onsdag 30 september 2009

Vi får aldrig sluta att tala med varandra!

Svenska kyrkan fattar självständiga beslut i olika frågor därför att vi är ett självständigt trossamfund. I grund och botten kan Svenska kyrkan fatta vilka beslut man vill på kyrkomötet utan någon som helst hänsyn till dem som tycker olika. Majoriteten bestämmer. Samtidigt är det en förödande kyrkosyn som kommer fram i ett sådant tänkande. För Svenska kyrkan är sannerligen ett självständigt trossamfund samtidigt som Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan, en del av Kyrkornas världsråd, en del av Lutherska världsförbundet med systerkyrkorelation till flera kyrkor - inte minst Svenska missionskyrkan, men också med ett avtal tecknat i Borgå mellan Church of England, Finska kyrkan, en av de tyska lutherska kyrkorna etc.
Vi hör ihop bortom våra samfundsgränser. Därför är det så viktigt att föra ekumeniska samtal, att inte isolera sig, att lyssna, att dela, att försöka förstå varandra bättre, varandras olikheter och varandras likheter.

Med en dåres envishet vill jag stå upp för vikten av ekumeniska relationer. Jag skulle vilja starta ett Stockholms ekumeniska råd där vi skulle kunna samtal, dela, lyssna, kanske fira gudstjänster tillsammans på någon sorts stiftsnivå eller på annat sätt. Med en barnslig dåres envishet hävdar jag att vi har så mycket gemensamt. Vi har olika traditioner i våra samfund. Vi har olika trostolkningar och teologisk grundsyn men låt oss samtala, låt oss träffas regelbundet. Låt oss se vilka steg vi kan ta i gemenskap!

Om några veckor är det ett möte om det ekumensika landskapet 20 år efter Johannes Paulus II:s besök i Sverige. Vi har haft en ekumenisk vår i Sverige där steg tycktes tas i rätt riktning, på väg mot den enhet som Jesus ber för och ber om. Just nu känns det mer som kylig höst i det ekumeniska klimatet. Åtminstone märks inte det officiella ekumeniska samtalet. Om det finns behöver samtalstonen vara högre. Det blir då ett vittnesbörd för omgivningen.

Vi har inte råd att enbart tänka på vårt eget samfund! Vi ska vara tydliga. Vi ska leda på olika vägar men vi får inte tappa kontakten med våra systrar och bröder i andra trossamfund. Ekumeniken är livsviktig! Vi behöver än mer se vad vi kan göra tillsammans!

Därför, oavsett vad vissa inom kyrkan sorgligt nog säger och menar, får aldrig det ekumeniska samtalet tystna! Tystnar andra måste vi fortsätta, med den barnsliga dårens envishet, att envisas med dialog.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Bra rutet, Åke!
Med dig i kampen,
Helge

PS Du "glömde" våra nordiska systerkyrkor, fr a Finska kyrkan!

Steffen sa...

Tack för ett bra inlägg!

Det är dock ingen av de tyska lutherska kyrkor med i Borgå-gemenskapen. Däremot har Svenska kyrkan sedan ungefär sju år tillbaka ett särskilt samarbetsavtal med de tyska protestantiska kyrkornas takkyrka, EKD. Samtalet innefattar nattvardsgemenskap. De berörda kyrkor i Tyskland har 24,8 miljoner medlemmar.

Lars Flemström sa...

Ordet demokrati är ett mångtydigt begrepp. Varför får intet tidningsläsarna välja ledarskribenter i demokratisk ordning? Då heter det att demokratin hotar demokratin. Det behövs gentemot både den politiska makten och den förhärskande allmänna opinionen oberoende opinionsbildare, heter det då. Detta är en demokratinsyn som går tvärs emot majoritetsprincipen, utan snarare är ett utslag av maktdelningsläran.

Borde vi då inte även diskutera demokratin i kyrkan? Jag är en stor anhängare av vår öppna demokratiska folkkyrka. Men borde vi inte diskutera vad det uttrycket egentligen betyder. För det betyder inte att vi ska ha en partipolitisk kyrka. Och det betyder inte att tillfälliga opinionsvindar hos varae sig lekmännen, prästerna eller biskoparna ska bestämma kyrkans lära.

I en kyrklig kontext betyder demokratin inte att lekmän ska driva igenom ändringar av kyrkans lära. Det är snarare lekmännens uppgift att bromsa eller förhindra förändringar som klåfingriga präster och biskopar försöker driva igenom. I DET PROFANA SAMHÄLLET MISTER MAN RÖSTRÄTTEN NÄR MAN DÖR. DET SKA MAN INTE GÖRA i KYRKAN. Den ny levande Svk-generationen har inte de avlidna kyrkomedlemmarnas mandat att ändra på exempelvis äktenskapet!

