förkunnade Ordet måste vara ett befriande och bärande ord. Som präst är jag Verbi Divini Minister - Guds Ords tjänare. Därför måste predikan alltid vara väl förberedd och dessutom kristocentrisk. Samtidigt, och det är den stora utmaningen, måste predikan vara relevant, beröra de människor som sitter i kyrkorummet och som oftast inte är så förtrogna med kyrkans och trons språk. Predikan måste beröra den som kommer till kyrkan, som kanske kommer dit för första gången med lågt ställda förväntningar. Dessa lågt ställda förväntningar ska inte bekräftas. Tvärtom ska den som kommer till kyrkan kunna gå därifrån med en känsla av att hit vill vederbörande komma tillbaka - helst redan nästa söndag. Som predikant är det en utmaning.

Men Ordet ska befria, upprätta, och samtidigt inte bara stryka medhårs. Den som kommer ska få något att leva av under den kommande veckan. Jag kan därför bli sorgsen (minst sagt) när kollegor, i sin iver att göra Ordet relevant, blir banala och platta. Lika förtvivlad blir jag (även om jag hör det mer sällan) när en predikant bara staplar fromma meningar ovanpå varandra och då det fromma språket blir murar oss emellan (Psalm 289 i den Svenska psalmboken).

När nu detta är sagt vill jag också säga att det är svårt att nå alla och vad som är oerhört bra för en är inte lika bra för den andre och vi vet väldigt lite hur Ordet verkar i en människa. Det vet bara Gud och det är, tack och lov, Guds sak även om vi predikanter har uppgiften att predika så väl förberett och så bra som möjligt.

Svenska kyrkan (och jag själv få mig också en släng av sleven) beskylls ibland för att vara politiskt korrekt, som om vi skulle styras av de politiska strömmarna, som om evangeliet är en vindflöjel beroende på om vindarna är blåa eller röd-gröna. Naturligtvis är det belackarna som rallarsvingar kring detta - svingar som aldrig når fram annat än som ett kvalmigt luftdrag som inte berör. När kyrkans präster och biskopar predikar är det, också hos oss, evangeliet som får styra - det kristocentriska som får bära. Sen gör vi det mer eller mindre bra (se ovan). Men det handlar inte om politisk korrekthet utan om det som är vårt uppdrag - att förkunna Guds Ord rent och klart på ett relevant sätt.

Jag hoppas att jag klarade av detta idag i Slottskyrkan!

9 kommentarer:

trollare sa...

Vacker beskrivning av predikan!

Annorzzz sa...

ÅKE

Maud Olofsson vill ha politiska partier i det kyrkliga. Motiveringen i Kyrkans Tidning lät: "Jag vill ha garantier för att de som jag röstar på tar aktiv del i lokalsamhället, är för kvinnliga präster, vigsel av homosexuella par och har ett starkt miljöengagemang."

Detta är politiskt korrekt och då blir evangeliskt och lutherskt en vindflöjelskristendom. Inga andra folkkyrkor har vikigt sig här. Men de kanske bara är kvalmiga och rallare?!?

Det oroar mig att krismedvetandet är så obefintligt. Allt är inte väl i kyrksverige!

PEA sa...

Bra beskrivning av en predikan!

Jag hörde en sådan predikan idag i Vallentuna.
Den väjde inte för det svåra eller svårförklarade. Den väjde inte heller för trons konsekvenser. Samtidigt som den gav hopp.
Mycket av den tog avstamp i Dietrich Bonhoeffer - med dagens texter i centrum.

PEA sa...

Annorzzz,

Vad har egentligen din kommentar med Åkes inlägg att göra? På vilket sätt handlar det om dina reflektioner kring predikan?

Dina ständiga "rallarsvingar" blir bara allmänt gnäll. Du blir en Don Quijote som viftar urskiljningslöst mot väderkvarnar.
Diskussioner om kyrka och tro krever lite mer än så - det är för viktigt för sandkastning.

Kan vi enas om att försöka en annan nivå - en mer konstruktiv sådan? :-)

Annorzzz sa...

PEA

ÅKE skrev: "Svenska kyrkan ... beskylls ibland för att vara politiskt korrekt, som om vi skulle styras av de politiska strömmarna, som om evangeliet är en vindflöjel beroende på om vindarna är blåa eller röd-gröna. Naturligtvis är det belackarna som rallarsvingar kring detta - svingar som aldrig når fram annat än som ett kvalmigt luftdrag som inte berör."

