torsdag 19 februari 2009

Kyrkan och uppgiften.

I kväll har jag varit på Ersta Sköndals högskola på Ersta och undervisat telogistudenter. Ämnet var "Kyrkan och uppgiften" och handlade om Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission. Tre timmar var seminariet inklusive en måltidsrast, gruppsamtal och "bikupor". Jag beklagar att vi inte han tala om diakoni och mission tillräckligt mycket, men vi han tala om luthersk teologi och bibeltolkning, förkunnelse, dop, nattvard och naturligtvis dialog i olika former. Så nog var det ett intensivt seminarium. Jag hoppas att alla vara glada och kanske lite utmanade.

Vad är då kyrkans uppgift? Jo, det är att förkunna evangeliet om den korsfäste och uppståndne Kristus, Gud som möter oss i mänsklig gestalt på ett helt unikt sätt i Jesus Kristus. Det ska vi förkunna i ord och handling. genom kyrkans grundläggande uppgifter. Och vi gör det, vi gör det utifrån olika teologier, olika profiler. Det är tillåtet att vara olika så länge man inte bryter mot kyrkoordningen. Den har vi att följa och vara lojala emot. Redan Filip Melanchton förstod på 1500-talet att det får vara lite olika med vissa saker. Han skriver i den Augsburgska bekännelsen - en skrift som är grundläggande viktig för Svenska kyrkan:

1] Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium *rent* 2 förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. 2] Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. 3] Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. (Min kursivering) 4] Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc. Ef. 4:5

Låt olika teologier, olika traditioner få komplettera varandra. Vår Kristusbekännelse ryms inte i en enda tradition. Just nu angrips John Shelby Spong från olika håll. Det verkligt lilla jag känner till om hans teologi är jag tveksam till men att som somliga gör fördöma konferensen i Sofia församling ( om en ny tid - ny kristendom? http://www.svkyrkansofia.com/2_6_samt.htm#) redan innan den har varit, redan innnan man lyssnat, är kanske inte rätta vägen framåt. Säkerligen kan kan få ut en del av Spongs teologi via litteratur men är det så farligt att lyssna till oliktänkande? Inom kristenheten finns det många olika böcker skrivna inom många olika trosinriktningar, somliga bra, somliga förskräckliga.

Kyrkans uppgift i vårt sekulariserade samhälle är inte att hålla på att käbbla inbördes. Det har vi inte råd med. Istället för att angripa ska vi erbjuda - erbjuda evangeliets Herre, inbjuda till relation med Jesus Kristus.

Låt angreppens tid upphöra inom kyrkan! Det är inte trovärdigt!! Vårt evangelium om vår gemensamma Herre måste rikta sig utåt som en motkraft mot sekulariseringen, som en motkraft mot religiös likgiltighet - en motkraft präglad av kärlek - kärleken till Gud, medmänniskan och den egna individen. Då blir vi trovärdiga. Och det är också kyrkans stora utmaning.

10 kommentarer:

Bengt Malmgren sa...

Hej Åke!
En allmänt filosofisk reflektion.
Vi kristna skall inte bråka utan kraftsamla för att förkunna evangeliet. - Jag instämmer.

Men evangeliet har ett innehåll som vi förvaltar. Var och en blir inte salig på sin tro. Vissa gränser är ändå värda att och strida för, - annars förlorar evangeliet sin sälta och Kyrkan kan inte förmedla det hon är kallad till.
Liknelse: Volvo-fabrikens uppgift är att tillverka volvobilar. Om några fick för sig att göra tvättmaskiner istället så skulle det inte fungera. Likaså med evangeliet. Jag tycker du blir lite suddig här i ditt resonemang...

I all vänlighet

Bengt Malmgren

Åke Bonnier sa...

Hej Bengt,
Tack för kommentar! Visst har vi viktiga saker att förvalta - och dessutom gemensamma saker. Jag ogillar, som sagt, det lilla jag hört (har inte läst) om Spångs teologi. Men jag tror mer på en respektfull dialog där det handlar att, likt Martin Luther, tolka allting till det bästa. Sedan klarar jag det sannerligen inte alltid själv. jag brister ofta. Men jag får börja om och hävdar ändå respekten. Man måste kunna föra en debatt där man är tydlig i vad som är de kristna kyrkornas bärande övertygelse, att Gud blivit människa på ett unikt sätt i Jesus Kristus, att Jesus, levt, lidit, dött på korset och uppstått från de döda. Sedan tolkar vi andra saker olika. Det jag har hört om Spångs teologi är att han skulle förneka de grundläggande trossatserna såsom jag har skisserat det. Det känns inte bra -men vem är jag att dömma?

