Förlåtelse utan gräns

Jag var ute i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden i går och gästpredikade. En väldigt fin kyrka ritad av Ferdinand Boberg 1913. Kyrkan påminner mycket om Engelbrektskyrkan på Östermalm i Stockholm och är byggd samma år. Många kom och det blev en härlig gudstjänst med en underbar liten körgrupp med ca 5 kvinnliga korister. Temat var Förlåtelse utan gräns. Det var roligt att vara med i gudstjänsten, många kom och det fanns en värme som inte gick att ta fel på.

Det är sannerligen svårt ibland att förlåta. Det är så lätt att haka upp sig och älta det som sagts eller gjort och när någon person betett sig på ett klandervärt sätt och man själv är drabbad kan det kännas som en spricka uppstått i relationen. Det är inte längre samma sak. Något har brustit.

Det är i det läget Jesu uppfordrande ord kommer om att förlåta gränslöst mycket, 77 gånger, vilket är ett evighetstal. Det är sannerligen en utmaning. Att förlåta och glömma är inte samma sak. Men att förlåta är att få börja om, börja om i relationen med den andre och låta den andre få börja om.

Francis Bacon säger: Den som inte är beredd att förlåta andra förstör den bro han en gång själv måste gå över.

Denna måndagsmorgon får jag inspireras att än mer leva detta.