"...de skall i mitt hus, inom mina murar, få ett namn, ett äreminne som är bättre än söner och döttrar. Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem." Orden är hämtade från profeten Jesaja (56:5) och står tecknade med stora hebreiska tecken på en av ytterväggarna på det historiska museet inom Yad Vashem, förintelsemuseet i Jerusalem. Att gå in i det museet är att gå in i helvetet, en av ingångarna. Successivt förs man längre och längre ned, också rent fysiskt) tills allt handlar om förintelse, utplåning, dödsläger och industriellt mördande.
I dag är det förintelsedagen, en dag när man i Stora synagogan i Stockholm har en åminnelsesamling. Vi behöver sannerligen minnas det djävulska, minnas för att kunna lära, minnas för att kunna säga om och om igen: aldrig mer! Men ändå tycks vi inte kunna lära fullt ut av historien. 6 miljoner judar mördades av Hitlers anhang. Det är en ofattbar summa av individer. Dessutom ett oräkneligt antal Romer och homosexuella. De sändes in i en säker död p gr av sin identitet.
Vad betyder orden "Aldrig mer"? Hur lär vi i nutiden av dåtiden? Vad betyder lärdomen för vårt multikulturella samhälle. När kristna talar om att vi måste bekämpa Islam, när Sverigedemokraterna eldar på med sin antiattityd, vilka lärdomar bär vi då med oss från helvetet för dryga 60 år sedan? Vi får inte bli historielösa. Historielöshet manar till människoförakt och egocentrering.
"...de skall i mitt hus, inom mina murar, få ett namn, ett äreminne som är bättre än söner och döttrar. Ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem." Våra judiska systrar och bröder och våra muslimska systrar och bröder måste kunna leva i vårt land och leva i enlighet med sin religiösa identitet så länge det inte handlar om sådant som direkt strider mot vår lagstiftning där man gör andra eller sig själv illa.
Ibland beskylls jag för att vara naiv. Jo, jag kanske är det. Men jag är hellre naiv i en kamp för ett positivt multireligiöst och multikulturellt samhälle där vi kan leva tillsammans i respekt och stolthet än "klok" och uteslutande, utestängande. Vi som är kristna borde stå upp för det mångreligiösa, mångkulturella i en naiv entusiasm. För sådan är vår kallelse, en kallelse till en kamp för Guds rike. Jesus säger: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in. (Mark 10:16).
Gud, hjälp oss att leva i respekt för varandra, i trohet mot Dig, burna av Dig. Amen!
30 kommentarer:
De första som strök med var väl dock socialisterna. Glöm inte det, herr Bonnier.
Jehovas Vittnen föll också offer, det nämns aldrig
Aldrig mer?
Har det inte hänt något efter judeförföljelsen? Ibland kan man tro att denna är den enda förföljese och utplåning som har hänt i historien. I grundskolan var detta mycket tydligt, där SO-lärare inte verkade medvetna om senaste tidens historia.
Jag minns ett föredrag av en f d fånge i Auschwitz som en av mina elever från Bosnien var med på. Jag kände hennes historia och tänkte på hur hon kunde uppfatta detta. Som ett hån mot det hon hade upplevt? Som om hennes historia inte fanns och inte behövde talas om?
Så unika är inte judarna, även om de var många, många, många andra folkslag har utsatts och utsätts för otroliga hemskheter.
Tant Lila. Åke säger väl inte att andra grupper inte har blivit förföljda? Bara för att han lyfter judarna (vilket är rimligt med tanke på tiden) görs ju inte detta för att förminska annat lidande, dessutom nämner han ju faktiskt andra grupper i sitt inlägg.
Men naturligtvis har du rätt i att all typ av förföljelse bör uppmärksammas
Mvh Robin
Åke
Att vandra i Yad Vashem är omskakande. Låt oss be och arbeta för att det aldrig sker igen.
Jag tycker vi kan strunta i Jehovas, Jugoslaver och socialister (och katolska präster) idag. Antisemitism är obehagligt och alltid fel! Smygantisemitism gör mig skräckslagen. Tystnadens kultur skrämmer mig!
Glöm aldrig Shoah! ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG!
Vi behöver inte minnas.
