onsdag 9 september 2009

Gäst hos verkligheten!!!

Det finns ögonblick när jag undrar vad jag och alla andra människor håller på med. Vi stressar och fyller tillvaron med allt som vi anser livsviktigt. Jag bara måste vara på det och det sammanträdet. jag bara måste ha det och det... Jag bara måste... I kväll har jag åter igen varit gäst hos verkligheten, en verklighet som handlar om livet. Jag har varit på en av de två flyktinläkarmottagningarna i Stockholm. Det är Medicin de monde (Läkare i världen) som driver den. Många läkare ställer frivilligt och utan kostnad upp 2,5 timmar i veckan för att hjälpa papperslösa flyktingar med hälsovård. Där finns också Anita Dorazio (årets svensk för något år sedan) som sliter som ett djur för flyktingars möjlighet till uppehållstillstånd, som lyssnar, som råder, som hjälper med "mat och potatis", som möter olika "potentater" och talar och talar och talar för dessa flyktingar.

Jag träffade en rysk ung man som fått avslag på sin asylansökan p gr av att den inte stämmer med svensk flyktingpolitik. Ibland undrar jag om våra politiker har suttit på en mottagning av detta slag, om de har lyssnat in den fasansfulla livserfarenheten som flera av dem har?

I dag talar ingen längre om apatiska barn - åtminstone inte på samma mediala sätt. Ändå finns de där i allra högsta grad. Anita vet att berätta och hon lever inte som gäst hos verkligheten. För henne och hennes medarbetare är detta en del av den bistra realiteten. Anita, läkarna, sjuksköterskorna, juristen, massöserna, sjukgymnasterna andra ideella medarbetare, "bullmannen" (som tigger bullar från caféer för att bjuda på när mottagningen är öppen) och många, många andra, gör ett fantastiskt arbete, livsviktigt, i det tysta.

Jag önskar verkligen att vi som är kristna skulle kunna engagera oss på olika sätt både för denna mottagning men också och framförallt för de flyktingar som är livrädda för att bli hämtade av polisen, livrädda för att bli utvisade, hem till förföljelser, hem till trakasserier, hem till en säker död. Församlingar kanske kan ställa upp med någon enkel bostad eller med pengar (kollektmedel t ex). Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Stig Dagermans ord stämmer verkligen till eftertanke:
Jorden kan du inte göra om
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra
en annan människa väl.

Detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Och Jesus säger: 'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.' (Matt 25:40)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för det Åke! Viktigt att skriva och tala både om dessa övergivna människor i vår närhet, och om det positiva som faktiskt görs. Vardagshjältar. Jag fick riktig lust att göra en insats!
Samtidigt en skam för vårt samhälle att vi inte kan vara mer generösa i vår flyktingpolitik. Jag håller med dig, Åke: bjud in politikerna till att vara "gäster i verkligheten"!!

Varm hälsning
Helge

Anonym sa...

Detta som du beskriver är ett radikalt fredsarbete. Det vill jag också att vi ska använda våra resurser till. Och när S:t Jacob är nytvättad tycker jag vi ska bjuda in ansvariga politiker till resonemang om detta.
Bosse