Kanske är frågan felställd? Kanske borde den vara ännu mer tillspetsad: Har Svenska kyrkan en nutid? Vi har inte råd att invänta framtiden i en kyrka där färre och färre är medlemmar, där ekonomin blir kärvare och kärvare, där färre och färre döps och konfirmeras, där färre och färre bekänner sig som kristna. Svenska kyrkan, och nu tänker jag på den interna strukturen av personal och förtroendevalda, kan väldigt lätt fastna i det som handlar om medel, om interna strukturer, fastna i kommunikationsplattformar, fastna i intranät, fastna i alla möjliga olika inre angelägenheter som naturligtvis också måste kunna diskuteras och hittas lösningar på. Men om kyrkan, både på nationell, stifts- och församlingsnivå mest fokuserar inåt missar man målet (som tidigare sagts är detta definitionen för synd). Målet är att göra Jesus Kristus känd, trodd, älskad och efterföljd. När Jesus bad Petrus att kasta ut nätet på djupet var det inte ett intranät det handlade om. Jo, visst behöver vi fungerande kommunikationsmöjligheter över webben och där vi internt kan dela erfarenheter, material mm. Närvaro, öppenhet och hopp är naturligtvis viktiga kärnvärden för oss att kommunicera ut.
Samtidigt måste vi än mer, och redan nu, samtala om hur vi kan möta människors längtan efter ett rum, en plats där de kan finna den de djupast längtar efter - Gud själv. Jag menar inte att vi finner Gud på en plats. Gud är allestädes närvarande, men vi behöver inre och yttre platser där vi kan upptäcka Guds närvaro, där vi kan erfara att Jesus själv är mitt ibland oss. Svenska kyrkan på alla nivåer borde därför samtala mer om vad mission betyder i svensk kontext. Daniel Grahn skriver i gårdagens tidningen Dagen apropå en bok som handlar om varför män hatar att gå i kyrkan och där författaren talar om konkretisering och relevans: "Men långt, långt, innan dess måste vi alla - män och kvinnor -förstå evangeliets förändringskraft. Utan den insikten blir all utmaning bara meningslös action! Knallpulverskott i luften. Kyrkans budskap, evangeliet, handlar om synd, nåd och frälsning. Det är på liv och död, så brutalt utmanande att det är skamligt att vi inte förstår dess kraft". (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=249148)
Låt oss än mer våga tala med varandra om dessa ord, om synden, om nåden, om frälsningen. Vi har något livsviktigt och livsförändrande att erbjuda. Vi har det makalösa evangeliet om att det destruktiva inte har sista ordet, att människovärdet inte är beroende av de många områdenas duktighet, att räcka. Låt oss räcka det i tydlighet och respekt - i engagemang och stolt ödmjukhet. Men låt oss för Guds skull och människans skull göra det nu, göra det högt och göra det tydligt i mötet med den enskilde. Det är bråttom! Vi kan inte invänta kyrkans framtid för när börjar den om inte nu? Detta är det viktigaste av allt! Låt oss gå till verket tillsammans!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
27 kommentarer:
Tack Åke för att du fortsätter att fokusera på Jesus på bloggen. Det ger mig hopp!/Karin
Hej
Tack för ord och inga visor! Det är insiktsfullt och bra att fokusera på det innersta i stället för bara organisationen.
Men hur gör vi för att förändra denna felaktiga fokus som råder?
Jag skulle vilja nyansera Åke Bonniers bild av SvK.
Det finns församlingar med ökande siffror för dop och konfirmation. Församlingar med en mångfald av gudstjänster och aktiviteter kring den kristna tron - bibelstudier, ungdomsmässor, gudstjänstgrupper, uppsökande själavård, retreater, kurser, seminarier mm. Där det pågår en gudstjänstförnyelse där gammalt och nytt blandas för att lyfta fram det centrala i det kristna budskapet.
Kanske kan SvK lyssna och lära av de församlingarna?
Jag tror att SvK måste vara tydlig i sitt budskap - oavsett om det är på nätet eller i predikan.
SvK måste möta människor öga mot öga - i respekt och tydlighet. Det håller inte med en slags allmän "stackars-dig" attityd.
Vi måste våga prata om Gud med vardagens ord och vi måste våga stå upp för konsekvenserna av vår kristna tro. (På den punkten tycker jag att biskop Brunne är ett gott föredöme.)
Skräm inte bort de troende med olika politiska utspel. Politisk korrekthet är ingen höjdare!
