Svenska kyrkans framtid ska jag tala om i en av Stockholms församlingar idag. Kyrkoherden och jag ska samtala och den lokala kyrkans vänförening har anordnat det hela. Just nu är vi i vår kyrka inne i stukturutredningar. Svenska kyrkan på nationell nivå har skickat ut en remiss som församlingar, stiftstyrelser, domkapitel mfl, har att svara på. Tanken är att församlingen ska vara den grundläggande enheten i Svenska kyrkan men att flera församlingar kan gå samman till ett pastorat med en kyrkoherde, ett kyrkoråd, ett kyrkofullmäktige men med bibehållna namn på församlingarna samt församlingsråd som väljs av kyrkofullmäktige. Vinsten med detta är både ekonomisk och administrativ. Detta är en del av den framtida kyrkan. Men få har väl lockats av kyrkan p gr av dess organisationsstuktur. Det viktiga är innehållet! Vad är det vi vill? Vad är det vi lär? Vad är det vi gör? Dessa frågor måste få tydliga svar. Svenska kyrkans framtid ligger i Kristuscentrering. Solus Christus, säger Luther. Vi måste hålla fram det unika med Jesus Kristus. Han är sann Gud och sann människa. Han är Gud, himlens och jordens skapare, alltings ursprung och mål, inkarnerad. Detta är unikt för den kristna tron. Vi måste hålla fram vad Jeus lärt och gjort, hans liv, lära och död och uppståndelse.Försoningen på korset är livsviktig. Ska vi ha något att säga som kyrka måste korset vara i centrum.
Nåden är därmed också viktig. Sola gratia. Nåden endast. Nåden är den inklusiva den som gör att jag får vara Guds barn, inte p gr av meriter, inte p gr av att jag råkar vara domprost eller något annat, utan bara för att jag är jag som just den jag är. Nåden allena inkluderar snare än utesluter.
Jag gläder mig över att få tala om detta, få tala tydligt om Jesus, som min biskop säger, och göra det uifrån det reformatoriska perspektivet. Reformationen i Sverige startade ju i Strkyrkan. Skam vore väl om inte detta påverkade den nuvarande domprosten.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
5 kommentarer:
Åke, Du är så bra. Det är underbart att just Du är domprost i Storkyrkan. Du får mig att tro på kristendomen.
Vänliga hälsningar
En stockholmstjej
Ja, Åke - här kan t o m jag instämma till fullo.
Utan korset - ingen kristendom.
Men - korset håller på att monteras ner. Så dina ord är viktiga här.
Jag är mycket glad att du tydligt understryker Jesuscentreringen försoningen genom korsoffret såsom en absolut sanning och nödvändighet. En bra, indirekt hänvisning till de präster och andra som förnekar detta, och, om de är präster eller diakoner, inte har något att göra i ämbetet så länge de inte omvänder sig och tror evangelium.
När det gäller nåden får man också betona vad som skrivs i Jakobs brev om att den tro som är utan gärningar är en död tro, så den sanna tron innebär att goda gärningar följer. De katolsk-lutherska dokumenten som visar på att det inte är någon riktig oenighet om detta är viktiga.
Dock tycker jag inte, Åke, att det är lämpligt att överbetona det reformatoriska perspektivet, utan se på vad som kanske Luther hade fel om och gick för långt i sin kritik av den katolska kyrkan och tron. Vi ber ju alla för Kyrkans synliga enhet och dit kommer vi inte om vi inte närmar oss Rom.
Hej Dompr. Åke.
En oteologisk och ej ekonomisk vinst med sammanslagningar,som JAG ser det, är att: Personer bosatta i en grannförsamling men är,voluntärt, engagerade i en annan försammling skulle då få möjligheten att rösta
i den församling som denna individ känner sig "hemma" i. Det är ju ej nödvändigtvis så att man känner sig det i en församling bara för att man bosatt i den.
Dock löser ju sammanslagningar inte denna typ av problem om man är engagerad i en församling längre bort ifrån sin bostadsort.
En trevlig sommar önskar jag Dig.
Naturligtvis borde det vara så att det var möjligt att välja en annan församling som inte är så långt bort, med fulla rättigheter. Konkurrens inom kyrkan skulle nog gynna de kristtrogna församlingarna.
Skicka en kommentar