När strålkastarljusen inte är påslagna i samband med medias kamror tycks världen inte längre ha några katastrofer!
Just nu är det ekonomin som är i fokus och vi är många som följer ränteläge, börskurser, kronans ställning etc. Afghanistan, Pakistan, Irak, Israel, Palestina har också strålkastarbelysning. Men alltför sällan får vi information om Sydafrika som ju var ett land som engagerade oss så väldigt tidigare. Kan det vara vår oförmåga att ta in flera problem samtidigt? Kan det vara så att media sållar, att media skriver vår bild av världsläget? Och tystnaden kan vara förledande, kan vara invaggande i den sköna (och falska) övertygelsen om att allt kanske ändå är väl. De falska profeterna i Gamla Testamentet ropade just: Allt är väl, allt är väl! Och katastrofen var snart ett faktum I Sydafrika är inte allt väl. Inte minst HIV- situationen är svår. I kyrkornas sammanhang görs (också där) mycket för att stödja och förändra, men vi hör så lite.
I dagens utgåva av Expressen.se skriver Bo Strömstedt: Nu ofta tystnad, som hade det officiella avskaffandet av apartheid automatiskt fått all klyvnad och oro i det sydafrikanska samhället att upphöra.Hur bryta tystnaden? Ett enkelt förslag: domprosten Åke Bonnier inbjuder, i vederbörligt samarbete med ärkebiskopen och Stockholms biskop, Desmond Tutu att i Stockholms storkyrka tala om södra Afrika. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt – eller varför inte hela regeringen – är särskilt inbjudna, liksom företrädare för riksdagens alla partier. Vill Göran Persson komma och lyssna kommer han inte att bli utmotad. Redan Desmond Tutus rullande skratt i sakristian efter gudstjänsten kommer att antyda att ett nytt samtal är på väg.Alltför optimistiskt? Och hur skapande – skulle förmodligen Desmond Tutu säga – är pessimismen? (http://www.expressen.se/kultur/1.1480369/sydafrika-stromstedt)
Bo Strömstedt utmanar mig positivt med sitt förslag. Och vi får se vad som kan ske - men jag skulle önska att Storkyrkan än mer skulle bli ett samtalets plats - ett torg för olika tankar, olika erfarenheter - ett torg som kan ge en glimt av situationen i världen. Kort sagt: Världens torg!
Jag kan inom mig höra Desmond Tutus skratt på det sätt som Strömstedt skriver - ett skapande skratt - ett befriande skratt - som hjälper oss att se fast det artificiella ljuset inte är på, ett skratt från en ljusbärare, en som sprider ljus i mörkret. Jag vill ta Bo Strömstedts utmaning på allvar.
Vi behöver mer kunskap också när inte media finns på plats. Katastroferna upphör ju inte när kamrorna släcks. Orättvisorna upphör inte när ingen skriver om dem eller talar om dem.
Tutu har stått i Storkyrkans predikstol. Jag tror att året var 1985 - då han var fredspristagare. Han är varmt välkommen tillbaka till predikstolen igen! Ju förr desto bättre!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Det här avsnittet visar ju på än mer hur bra det skulle vara om du blev biskop för Stockholms Stift. Du vill nätverka och bygga kontakter ute i samhället och föra in viktiga samtal i kyrkans värld! Det är oerhört bra och ligger i tiden för vad kyrkan skall stå för i framtiden, förutom de traditionella uppgifterna som är att predika (utföra förrättningar; begravning, viga, konfirmera och dop), bedriva undervisning, diakoni och mission. Kyrkans framtidsvison ;att föra de viktiga samtalen som utvecklar står på agendan i 2000 talets turbulenta värld, med finanskris, med svält, med olika former av utsatthet. Kyrkan bör vara en plats för dessa diskussioner. Var går människor om inte till kyrkan när livet känns tungt och för att få beskydd, för hjälp, råd och stöd?? Kyrkan kan också arbeta med övergripande frågor om uttsatthet och bjuda in betydelsefulla talare.
Instämmer med föregående talare.
Skicka en kommentar