"Har Svenska kyrkan en framtid?"
Som läget är just nu; Nej (om inte en helomvändning sker)!
Marcus Birro är inte nådig i kvällsöppet!
Se ca 4 min från slutet
Synd är inte bara att missa målet. Hebreiskan har tre vanliga ord: chattat ung. "att missa målet", pesha ung. att göra uppror och awon ung. att vara korrupt. Hela denna bredd bör finnas med i kyrkans syndamedvetande för att allt ska bli bekänt och förlåtet. Eller?
Vackra ord, och säkert väl menat!
Men man kan inte möta människor om människor inte uppfattar en som TROVÄRDIG. En kyrka så full att offentliga, inre konflikter och en massa trams (Jag följer ölandsprästens blogg när jag orkar!) och där man löser ut folk för 36 miljoner på två år på central nivå- visst inte enbart p g a rationaliseringar, känns inte riktigt- vad ska man säga- frisk.
I de mörkaste stunderna brukar jag trösta mig med att Gud finns trots Svenska kyrkan.
Det behöver göras stora förändringar. När konflikterna och motsättningarna blir för stora bedövas organisationen, och kraften att verka utåt avtar. Detta betyder givetvis inte att det inte fungerar på vissa håll, men helhetsbilden, hur har den blivit de senaste tio åren?
Och varje enskilt möte - eller brist på möte - med anställda inom Svenska kyrkan färgar bilden för oss människor, inte att förglömma!
Felskrivet
"så full av offentliga.." så klart.
Anonym, Annorzzz och tant lila,
Anonym: En kyrka som inte är obekväm lever inte i Jesus efterföljd. Jesus var i högsta grad politisk i det han sa och gjorde,
Annorzz: Den katolska kyrkan har sagt så om SvK sedan 1500-talet så jag tror att vi kan lägga undan det argumentet nu...
tant lila: Om man dömer hela SvK efter de mindre lyckade inslagen så kan man naturligtvis dra den slutsatsen som du gör. Men det är och förblir en minoritet av det som sker inom SvK. Tyvärr är det de sakerna som syns i media och som skandalhyenorna helst ältar.
PA, jag håller faktiskt inte alls med dig här om att det är en liten del av Sv.kyrkan där det är problem.
Kolla vad man säger på landets arbetsmiljöinspektioner!
PA
Er förra biskop säger detsamma. Du kanske kan lyssna på honom om du inte lyssnar på dina tros-bröder; + björn
Det går rätt snabbt utför. Att de som ockuperat skutan, inte vill se, höra eller tala vad man ställt till med, gör ju inte katastroftillvaron ljusare.
Allt gott på det sjunkande rödskäggs-Skeppet, med mälarpirater vid rodret och det troende folket i livbåtarna!
I Kyrkans Tidning läser jag om Utköp av personal för 36 milj. I Västerbottens Kuriren annonseras om en ABBA-mässa där bl.a. Money, money,money ska sjungas... Kyrkan sekulariseras ininfrån. Har nyligen läst ett dokument från Lutherska Världsförbundet (2004) MISSION I KONTEXT.Rekommenderas! Alla kyrkligt engagerade borde läsa den.
Det förefaller riktigt att man behandlar teologin varsamt.
Bibelns första (gamla test) strategiskt geniala arbetsplanering var väl utvandringen från Egypten.
Problemlösningen via arbetsledaren Moses och vår Herre gick på djupet.
Uppdraget genomfördes klanderfritt.
Svenska Kyrkan planering går i många fall över den sekulärpolitiska uppfattningen hur man gör för att få fler att stanna i SvK (hur man får fler anhängare behandlas inte i någon högre grad) och vad som anpassas i bibeltolkningen leder förmodligen inte till fler deltagare i gudstjänsterna.Handlingskraften har unde det senaste decenniet inriktat sig på världsliga aktioner typ kavjabrosch . Troligen för att Kyrkomöte och Biskop ville visa handlingskraft.
DN debatt om nya slagord förvirrar de som uppfattar Gud som allsmäktig.
Annorzzz,
Ditt inlägg är ovärdigt någon som kallar sig kristen!
Vad får du ut av att komma med okvädingsord, påhopp och cynismer? Vari består din nästan tvåmngsmässiga drift att upprepa samma angrepp gång på gång?
Ta istället till dig vad systerkyrkorna kommit fram till. Se den enighet som vi har. Inse den uppriktiga tron hos de som du smutskastar.
