Lykta för min fot.

Idag är det Kyndelsmässodagen, ljusets dag, i alla fall om man ser i den alldeles vanliga almanackan utgiven av Svenska Akademien. Vi firar själva Kyndelsmässodagen på söndag i Svenska kyrkans tradition och många kyrkor kommer säkert att dela ut välsignade ljus att ta med hem och tända.

Men Kyndelsmässodagen får också påminna om Bibelns ord som ljus i vår tillvaro. Psalmisten skriver i den 119:e psaltarpsalmen: Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig. (Ps 119:105). Ibland kan jag hysa en helig avund mot mina judiska bröder och systrar gällande deras förhållande till den hebreiska Bibeln. Inom judendomen säger man att varje bibelord har 70 ansikten, d v s kan tolkas på så många olika sätt och både Mishna (den tidigaste rabbinska textsamlingen) och Talmud ( en rabbinsk diskussion kring de bibliska texterna som färdigställdes på 600-talet e Kr.) ger uttryck för detta. Det handlar inte om ett sätt att se, ett sätt att tolka. T o m kan texterna få tala in i vår tid på ett sätt som de kanske inte alls var menade när de skrevs för nästan 3000 år sedan. Det är fascinerande. Midrashen Eliahu Zuta berättar:
En kung anförtrodde ett mått vete och en linbunt till var och en av sina två tjänare. Vad gjorde den förståndige tjänaren? Han vävde en duk av linet och malde mjöl av vetet. Därefter bakade han ett bröd, lade det på bordet och bredde duken över i väntan på kungen. Den oförståndige tjänaren, däremot, gjorde ingenting. Efter ett tag återvände kungen och sa till sina tjänare: 'Mina söner, för hit det som jag gav er.' Den ene hämtade då brödet övertäckt av duken, medan den andre hämtade måttet med vetet och linbunten. Vilken skam! Behöver man ens ställa frågan vilken tjänare som var den mest älskade? Naturligtvis den som hade gjort en duk av linet och bakat bröd av vetet. (Citatet hämtat från boken 'Inte i himlen! Text, tolkning och tillämpning i judisk tradition'. Författaren är docenten i judaistik vid Lunds universitet Karin Hedner Zetterholm. Boken är utgiven av Arcus).

Innehållet i den ovan citerade midrashen är väldigt lik Jesu egen liknelse om talenterna: Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne. Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast i väg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: 'Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.' Hans herre sade: 'Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.' Den som hade fått två talenter kom fram och sade: 'Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.' Hans herre sade: 'Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.' Den som hade fått en enda talent steg också fram. 'Herre', sade han, 'jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.' Hans herre svarade honom: 'Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken, så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.' Där skall man gråta och skära tänder.
(Matt 25:13-30 )

Det är tuffa ord som oftast har tolkats gällande de möjligheter som getts oss i livet. Men kanske skulle även en tolkning gällande vårt förhållande till Bibelordet vara möjlig. Vi har fått Ordet att förstå in i vårt eget liv. Att bara låta det Ordet vara, leder ingen vart, men att faktiskt förstå det in i vårt eget liv och söka att leva efter det leder vidare, på olika sätt för olika människor. Det är en oerhört spännande tanke.

Men, ropar den lutherske prästen inom mig, finns det då ingen grundhållning i bibeltolkningen, något att ta fasta på? Jo, just Martin Luther sätter fingret på det mest centrala och som för mig personligen är det allra, allra viktigaste. Solus Christus! Kristus allena! Kristus är Bibelns kärna och stjärna. Med de ögonen läser jag de heliga texterna, med den förståelsen nalkas jag de 77 böckerna i vår Bibel.

Med den inställningen vill jag, med mina dagliga tillkortakommanden låta Ordet vara en lykta för min fot, ett ljus på min stig. Måtte det vara det för Dig också!

Ha en välsignad Kyndelsmässodag - ljusets dag!