En sådan kommentar ger man bara en riktigt dålig tandläkare, en som inte kan sitt arbete, som misslyckas och ställer till det i munnen. Förr tycktes denna typ av kommentar ha varit positiv i förhållande till präster. Han eller hon är så bra och så mänsklig. Det märks nästan inte att han eller hon är präst. Det var en fin kommentar som ville säga något positivt och samtidigt är det ju en förskräcklig kommentar. Visst ska det märkas att en präst är präst. En präst har vigt hela sitt liv, varje andetag, varje sekund, åt Gud. En präst har inte fritid i förhållande till sin vigningstjänst. En präst tjänstgör inte alltid. Vi har faktiskt 40 timmars arbetsvecka sett på en längre period. Samtidigt finns vi naturligtvis tillgängliga när så verkligen behövs också på andra tider. Men vi är präster också när inte prästskjortan är på. Vi har en förpliktelse mot Gud och mot Svenska kyrkan också när vi är "lediga". Därför kan man också ställa höga moraliska krav på präster. En präst kan inte bete sig hur som helst och säga att vederbörande ju gjorde detta på sin lediga dag eller på semestern.
Min företrädare på tjänsten Pastor Primarius Ludvig Jönsson, sa i ett middagstal vid min prästvigning: "Är man så är man". Är man vigd så är man och då är man det för hela sitt liv. Sedan kan domkapitlet frånta en präst rätten att utöva vigningstjänsten och det sker om prästens liv och leverne är sådant att han eller hon har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen, har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under bikt eller enskild själavård, på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vigningstjänsten, eller genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Så står det i Kyrkoordningens kapitel 31 paragraf 12.
Men poängen är inte att en präst ska leva sitt liv i enlighet med sina vigningslöften i ständig rädsla att bli av med rätten att utöva vigningstjänsten. Nej, poängen är att en präst ska leva sitt liv, fylld och driven av den Heliga Anden, och i enlighet med de löften han eller hon avgett inför Gud och den samlade menigheten vid vigningsgudstjänsten. Att vigas till präst är något stort och livsomvälvande. Och det får märkas utåt i våra liv. Kanske säger då någon: Man märker att Du är präst! Och då märker man det för att prästen visar på Gud och inte på sig själv.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
15 kommentarer:
Här är vi överens! Men det kan inte nog inskärpas att präster vare sig är halvgudar eller allround-experter. Och det kan inte nog inskärpas att präster inte är ensamma om att drivas av Anden. Men det kan ifrågasättas om alla präster verkligen drivs av den helige Ande. Men något saknar jag ändå i din beskrivning av präsämbetet. Om vi alla kan drivas av Anden, var är det för speciellt med att vara präst? Det är ju det som den s.k. ämbetsfrågan ytterst handlar om. I vissa fall agerar prästen som en Guds ställföreträdare på jorden. Men ger detta prästen verkligen öppet mandat att t.ex. gå emot vad Gud har uttryckt som sin vilja genom Bibeln och den kristna traditionen?
Finns det inte en risk att prästens egna känslor och viljan att vara alla till lags kan ta överhanden?
Ja, att vigas till präst är stort och livsomvälvande. Och att vara arbetslös präst är hårt när ens önskan och drivkraft och kall att verka för medmänniskan och Gud liksom blir ställt på undantag.
Vi är många arbetslösa präster i Stockholm idag. Och jag är en av dem.
/ L.
Lars Flemsträöm,
Mycket i din avslutande fundering handlar om tolkningsföreträde. Vem har rätten att besluta om vad som är "rätt tro"?
Vad ger dig eller någon annan att fastslå exakt vilken vilja som Gud uttryckt som "sin vilja genom Bibeln och den kristna traditionen"?
Kan det kanske till och med vara så att den kristna "traditionen" inte är i linje med Guds vilja?
Min syn är att varje person, präst eller inte, måste gå in i sig själv för att försöka förstå vad som är jag själv och vad som är Gud i mig.
L. Flytta?
Maja: Jag skulle kunna tänka mig att flytta om min livssituation såg ut på ett annat sätt än vad den gör. Jag är gift, två barn (tonåringar) samt har ansvar för min handikappade mamma (som bott hela sitt liv i Stockholm, precis som min make och mina barn). Vore jag ensamstående skulle det vara möjligt, men att flytta i nuläget skulle innebära att min man skulle bli arbetslös och min dotter skulle få avbryta sin eftertraktade gymnasieutbildning som hon kämpat ihop poäng till och äntligen påbörjat. Och att jag veckopendlar är inte ett alternativ heller, tyvärr.