Stefan Karlsson,
Musiken. Vi har en tradition av att inlemma värdslig musik i kyrkan. Varför ska vi inte längre kunna göra det?
Du kritiserar utköpen av anställda. Ge mig förslag på alternativ hantering.
P-A: du menar väl inte att utköpen är en bra lösning?
Mig påminner de mest om att vid en infektion i fingret ta och kapa av det. Visst har Jesus sagt något om att kapa av förargliga kroppsdelar, men inte skall vi väl alltid ta honom bokstavligt?
Jag tycker kyrkans utköp luktar systemfel och dåliga arbetsgivare; arbetsgivare som hellre spenderar en Judaspeng än besvärar sig med att stoppa handen i en illaluktande sörja.
När utköpen blir (eller förblir) många bör man titta på varför de uppkommer. Är det enbart pga att de utköpta är otrevliga människor som inte har i församlingen att göra? Eller finns det otydligheter i t. ex. ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och präst, som bidrar till att de råkar i luven på varandra? Och kan kanske då en organisationsförändring eller ett tydligt direktiv från centralt håll få parterna att stå ut med eller till och med älska varandra?
Eller har vi teologiska skiljaktigheter i kyrkan, som ligger och jäser under enighetens tryckkokarlock, och emellanåt får striderna att explodera? Och vore det i så fall inte kyrkans ansvar att få upp detta i ljuset, så att vi antingen kan nå enhet eller gilla att vi är olika. För visst borde väl en bred folkkyrka tåla ett brett spektrum av åsikter, även när de går på tvärs?
Som du märker har jag inte mycket svar, utan mest frågor. Det är avsiktligt. När det gått så åt skogen att någon skall köpas ut, då är det viktigt att börja ställa frågor. Hur kom vi hit? Hur kommer vi härifrån, utan att knäcka en medmänniska?
Om vi anser att Jesus skulle tyckt illa om utförsäkringar, kan vi ju fundera ett ögonblick på vad han hade tyckt om utköp.
Hans,
Naturligtvis önskar jag att det inte hade behövt gå så långt som till utköp. naturligtvis önskar jag att alla människor kunde vara sams och dra åt samma håll.
Men så är det ju inte...
Att köpa ut en person kan vara nödvändigt för att komma till rätta med en ohållbar situation.
Ibland räcker det inte med förmaningar, ibland har infektionen gått djupare.
Och jag håller med dig om att ibland kan en tydligare ansvarsfördelning minska risken för konflikter, även om man nog aldrig kan eliminera behovet av att skilja människor från deras tjänster.
Man kan ibland ställas inför valet att skilja en person från sin tjänst vilket naturligtvis är tufft för den personen, eller att låta andra människor i den personens omgivning få lida.
PA
Jag tror att din skuta sjunker. Ska jag bara titta på och säga; allt är väl? Är det kristlikt?
Vänd skeppet och styr mot en säker hamn. Just nu går ni rakt in mot en tornado...
Den som ständigt gifter sig med den politiska samtiden; blir snart änkeman. Igen och igen och ig...
Annorzzz,
Hur ska någon kunna ta din kritik på allvar när:
- den mest består av okvädingsord
- när den inte är konstruktiv
- när den bygger på att det började gå utför rdan på 1500-talet
- när den enda lösningen är återförening med den romesrk-katolska kyrkan
Jag tycker att du borde lyssna till ditt eget samfund och den syn på relationen till SvK och andra lutherska samfund.
Dessutom borde du sluta med påhopp och nedsättande epitet om andra. Även om du inte förstår det så är det i många fall människor med en djup och uppriktig kristen tro som du smädar!
PA
Ni (Sv lutherska samfund) får återförenas med vem ni vill av de kyrkor som finns.
Konstruktivt är att vända en skuta som går mot sin undergång. KG Hammars uppror mot fadershuset (hans far var min doppräst) kan inte kallas kristendom (bejakar inte ens de 3 första koncilierna). Då kan man lämna skeppet. Att kapa det för egna syften är inte schysst! Att få biskopslön för mödan är magstarkt!
Amos var inte heller diplomat (alla likheter i övrigt är slumpmässiga)! Påhopp och okvädningsord bör absolut undvikas. Vart har jag använt dem? Om jag använt dem ber jag ödmjukast om ursäkt, då jag inte är perfekt (inte ens nästan)!
Allt gott
Annorzzz,
Man behöver inte vara perfekt, men man kan åtminstone FÖRSÖKA.
