En intensiv söndag

Så var en intensiv söndag till ända. På förmiddagen firade vi vernisagehögmässa i Storkyrkan. Biskop Caroline predikade och välsignade och Kristina Lj och jag ledde mässan i övrigt. Det som var så speciellt denna söndag var att mycket av det sagda och sjungna (Storkyrkans kör under ledning av Gustaf Sjökvist med Mattias Wager vid orgeln) handlade om apostlarna. Michel Östlunds 13 jättemålningar svävade som utmaningar i kyrkan. Kyrkorummet är annorlunda med dessa målningar - målningar som inte är självklara utan som man, likt patriarken Jacob, måste brottas med.

Vid kyrkkaffet, som Storkyrkans stödförening ordnade, samtalade Michel och jag om andlighet i modern konst och under mina två år har det aldrig varit så många på kyrkkaffet.

Vid sena eftermiddagen var jag ute i Djursholm hos den katolske nuntien i ett speciellt ärende. Han är oerhört sympatisk och lätt att tala med. Träffade den nya ambassadören vid Heliga Stolen Ulla Gudmundsson och bytte några ord med henne, liksom några Birgittasystrar och en katolsk oblatpräst - och så mina focolarebröder förståss, liksom min egen lilla familj. Det var ett speciellt möte där jag påmindes om Jesu översteprästeliga förbön där han intensivt ber för sina lärjungar och säger: Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:21).

På kvällen blev det middag med min lilla familj.

Ja, det var allt en intensiv söndag!