L.
Jaha. Ja det är svårt att få ihop kallelser med ett medelsvenssonliv, det stämmer. Något brukar dra starkast.
Åke
ÅKE: "Och då märker man det för att prästen visar på Gud och inte på sig själv."
ANDERS: Nationalteatern sjunger "och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på:
Då kommer halta Lotta hem till mig med rösten fylld av gråt och säger
Vem i hela världen kan man lita på?"
Då är det svårt att se vad och vart det leder med de svenska konfa-prästerna. Jag hoppas det är Gud de i a f försöker visa på. Hoppet är ju det sista som överger oss...
För att inte hamna i en ny maratondebatt med PEA som hittills aldrig givit upp sina försök att få sista ordet hänvisar jag till min egen blogg:
http://larsflemstroms.blogg.se
Det förvånar mig med vilken trosvisshet sign PEA slår fast att han har rätt och att den kristna traditionen har fel. PEA har emellertid inte visat prov på sådana kunskaper i kyrkohistoria och allmän historia, som torde behövas för att beslå andra med att ha fel. PEA påstår att den kristna traditionen är resultat av personlig ärelystnad och politiska intriger mm.
När man hör ordet tradition är det lätt att föreställa sig något som har traderats muntligt under två millennier, varav vi bara känner till det som har förts vidare till vår egen tid. Men traditionen har bevarats i både skriftlig och muntlig form. Och finns skriftligt bevarad i Vatikanbiblioteket men gamla böcker och skrifter finns även i ortodoxa och protestantiska bibliotek. Traditionens stora betydelse erkändes även av Luther och andra tidiga lutherska teologer. I själva verket råder en betydande samsyn mellan den katolska, ortodoxa och lutherska kyrkan om tolkningen av de mest väsentliga delarna av Bibeln. Den traditionella tolkningen stöds också av de skrifter av apostoliskt kristet ursprung som har upptäckts under senare tid.
Med apostoliskt ursprung menas att det finns en rak linje tillbaka till apostolarna, till dem som personligen hade mött Jesus. Sedan finns det ju andra författare, som har försökt påskina ett apostolisk ursprung, genom att uppkalla sina egna skrifter efter apostlarna, med deras namn.
Bill's Bull
Lars Flemström,
Beklagligt att du inte vill föra ett resonemang här, utan att du istället hänvisar till en blogg där du inte tillåter inlägg med andra åsikter än dina egna.
En blogg där det står dig fritt att komma med osanna påståenden om andra personer utan att de får bemöta dem.
Med förhoppning att vi även i fortsättningen kan föra intressanta och tänkvärda resonemang här utifrån de kloka reflektioner som Åke Bonnier levererar.
Bill's Bull,
Vilket av mina inlägg refererar du till med dina nog så skarpa anklagelser?
I den här tråden har jag dristat mig att komma med några öppna frågor och funderingar.
Jag har utgått från min tro, utan att därför påstå att den som tycker något annat med all visshet skulle ha fel.
Jag tänker inte ge mig in i någon tävling om vem som har högst utbildningsnivå. Men jag vill nog påstå att jag genom åren skaffat mig tillräcklig kunskap om såväl människor som historiska skeden för att kunna säga att all (kyrklig) tradition inte är av godo. Hade det varit så hade slaveriet fortfarande existerat, blodiga korståg hade uppmuntrats, avlatshandeln hade florerat, barnaga hade varit rekommenderad etc.
Men så är det ju (tack och lov) inte. Varför? Jo, vi har genom historien gått tillbaka till källan och sökt kärnan i det kristna budskapet för att ge det en levande betydelse i vår tid.
För mig handlar det mycket om en brytning mellan form och innehåll. Formen varierar över tiden, men innehållet är för evigt.
I alla ödmjukhet,
(signaturen) PEA
PEA
Jag har inte skrivit att "all kyrklig tradition" är av godo. Du menar väl "alla kyrkliga traditioner"? Jag har skrivit om "den kristna traditionen". Det är inte samma sak. I kristen teologi och kyrkohistoria är "traditionen" ett begrepp med en mycket precis innebörd. Traditionen är samma sak som den kristna tron, den lära som kristna tror på. Traditionen utgörs av Skriften och dess rätta uttolkning och övrigt som vi med stor säkerhet vet.