Det räcker med att vi ser oss om i världen. Människor mördas, förföljs, fördrivs, förtrycks, tystas och stängs ute pga religion, etnicitet, åsikter mm. IDAG!
Intoleransens verklighet finns mitt ibland oss.
Att minnas Förintelsen innebär att vi säger nej till intoleransens samhälle HÄR och NU!
Vi måste minnas
Robin
P A
Varför är det så fel att minnas shoah?
"Tystnadens kultur skrämmer mig!". Eh, just det? Det ena hör ihop med det andra i ett samhälle. Varför tror du fascisterna eliminerade sina politiska motståndare först?
Jag förtydligar -
Vi behöver inte minnas Förintelsen för att förstå. Det räcker att vi ser oss omkring i världen för att inse att människor mördas, förföljs, fördrivs, förtrycks, tystas och stängs ute pga religion, etnicitet, åsikter mm.
Minns Förintelsen, men låt det inte stanna vid det. Se att den pågår fortfarande. Och agera.
PA!
Det var just det jag försökte säga med mitt inlägg!
Man säger "aldrig mer" till något som hände för 60 år sedan som om det inte har funnit något efter detta! Därmed inte sagt att inte förintelsen var fruktansvärd, men vi får inte bli så blinda av den att vi inte ser vad som pågår och tror att sådant är historia.
Detta var också svar till dig, Robin.
Företrädare för SvK borde hålla sig för goda för att använda sig av Förintelsens minnesdag som förevändning för att anklaga andra kristna för islamofobi eller för att klanka på Svenska kyrkans nya hatobjekt: Sverigedemokraterna.
Kyrkans representanter borde hålla sig för goda för att piska upp hatiska stämningar. Även människor med idiotiska åsikter borde rimligtvis omfattas av det kristna kärleksbudskapet. Kristna ledare borde undvika att falla in i diverse mobbeteenden, vilka de än vänder sig emot.
ElinE
Mycket bra! Instämmer!
tant lila, jag tror nog vi egentligen är överens. Sen (och nu inte specifikt riktat till dig) behöver man väl inte problematisera en minnesdag när så många faktiskt kanske sörjer? Eller sätta detta till motsatts till annan sorg? Åke har varit på plats, blivit berörd och med tanke på hans eget ursprung ser jag det som lite anmärkningsvärt att man genast vill hänvisa till att även andra grupper minsann också lidit, ungefär som att Åke hävdat motsatsen, och varför då ens problematisera? Jag ser inte riktigt poängen i detta. Jag håller inte alltid med Åke om allt men jag läser verkligen inte detta inlägg som ett distanserande från några andra gruppers utsatthet - tvärtom. Han understryker dessutom att vi inte tycks ha lärt oss från historien.
Sen det här med nödvändigheten av att minnas, det kan ju verka deprimerande. Jag håller verkligen med om att förföljelser och utrotningar av andra folkslag inte stannat vid förintelsen, vi har även efter den sett liknande scenarion, lika ohyggliga brott som absolut inte får förminskas. Men vikten av att minnas, förintelsen i det här fallet, är flera. En för mig viktig aspekt är b la faran för historierevision, något vi alltför väl vet inte är ovanligt, framförallt inte när det kommer till just frågan om förintelsen. Det är viktigt att vi är förankrade i historien och vare sig glömmer eller gör om fakta oavsett om detta upprepar sig. Skolungdomar och konfirmander är idag skrämmande historiskt omedvetna, vilket naturligtvis inte är deras fel utan visar hur lite politiker bryr sig eller inser vikten av ämnesområdet historia såväl som religion och filosofi.
Just frågan om historierevision finns det till och med en teologisk term för som har stort inflytande i Svk, och är och har varit de sista åren ett varmt rekommenderat perspektiv att bejaka i Lund / Uppsala i undervisningen för blivande präster, vilket både präglar och förklarar varför en ansenlig del av svk:s präster förkunnar som de gör idag. Där går namnet under begreppet reduktionism och används som något positivt för bibelvetenskapen. Man lär sig ändra grundbetydelser och begrepp för att passa en egen agenda man avser förverkliga, eller så att det matchar en specifik kontext. Detta sagt för att visa hur lätt vi har att låta vår egen vilja styra. Och med tanke på den fruktansvärda ondska människan är kapabel till vilket förintelsen bevisar ter det sig rent olustigt att starka krafter inom Svk vill ta bort syndabegreppet, men det är naturligtvis inte svårt om man använder sig av just reduktionism.