Allt gott till Dig!

Åke

Åke Bonnier sa...

Ett litet tillägg! Var just inne på Wikipedia och läste Spongs 12 punkter (http://en.wikipedia.org/wiki/John_Shelby_Spong#New_Reformation). Jag medger att jag inte alls är entusiastisk över dem. Frågan är om han inte tar avstånd från det mesta i kristen tro. Kan man då kalla sig kristen?

Anonym sa...

Hej

Var en av studenterna som var på seminariet på Ersta i går. Ville bara säga att det var givande och intressant. Tack för det!

Göran Koch-Swahne sa...

F'låt en yngling - Vilken översättning av Confessio augustana 1530 använde ni?

1940-talets piratupplaga efter latinet ("Urtext") eller Upsala mötes officiellt gällande efter tyskan?

Anonym sa...

Jer 14:14

Herren svarade mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem och inte gett dem något uppdrag och inte talat till dem. Lögnsyner, tomma spådomskonster och bedrägliga påfund är vad dessa profeter kommer med.

Ett litet Bibelord, bland många, för att beskriva vem Spong uppenbarligen är. Varför ska man lyssna på en person som uppenbarligen är en heretiker, om han överhuvudtaget har en kristen lära? Det kan inte föra något gott med sig överhuvudtaget. Ja det ska vara högt i tak i kyrkan, men sådana som han kan inte vara annat än persona non grata, om det gäller att han ska få framföra sina budskap (inte annars naturligtvis, om han vill vända åter och bekänna sina synder).

Åke Bonnier sa...

Bäste "yngling" Göran,
Utgåvan av bekännelseskrifterna heter "Svenska kyrkans bekännelseskrifter" och är utgiven av samfundet Pro Fide et Christianismo och har Svenska Kyrkans Diakonistryrelses förlag som utgivande förlag. Boken är tryckt 1957. Av förordet att dömma (skrivet av dåvarande ordf för Pro Fide Ruben Josefson), tycks det framgå att denna utgåva (som nu troligen är den vanligaste i Svenska kyrkan) inte framlades som ett från formellt juridisk synpunkt officiellt dokument. Kort sagt är det den utgåva som inte kallas piratupplaga utan privatupplaga emedan den alltså inte är den officiella som ju rimligen borde vara den som togs av Uppsala möte 1593.

Göran Koch-Swahne sa...

Den s.k. Konk 1944 (efter den tyska s.k. Urtext-upplagan 1933) är mycket ändrad, vilket kan läsas i Eckerdahl-Persson 1993, t.ex. är de båda mest kända orden; "förvalta" och "ämbete", fel.

Den är alltså en piratutgåva, för att inte kalla den något värre.

Den officiella upplagan förblir Uppsala mötes egen förändrade översättning av 20 mars 1593. Tryckt första och enda gången 1594.

Göran Koch-Swahne sa...

RE enda upplagan 1594 är det alltså innehållet och inte skriften som gäller i Kyrkan ;=)

Vad gäller den s.k. Konk 1944 är den alltså inte Svenska kyrkans bekännelseskrifter, trots att detta stolt proklameras på omslaget. Möjligen de Tyska Lutherska kyrkornas dito.

Men vissa av dem är inte antagna i Sverige (som Melanchthons Tractatus 1537 och en (Schalkaldiska artiklarna) inte ens i Tyskland.

Svenska kyrkans bekännelse är och förblir Confession fídei; Uppsala mötes beslut, i 7 artiklar (vi kan väl dem utantill?) den 20 mars 1593.

Göran Koch-Swahne sa...

Ett tydliggörande:

Liber Concordiae 1580 är alltså inte Svenska kyrkans bekännelse, det är Uppsala mötes beslut 20 mars 1593: Confessio fídei som är det. Och där ingår Confessio augustana, Augsburgska bekännelsen 1530, i artikel 2.

Liber Concordiae 1580, Konkordieboken, (utom Tractatus papae 1537) i sin tur är sedan Förmyndarregeringens Religionsplacat 1664 en f ö r k la r i n g (bland andra) till Confessio augustana 1530.

I Sverige har Augsburgska bekännelsen åberopats först av Eric XIVs gamle lärare Beurreus (fransk hugenot), som i Liquorist-striden 1563 mot ÄB Laurentius Petri visserligen åberopade CA 1530, men citerade Augustana variata 1537 ;=)

På svenska trycktes Konkordieboken (utan Tractatus) först i Prosten Brocmans Concordia pia 1730.

Konkordieboken blev sedan poppis i 1800-talets n y a, mot den Preussiska "Agendan" 1830, riktade Pietism - men då talar vi om andra tider och andra förhållanden...