Detta har noga analyserats av Luther och speciellt av hans lärjunge Martin Chemnitz i samband med reformationens utrensning av sådana "kyrliga traditioner" som inte kunde härledas till apostlarna, de som själva hade mött Jesus. I en något vidare bemärkelse kan man till traditionen även räkna urkyrkans praxis.
Det står helt klart att den kristna kyrkan från början har varit moståndare till slaveriet, vilket klart framgår av exempelvis Paulus brev till slavägaren Filemon efter hans omvändelse till kristendomen. Det framgår också av kyrkans praxis under antiken, som var en kamp mot slaveriet.
Det finns nutida forskare i Sverige som tolkar brevet till Filemon precis tvärtemot vad som står där, enbart på grund av antagandet att Paulus var ett barn av den hedniska samtiden och inte en Herrens apostel. Denna förfärliga nytolkning har inget som helst stöd i vare sig kyrkans historia eller antikens politiska historia. Det är ren historieförfalskning i nutida politiskt syfte.
Den traditionella kristendomen ska misskrediteras till varje pris!Syftet verkar vara att kristendomen ska kastas ut ur Svenska kyrkan och ersättas med någon annan religion under samma benämning.
Om någon skulle komma på idén att återinföra slaveriet, kan de alltså med citat ur nutida teologisk litteratur påstå att detta är ursprunglig kristendom. Men det kommer i så fall inte att vara något nytt. Personer som påstått sig vara kristna, eller till om med har haft kyrkliga titlar, har i alla tider vrängt bibelord som stöd för sina orättfärdiga syften. Men det har aldrig varit traditionstrogen kristendom!
Paulus skrev brev till de kristna församlingar som han sedan besökte. Om något var oklart fick församlingarna veta vad Paulus menade från hans egen mun. Samma sak gäller evangelisterna och de andra brevskrivarna i NT. Vi behöver inte alls, som en del nutida svenska forskare gör, gå till den hedniska litteraturen under antiken för att "tolka" vad bibelförfattarna egentligen menade.
Detta är slutstationen för den traditionsförnekande "traditionen" med rötter i speciellt protestantisk frikyrklighet, i det i syfte att renodla kristendomen till enbart bibeltro, som om Jesus hela undervisning rymdes mellan två bokpärmar.
Bill's Bull
PEA
PEA: "Hade det varit så hade slaveriet fortfarande existerat, blodiga korståg hade uppmuntrats, avlatshandeln hade florerat, barnaga hade varit rekommenderad."
ANDERS: Kyrkan har aldrig uppmuntrat till slaveri. Kan du ge belägg fär detta? Att korstågen hade några positiva effekter kan väl ingen ifrågasätta. De var ett sätt att befria de östliga kristna från den muslimska invasionen. Alla punkter var uppfyllda för ett rättfärdigt krig. 5:e korståget var dock en katastrof...
Summa summarium: Hellre "old time - religion" än "new age - religion"! SvKy går rakt mot sin Herres intentioner. En mer törnekrönt väg kan vara svår att hitta.
Annorzzz,
Jag kan bara konstatera att redan Paulus accepterade slaveriet som en del av den rådande samhällsordningen.
Så sent som på 1800-talet försvarades/motiverades slaveriet med citat från Bibeln.
Jag kan annars rekommendera en omfattande studie av Jesper Svartvik som jag tror heter heter "Bibeltolkningens bakgator".
Låt oss i övrigt konstatera att trots att vår tro utgår från samma källa så gör vi olika tolkningar av historiska skeden och sammanhang.
Så får vi låta den saken ligga. :-)
1) Paulus accepterade inte slaveriet ens "som en del av den rådande samhällsodningen". Men lika lite som Jesus själv var han beredd att gripa till vapen mot den rådande samhällsordningen.
2) Jesper Svatvik kan inte påstås ha gjort någon "omfattande" stude av kristendomens förhållande till slaveriet, utan det är nedslag i vissa tidsskeden och vissa kyrkosystem som stöder hans teser.
Bill's Bull
Skicka en kommentar