Mvh Robin
Instämmer till fullo vad gäller att aldrig glömma förintelsen.
Men - vart tog Jesus vägen?
Och inte är det väl så många kristna som vill "bekämpa Islam". Däremot många muslimer, och muslimska stater, som inte bara vill bekämpa de kristna utan också faktiskt gör det. Senast den 45-åriga fembarnsmamman Asia Bibi som dömdes till döden i Pakistan efter att ha påståtts häda islam. Där lovade en iman dessutom att den som mördar henne ska belönas med motsvarande 40 000 kronor av Mohabat Khan-moskén, den talibananstrukna inrättning som han förestår. Eller ta staten Iran som håller på att införa dödsstraff för konvertiter (enbart från Islam, naturligtvis).
Är det denna religiösa identitet du vill försvara?
... måste rätta mig själv gällandes tidigare inlägg. Jag menade konstruktivism (inte reduktionism).
/Robin
Detta påminner om ett samtal som jag hade för c:a 8 år sedan med chefredaktören för tidningen Kristdemokraten, en ung snorvalp som var hälften så gammal som jag. Vilket inte hindrade honom från att tillrättavisa mig, gamla farbror, och falskt anklaga mig för att ha påstått att judar skulle ha större människovärde än ryska bönder.
Jag råkade bara ha sagt att utrotningen av judar var resultat av den värsta ondska som världen skådat. Den unga snorvalpen, som just hade varit med och grundat en borgerlig organisation för att bekämpa Vänsterpartiet, menade att Stalin mördat fler ryska bönder än antalet judar som mördats av Hitler. Tydligen ett bra i den nutida (2003), inrikespolitiska debatten!
Om Stalin hade totalutrotning av alla ryska livsmedelproducenter (för det är ju vad bönder är) skulle resten av det sovjetiska folket svälta ihjäl. Stalin var ytterst hänsynslös. Han värjde inte för några medel att nå sina mål. För Hitler var judeutrotningen ett mål i sig, överordnat t.o.m. målet att vinna kriget. Otroligt att man kan mäta onska i antalet offer, när dessa uppgår till flera miljoner.
Tror vi kristna på att det finns en ond makt i tillvaron, eller tror vi bara att alla hemskheter är historiska tillfälligheter och resultatet av olika politiska systems tillkortakommanden?
Nazismen var inte bara ett uselt politiskt system, utan man kan också säga ondskan inkarnerad. Men det kan inte förstås om kyrkan slopar syndabegreppet. Då hamnar man i samma reduktionism som Kristdemokratens chefredkaktör.
Quo Wadis,
Man ska i nte jämföra det värsta hos andra med det bästa hos en själv! Det är en god regel i all dialog!
Lars F
Var det falskt att kommunismen inte utrota fler, enligt dig...
Inte för att jag är någon "fan" av vare sig fascism eller kommunism. Same shit, different label!
Nu har vi/jag väl ända hamnat helt off topic, men...
Åke, det Quo Wadis tar upp är ingen okänd propaganda utan är ren förföljelse och kan jämföras med förstadiet till försök av utrotning. Varför negligerar du detta genom att tillrättavisa? Devisen "Man ska inte jämföra det värsta hos andra med det bästa hos en själv! Det är en god regel i all dialog!" är en riktigt tänkvärd dialog, men lite märkligt att vare sig du själv, Brunne eller andra röster i Svk tillämpar denna princip på sverigedemokraterna. Det vore ju en utmaning att bita i för er
Mvh Robin
Om en enda närstående har blivit brutalt mördad blir man mer bedrövad av det än av vetskapen att miljoner okända har blivit mördade. Men om jag som icke-jude, icke-kambodjan etc ska gradera onsdskan, vilken mall ska jag använda? Att enbart se till antalet offer är reduktionism (ett ord som ibland förklaras med att sätta kvantitet före kvalitet). Man måste se till syfte,motiv, konsekvenser etc.