Det är typiskt kyrkligt att även de, som har lämnat jordelivet, ska ha ett ord med i laget. Men det förekommer även i det profana samhället, exempelvis genom "rättsinstitutet" stiftelser. Att styrelseledamöterna i en stiftelse ska ta "demokratiska" beslut, innebär ju inte att de får besluta vad de vill, följa sin egen vilja.

Svenska kyrkan är en självständig del av den universella kristenheten, men såå självständig ska hon ändå inte vara. Vi har vår tradition, som skiljer sig från andra länders., Men vår tradition är sådant, som vi har ärvt av tidigare generationer Svk-medlemmar, sedan Sverige kristnades, och ännu längre tillbaka.

Innan Sverige kristnades fanns ju det, som skulle bli Svenska kyrkans egen tradition utanför Sverige gränser, i missionärernas hemländer. Och så leder vår egen tradition oss tillbaka till Jesus, och våra judiska rötter.

Svenska kyrkans tradition är det testamente som ska uppfyllas av kyrkans ämbete i samverkan med vår demokratiska organisation. Förstår ledamöterna i kyrkomötet att detta är deras uppgift?

Jonas sa...

Ekumenik är otroligt viktigt..nu när det är 20 år sedan den salige Johannes Paulus II gjorde Sverige den stora äran med sitt besök här borde Svenska kyrkan göra sitt bästa för att återupprätta de ekumeniska relationerna med katolska kyrkan. Katolska kyrkan synes träffa de frikyrkliga betydligt oftare än Sv K för samtal och då måste det vara något som är fel. Inte heller har SvK utsett någon kontaktbiskop/präst för Förbundet Kristen Enhet och tänker visst inte göra det heller..det är illa för ekumeniken.

Quo wadis sa...

En bra synpunkt som jag helt delar. Om du även menar att ekumeniken ska omfatta andra frikyrkor än Sv. Missionskyrkan, framgår inte. Sådan ekumenik finns redan idag på många håll i Sverige. En annan sak är att SvK försvårar detta genom att i ökad utsträckning vända sig bort från traditionell kristen tro - inte bara då detta med samkönade äktenskap - det finns många andra exempel. Att utestänga OAS-rörelsen och aktivt bjuda in personer som J S Spong, Jonas Gardell - kommer nog inte göra ekumeniken lättare.

Lars Flemström sa...

Ekumeniken med andra kristna samfund får inte användas som en förevändning för konformism i Svenska kyrkan, krav att alla ska stödja alla nya hugskott.

Svenska kyrkan får inte bli som ett före detta kommunistparti, som säger: "Nu har vi gjort rent hus med de gamla idealen och blivit ett vänstersocialdemokratiskt parti. Ni som reservade er får gå ur och bilda ett eget parti, så kan vi samarbeta med er i riksdagen, om ni lyckas ta er in i riksdagen."

Det är rent oanständigt när kyrkans företrädare säger: "Ni får gå ut och bilda eget, så ska vi ha ekumenik med er."

Svenska kyrkan får inte bli som ett före detta kommunistparti, som säger: "Visst är vi fortfarande ett arbetarparti, men det är ju inte många arbetare som tror på revolutionen och proletariatets diktatur numera."

Det är rent oanständigt när kyrkans företrädare säger: "Visst är vi fortfarande en kristen kyrka, men det är ju numera inte många av kyrkans medlemmar som tror på de där gamla sagorna."

Om vi vill ha ekumenik med andra samfund, måste vi börja med den inre ekumeniken.

Per-Ola Larsson sa...

Ja, låt oss fortsätta där Stockholms kristliga studentförbund började 1961. Som ordförande hade jag förmånen att få lotsa Sv Kyrkans studdenter till en ekumenisk mognas. I Sv Kyrkans studentförbund sökte vi kontakt med Frikyrkliga studentförbundet, Katolska studetnförbundet och Sveriges evangeliska student- och gymnasistförbund. Kontakterna ledde till en ekumenisk manifestation i Storlyrkan i januari 1961, vilket så småningom ledde till KRISS. Vi motarbetades hårt av den etablerade kristenheten i förnedrande påhopp i Svensk Kyrkotidning.

Låt oss utveckla denna ekumenik tillsammans med Åkes visioner!

Jonas sa...

Angående det som Steffen skriver om samarbetsavtalet med EKD. EKD är dubbelreformerade under 1800-talet, en sammanslagning av refomerta och lutheraner vilket gör att EKD nu absolut inte kan kallas en luthersk takkyrka, inte heller någon av "die Landeskirchen" är lutherska i samma mening som Svenska kyrkan.Det finns inga ämbeten i vår mening och man tror inte heller att det ska vara några. Det är högst varierande or inte på att det finns kyrkliga ämbeten i vår mening samt att det är högst varierande om man tror på realpresensen i nattvarden. Man har inte heller velat ta emot vår apostoliska succession. Man är även livrädd för allt katolskt liksom man tyvärr också är i Danmark (som ju är mer luthersk även om ämbetet kan ifrågasättas;låt vara att Svenska kyrkan erkänner det).