måndag 9 mars 2009

En hjärteväg!

Nu är jag uppkopplad! Nej, det handlar inte om internet utan om mitt hjärta. Jag bär nu en liten dosa med diverse sladdar som spelar in mitt hjärtljud. Vi får se om inspelningen blir lyckad. ca 24 timmar ska jag vara uppkopplad, föra schema, trycka på liten svart knapp om hjärtat slår någon frivolt etc. Det är mycket med det tekniska - och tack och lov att det finns!

En annan sak som jag bär, snarare i hjärtat än hjärtat, är en intervju jag gjorde idag med Emanuel Karlsen på tidningen Dagen. Han ville tala med mig om mit liv och det gjorde vi i en timme. Liv, teologi och kallelse i en fin blandning. Intervjun kändes bra och det ska bli intressant att se vad Dagen gör av den. På hans blogg (www.dagen.se) kunde man under eftermiddagen läsa en fråga: Vad vill Du jag ska ställa för frågor till Åke Bonnier? Flera svar kom in och jag kan lugna alla frågeställare att jag svarat på så gott som alla de sju frågor jag fann på Emanuels blogg vid 17-tiden.

En av de viktigare frågorna handlade om Jesus Kristus som den enda vägen till Gud. Den frågan tycks vara känslig för många kristna. Jesus säger ju onekligen: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Vad det betyder exakt vet vi inte. Det är skrivet av evangelisten Johannes som skrev sitt evangelium på 90-100-talet efter Kristus. Säkert fanns det en vilja hos de kristna att visa att Jesus var det enda alternativet i en värld där man var i minoritet, där man förföljdes. Det fanns inga andra vägar för en kristen. man kunde inte följa andra gudar.

För mig är Jesus Vägen, Sanningen och Livet! Jag tror inte att jag kommer till Gud utom genom Jesus Kristus. Jag ska följa Jesus Kristus, vara stolt över den vägen, vittna om den vägen, tala om vad jag har funnit. Men jag behöver inte nödvändigtvis släpa in andra på den vägen. var och en måste han sin fria vilja - den fria vilja som vi är skapade med. Och jag tror att Gud är så stor, så ogripbart underbar att Gud kan ha andra vägar som inte jag har grepp om. Mina judiska bröder och systrar har sina förbund med Gud. de gäller fortfarande. Inget förbund ersätter något annat.
Våra muslimska bröder och systrar har sin väg att gå. Vi behöver inte vara så oroliga. Vi får överlämna frälsningen i Guds omsorg och vara trogna den väg som vi som är kristna går - den väg som heter Jesus Kristus. Vi får vara tacksamma över att vi inte är Gud.

Nu ska jag snart lägga mig med manicken fastspänd vid sidan. Det ska bli intressant att se hur det går...

3 kommentarer:

Anonym sa...

"Men jag behöver inte nödvändigtvis släpa in andra på den vägen. var och en måste han sin fria vilja - den fria vilja som vi är skapade med."

Hur ska man tolka det tycker du? Att det inte är så viktigt att gå ut och döpa människor och göra dem till lärjungar?

/ erik

...aom bor på www.exlibris.nu

Maja sa...

Till Erik: Skulle han vara präst om han inte tyckte att det var lite viktigt att berätta om evangelium? Ibland undrar man hur ni evangelikaler tänker (hint: man blir inte så sugen på att hänga på er).

Åke Bonnier sa...

Som jag skriver i min senaste blogg tycker jag att dopet är mycket viktigt. Men vi ska bara döpa dem som vill bli döpta och som vill det därför att de mött kärlekens och omsorgens och nådens Herre genom möten med människor i kyrkans sammanhang, inte därför att de blivit skrämda av märkliga "profeter" som dundrar om helvete och annat.

Sen kan man faktiskt fundera över vem som är lärjunge. Jo visst, Martin Luther hävdade att dopet var grunden för den enskilde kristne. Det håller jag med om och samtidigt tror jag att den som gör vår Himmelske Faders vilja är en lärjunge oavsett religionstillhörighet.