Det är många som har undanröjt politiska moståndare. Den ryska staten gör det fortfarande, men ingen påstår att Putin är Stalins like. Under 1950-talet var det en bred enighet över alla partigränser om att Hitler var ett snäpp mer ondskefull än Stalin. Msn har ibland sagt att Tyskland var ett civiserat land till skillnad mot Ryssland.
Robin,
Du skrev: "Just frågan om historierevision finns det till och med en teologisk term för som har stort inflytande i Svk, och är och har varit de sista åren ett varmt rekommenderat perspektiv att bejaka i Lund / Uppsala i undervisningen för blivande präster, vilket både präglar och förklarar varför en ansenlig del av svk:s präster förkunnar som de gör idag. Där går namnet under begreppet reduktionism och används som något positivt för bibelvetenskapen. Man lär sig ändra grundbetydelser och begrepp för att passa en egen agenda man avser förverkliga, eller så att det matchar en specifik kontext."
Jag tror att vi måste hålla isär historieskildring och förkunnelse.
När det gäller Bibelns förkunnelse så måste den tolkas. Om det läses enbart som ett givet historiskt dokument så förlorar den sin relevans för oss som lever idag.
Lars Flemström,
Jag vill bara påpeka att det inte alltid så att ålder med automatik innebär att man har rätt.
Att se ner på någon bara för att personen är yngre är att stänga öronen för viktiga saker. Yngre människor kan faktiskt lära äldre ett och annat.
ElinE och tant lila,
Är det mobbing och att piska upp hatstämningar när man står upp och säger emot de som torgför åsikter som handlar om att människor har olika värde eller då man medvetet manipulerar fakta?
Ni måste lära er att hålla isär sak och person. Ett klart ställningstagande mot Jimmie Åkessons åsikter är inte ett ställningstagande mot Jimmie Åkesson som person.
Eller är det så att ni menar att den som säger ifrån till en mobbare är den som mobbar? I sådana fall har vi ett stort problem...
PA: Jag tror tvärtom att det är viktigt att understryka att kristendomen är en historisk religion, vilket den också är per definition, annars hamnar man lätt fel. Om förkunnelsen bara utgår ifrån eller enbart betraktar kärnan som symbolspråk för något annat vi ändå aldrig kan komma åt leder detta bort från det rent konkreta som kyrkan också har i uppdrag att fullfölja och skyldighet att tala om. I vår frälsares uppenbarelse finns både rena löften till oss människor samt förklaringar om de villkor vi lever under, men också bud vi måste låta oss påverkas av och som kristna försöka hålla oss till. Om detta behöver vi få höra, i detta finns sådan läkedom och tröst och är kopplade till vår egen salighet.
Sen måste vi självklart (vilket du poängterar) tala så människor förstår. Men kyrkan / prästerna ska utlägga texterna så att de blir begripliga för varje tid hon verkar i, inte ändra innehållet för varje tid. Det är en avsevärd skillnad mellan dessa två ting.
/Robin
Robin,
Kristendomens "tillkomst" sker i en viss avgränsad tidsmässig och geografisk verklighet. Bibelns texter skrivs av människor som lever där och då.
Därför måste Bibelns budskap speglas i varje tid. Det innär inte att kristendomens innersta budskap ändras. Däremot kan språk, uttryck och symboler ändras.
Bibeln är en blandning av universella sanningar och tidsbundna anvisningar. Vi måste lära oss att se vad som är hjärta och vad som är varje tids egen klädedräkt.
Det innebär att vi inte kan läsa Bibeln som en "receptbok" med färdiga recept som slaviskt kan följas till minsta kryddmått.
PA: Gällandes tolkning skulle jag vilja vända på ditt resonemang och först utgå från en viktig princip att man alltid börjar med en historisk exeges genom att ta reda på vad författarens egen intention är, innan man ger sig själv fritt tolkningsföreträde och dessutom stannar där. Texternas budskap ligger inte dolt för oss. Bibeln går att återge tillräckligt begripligt med textanalys och man kan vara trogen den tidlösa kärnan, även när orden och formerna måste förnyas med tiden. Detta visar också de mängder av översättningar som görs till olika språk utifrån samma grekiska grundtexter - dessa förändrar inte framställningen till oigenkännlighet.