Ord som "ockuperat skutan", "inte vill se", "sjunkande rödskäggs-skepp", "målarpirater" är för mig enbart skrivna för att fördjupa en klyfta. Trist...
Du till och med anklagar företrädare för SvK för att inte vara kristna.
Du har någonstans i din argumentation bestämt dig för att det började gå utför redan på 1500-talet när den lutherska kyrkan skapades i ett avståndstagande från vad man ansåg vara obibliskt hos den romersk-katolska kyrkan.
Inga argument biter på dig eftersom du inte erkänner grunderna för argumenten.
PA
Vi är (nog) djupt oeniga redan i varför SvK skapades. Inte var det kritik av KK som var det ledande spåret i Svedala... :-)
Vi har uppenbarligen olika syn. Jag ändrar mig gärna om jag blir övertygad om "den lutherska Sanningen". Hittills har jag bara sett ett slutande plan från 1500-talets deformation, som accelererat under 1900-talet och jag vet inte vart det tar vägen under 2000-talet. "Man kan befrukta det värsta", som gubben sa! :-)
Jag ser det på nära håll, då jag går i gudstjänster i SvK varje vecka (vilket nog är mer än vad de flesta gör)! Kanhända att jag har några korn av sanning att förmedla...
Allt gott
Annorzzz,
Menar du på fullt allvar att kritik av den romersk-katolska kyrkan inte var en av de starkaste drivkrafterna när den den lutherska kyrkan skapades???
Jag är inte ute efter att sabla ner KK. För mig finns det sann kristen tro även inom KK. Du vet lika väl som jag att SvK under senare år influerats starkt av KK. Bl a har bikt blivit allt vanligare. Även SvK:s syn på liturgin har förändrats med inspiration från KK.
Det är bra att vi ställer oss frågor om hur vår kyrka fungerar. Men det resonemanget ska då vara präglat av en ömsesidig respekt och en insikt om att de egna ståndpunktrena kanske inte innehåller den absoluta sanningen.
Lite respekt, tolerans och acceptans om jag får be...
(Istället för vad som nu är rena rama religionsförföljelsen.)
PA
Sverige var på 1500-talet en stat som absolut inte ville bli protestantisk. Det fanns inga större missbruk (t.ex. avlatshandel) och fromhetslivet blomstrade.
KK i Sverige kvävdes ihjäl och du fick flera religionskrig om halsen pga detta!
Mer info finns på hemsidan; http://avemarisstella.blogspot.com/2010/07/bonden-eriksson-var-despotiske.html (och det finns mer material)!
Historien skrivs av segrarna. Deformationen hade dock bara förlorare! :-(
Allt gott
Annorzzz,
Jag har talat om den lutherska kyrkan, inte specifikt om SvK när det gäller din kritik av det som skedde på 1500-talet.
Så jag upprepar - Menar du på fullt allvar att kritik av den romersk-katolska kyrkan inte var en av de starkaste drivkrafterna när den den lutherska kyrkan skapades???
Sedan verkar du blanda in den specifikt svenska reformationen som en orsak till Europas religionskrig. Men de religionskrigen startade utan Sveriges aktiva inblandning.
Begär jag för mycket av dig när jag ber om lite respekt, tolerans och acceptans?
(Istället för vad som nu är rena rama religionsförföljelsen.)
PA
Självklart var det sämre i Europa. Det är inte ens fel att två träter. Här ett citat av den samtida påven:
”Vi erkänner frivilligt att Gud har låtit denna tukt [alltså reformationen, min anm.] komma över Kyrkan genom människors synder och speciellt prästernas och prelaternas synder... Vi vet mycket väl att under många år har mycket skett i Rom, som måste betraktas med avsky; andliga missbruk, överträdelser mot budorden, ja, allt har gravt förvrängts.” [Därför kom påven avkräva att hans legater lovar följande;] ”vi ska göra alla ansträngningar att reformera, i första hand, Rom, eftersom det är här som kanske allt det onda har tagit sin början.” (1523 i Nüremberg)
Jag har dock begränsat mig till de Svenska förhållandena. Deformationen i Svedala var kata-strofal för katoliker och för vanligt folk! En hel kontinent blev barbari (manuscripten från Vadstena användes för att antända kanonerna i religionskrigen och därmed gick vår historia upp i rök; BARBARI)!
Allt gott
Nej ni har givetvis ingen framtid. Samtliga tre semitreligioner kommer vara utkastade ur Sverige i framtiden.
Skicka en kommentar