Visst är det svårt!

Visst är det svårt att lita på Gud, men inte för att Gud skulle svika och därmed göra sig mindre trovärdig. Nej, det är svårt att lita på Gud därför att så mycket annat distraherar oss. Vi hör inte Guds tilltal p gr. av så många andra tilltal. Vi ser inte guds handlande p gr. av vår mänskliga skumögdhet där vi "bara" ser med logikens ögon, vetenskapens ögon. Men Gud är mer än logiken, mer än vetenskapen. Att se med en djupare blick utesluter varesig logik eller vetenskap men är ett viktigt komplement - för mig omistligt.

Men när det egna livet är kaos - när ingenting tycks hålla - när allting bara sviker - var är då Gud? När man absolut inget känner, absolut inget upplever - när allt bara är svart, har då Gud övergivit? Är Gud bara där om man tror?

Svaret är NEJ! Gud finns där också i mörkret, också när allt känns fruktansvärt, också när allt är kaos, också när man inte vet hur man ska orka vidare. Gud finns inte som den stora lösningen, Gud ger inte svaret på alla frågor. Men Gud är där, mot alla odds, trots allt och ger kraft att ta ett litet steg till - trots allt.

I Psaltarens 139:e psalm i Gamla Testamentet uttrycks detta så fantastiskt:
Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.

Detta får vi vila i också när tilliten är svår...