Detta utesluter inte att bortom centrala teman finns material som drar åt det mångtydiga, likaså inbjuder till flera tolkningar. Bibeln innehåller naturligtvis poesi, liknelser, likaså profetiskt och apokalyptisk material som är svårtolkat för den oinvigde. Men det är ju inte där diskussionen ligger idag. Det är ju själva ifrågasättandet av det mest centrala och som krafter innifrån vill eliminera - eller så gör man tvärtom, tar en rakt igenom poetisk text och gör dogmatik av den för att den lämpar sig för en specifik agenda.
Det som jag avsåg med kopplingen mellan historierevision och delar av dagens teologi svk bejakar är att det finns drag som starkt påminner om varandra. För att ge ett exempel jag tidigare varit inne på är frågan om dopet. T ex långtgångna förslag om att omformulera dopets betydelse och ge det ett innebörd det aldrig handlat om. Detta ska dessutom förkunnas (trots att det inte finns historiskt teckning för påståendet) för människor vi påstår vi vill leda in i Kristus och kyrkans gemenskap, detta är att medvetet ljuga. Andra exempel är frågan om syndabegreppet. I princip samtliga teman i trosbekännelsen är problematiserade, vilket ändå är den minsta gemensamma nämnaren vi har med andra samfund - detta kan man göra med att dra upp tolkningskortet och sätta ett fantastiskt anspråk på sig själv. Det vore ärligare att säga nej, vi/jag tror inte på det här, men andra får naturligtvis göra det.
Vi kan vara fångade av vår tid, men vi kan inte jämföra detta med när Herren själv gick på jorden. Gud är inte en kontextuellt formad mänsklig konstruktion (skulle du själv vara intresserad av att tro på en Gud som andra människor snickrat ihop?) utan existerar självständigt utan oss människor. Evangelierna, Paulus brev och andra är alla ivriga att berätta vad som faktiskt hänt, deras berättelser är en vittnesbörd som de fått påbjudet av Jesus själv att spridda över världen, detta får vi inte förminska. Gud fick Paulus att delvis revidera den kontext han själv var kommen ur. Att bara betrakta Bibelns berättelser unikt för just författarnas kultur är att förminska Gud. Med den utgången är det klart som attans att man får ett rent ateistiskt perspektiv och rakt igenom en inomvärdslig gudsbild där själva tolkningsnyckeln blir oss själva (vad som är sant för mig är sant om Gud) - istället för Jesus.
För enkelhetens skull om vi håller oss till Jesus. Vad menar du är så svårtillgängligt att vi Sverige idag (de svenskyrkliga då) omöjligt kan förstå vad han säger längre? Vad kan vi inte ta till oss i just den kontext vi själva befinner oss? Om ens "gudsbild", dvs de föreställningar man har om Gud utgår från sina egna tankar, känslor och ideal är det stor risk att man till slut inte känner igen verklighetens Jesus när Han kommer. Det vore i så fall inte första gången, men det blir definitivt den sista gången.
/Robin
Robin,
Jag håller med dig om det mesta i det du skriver om Bibeln och tolkningen av dess texter.
Dock ska vi kanske komma ihåg att det i många fall är vi människor som bestämt vad vi anser är kärnan i det kristna budskapet.
Jag anser att vi mycket väl kan förstå Guds budskap, speciellt i det Jesus sa och gjorde. Jesus var väldigt tydlig på några punkter, t ex i kärleksbudskapet.
Jag menar att vi mycket väl kan spegla Bibelns budskap i vår tid utan att ändra dess innebörd.
Vad gäller trosbekännelsen så är det en mänsklig uppfinning med långt tidsmässigt avstånd till Jesus...
Åke!
Självklart skall vi stämma in i en våldsam kritik av förintelsen.
Men tyvärr glömmer Du att Hitler också dödade 275.000 funktionshindrade personer, sedan han torterat dem med omänskliga experiment.
När vill Du öppna Storkyrkan för att välkomna de funktionshindrade i Kyrkans gemenskap?
tack för kloka ord idag.../svarta sara
Skicka en kommentar