ANDERS: Jag kommenterade detta stycket om rallarsvingarna och politisk korrekthet. Predikan i SvK har jag mestadels lyssnat mig trött på. I Stockholm handlade de (under min tid där); om röda ballonger eller såpoperor. Kul om det är mer kristocentriskt idag och inte bara egocentriskt!

Men vindflöjelsvarningen finns där så länge som det politiska vidundret styr och Kyrkan följer. Att tro att SvK inte är slav under PK-åsikterna är att göra det lätt för sig. Först säger politikerna inför kvinnliga präster (Kyrkan sa först nej), men ändrade inriktning för att följa maktens råd. Sen säger politikerna inför samkönade äktenskap och hon böjer sig igen...
Evangeliet har lite mer sprängkraft än 1700-talets tankar: frihet, jämlikhet och broderskap + 2000-talets miljöengagemang! Att inte tro att folk ser igenom sådana fasader är ganska naivt och saknar ett fullständigt krismedvetande!

PEA sa...

Annorzzz,

Det var en underlig bild du har av predikan i Stockholms kyrkor. Men jag kan lova dig att så är det inte nu. Klart att det finns både bra och dåliga predikare. (Och de finns över hela landet.) Men oftast lyssnar jag till predikningar med ett starkt kristet centrum OCH en relevans. Och de är långt ifrån allt bomullsinpackade - det handlar ofta om att ta konsekvenser.
Mycket handlar nog om i vilken grad man är beredd att öppna sig och låta predikan sjunka in. Det är ganska hopplöst att sätta sig där med en förutfattad mening eller med inställningen att en predikan måste vara på exakt ett visst sätt.

(Dina rallarsvingar mot oss i SvK har jag redan kommenterat.)

Annorzzz sa...

PEA

Härligt att det förändrats, då är det sprängfyllt i Stockholms kyrkorna också! Han brukar dra folk; den där skäggprydde långhårige sandalbeklädde snickaren... (fast han stöter bort en del också...).

Håller med dig om att det är ganska hopplöst att sätta sig framför predikanten med en förutfattad mening; men ledstjärna som en dominikanmunk gett mig är att 15 min är helt säkert från Gud. 30 min är från prästen och 45 min från han därunder... :-)

Anonym sa...

Det är visst sprängfyllt i en stockholmskyrka. Den ligger visst på Södermalm... Nej, inte katolska domkyrkan, men den är kanske också sprängfylld... Men det är ett intressant fenomen. Skriver man böcker om att man har varit en fyllkaja, så blir kyrkorna lika fulla. Men då är det inte "traditionell kristendom" som drar. Men man kan ju vara en bra predikant för det! Talets gåva kräver inte att man har den ena eller den andra tron. Men låt oss nu fundera på det här. En präst, med en sju särdeles remarkabel bakgrund, lyckas fylla en kyrka, medan ett par hundra präster med lika många kyrkor, varav somliga predikar samma budskap och andra predikar ett mer traditionellt budskap (Ni vet de där gamla sagorna...) inte lyckas fylla en enda av sina kyrkor. Låt oss nu göra tankeeperimentet att "traditionell kristendom" helt förbjuds i huvudstadsstiftet. Och vidare att en enda präst, som också har "firat", trotsar förbudet och fortsätter predika "traditionell kristendom" i en enda kyrka. Kanske den också blir sprängfylld?
Låt oss också göra tankeeperimentet att alla katolska kyrkor i huvudkommunen (Sankt Eugenia, Nacka, och vad de nu heter) stängs så att katolska domkyrkan blir enda kvarvarande katolska kyrka i kongl. huvudkommunen, nog skulle den också bli ganska sprängfylld? Om inte, så kan man ju riva tillbyggnaden, så att den katolska domkyrkan bara omfattar den ursprungliga kyrkan från 1880-talet. Nog skulle den bli ganska så sprängfylld. Om inte kan man ju som en sista desperat utväg rekrytera någon av huvudstadens A-lagare till katolicismen och snabbutbilda denne till katolsk präst? Härmed inget ont sagt om snabbfrälsta vare sig alkoholister eller näringslivsredaktörer på Svenska Dagbladet. Men vad är det egentligen som "säljer"? Eller som ett välkänt tågbolag skrev i reklamen: "Folkligt, festligt, fullsatt och förjävligt försenat."

Bill's Bull

Annorzzz sa...

Bill´s Bull

FYI
Det är ofta fullt i domkyrkan (den nyaste) i flertalet av de många mässor som firas...