Den helige Antonius?

I den Romersk katolska kyrkan lär det vara så att helgonet den helige Antonius kan vara behjälplig när man inte hittar saker. Hustrun och jag var ute idag på Waldemarsudde och Prins Eugens slott för att titta på en utställning av konstnären Lars Lerin - en fantatstisk utställning som rekommenderas å det varmaste! Efter en kopp kaffe och ytterligare några tavlor återvände vi till bilen för att åka vidare. Då upptäckte jag att bilnyckeln inte låg i någon av mina fickor och inte inkört i något kavajfoder och inte inträngd i plånboken. Oerhört nervös, irriterad och frustrerad återvände jag till konstutställningen, besökte caféet där vi suttit och frågade efter nyckeln. Ingen nyckel fanns inlämnad. Då återvände jag till den utställning som vi såg senast. Ingen bilnyckel. I stor desperation begav jag mig till entrékassan och frågade om någon hade lämnat in en bilnyckel. Och tack gode Antonius (?) eller kanske snarare Gud! Bilnyckeln var upphittad och inlämnad och i stor tacksamhet och lättnad kunde jag återvända till bilen, komma in i den och köra vidare.

Denna lilla erfarenhet blir en påminnelse för mig om Guds omsorg och kärlek också i det lilla. Ibland glömmer jag bort det, eller ser det inte. I dag fick jag erfara det konkret. Om det var den helige Antonius eller inte som ingrep låter jag vara osagt men bilnyckeln blev en predikant för mig denna lördagsförmiddag.