söndag 22 februari 2009

Trots allt som skiljer...

Idag hade vi en hel dag i religionsdialogens tecken. Det började med en högmässa i Storkyrkan där Helene Egnell (stiftsadjunkt vid centrum för religionsdialog) predikade. Hon återkom flera gånger i sin predikan till den avlidne biskopen Krister Stendahl och hans tankar kring 1:a Korinthierbrevet. Hon predikade över samma brev dess 13:e kapitel och kunde konstatera att det kunde vara ett sorts grundläggande dokument för religionerna (de tre monoteistiska antar jag). Kärleken som nämns hela tiden i den texten kan bytas ut mot Gud utom i sista versen där det inte riktigt fungerar eller behövs. Men det är inte att våldföra sig på texten att göra den justeringen. Snarare fördjupar det textens budskap. Pröva själv...

Efter högmässan hade vi det tidigare omnämnda seminariet om texttolkning och fundamentalism i de tre monoteistiska religionerna. Väldigt mycket folk kom till Storkyrkosalen och sittplatserna tog slut. Det blev ett intressant samtal mellan de tre representanterna för de tre religionerna. I slutet släpptes även auditoriet in. Jag är inte säker på att sådant alltid är så bra och i detta fallet var det åtminstone två inlägg som vi kunnat avvara.

Dialogdagen slutade med en konsert där den judiske kantorn Maynard Gerber sjöng sånger från den synagogala traditionen tillsammans med organisten i stora synagogan Lars-Gunnar...
Det blev en fantatstisk stund med en känsla av oerhört stor närhet - trots allt som skiljer.

4 kommentarer:

Anonym sa...

"I slutet släpptes även auditoriet in. Jag är inte säker på att sådant alltid är så bra och i detta fallet var det åtminstone två inlägg som vi kunnat avvara."

Betyder detta församlingen? Är det inte alltid bra att församlingen ska tala? Utveckla.

Anonym sa...

Eller var de något speciellt med de två inläggen som var mindre bra?

Åke Bonnier sa...

Hej Maja och Jonas,
Ett av inläggen var välment men alldeles för långt och hade inte så mycket med själva panelsamtalen att göra och ett annat inlägg hetsade mot islam. Det sistnämnda inlägget var tämligen onyanserat. Därav min kommentar.

Anonym sa...

Det är klart att det inte är roligt att höra någon hetsa mot islam, särskilt inte när man bjudit in muslimer till sin egen organisation för att verka för dialog och samarbete. Men jag är ändå rätt övertygad om att motsatsen - att folk inte fick komma till tals - vore värre. Vi vet alla hur maktens män (och dit hör du faktiskt som domprost, hur konstigt det säkert än kan kännas) kan skaka hand och skriva under dekret och klappa barn. Det är viktigt att alla i ett samhälle, särskilt de som inte har någon annan plattform än att utgöra en liten del av en församling, också får uttrycka oss offentligt. Ja, särskilt i kyrkan är det så. Eller det tycker jag iallafall. Vi har nog med strålkastarljus och paneldebatter i det här landet ändå.