torsdagen den 26:e mars 2009

Finns det en gräns?

I måndags kväll ( så där vid 18-tiden) började media att höra av sig till mig. Ett antal tidningar ringde och ville höra om hur vi förbereder oss för den kungliga vigseln, vem som ska viga, vad jag tycker, tänker önskar och tror i det sammanhanget. Gång efter gång fick jag upprepa att det ännu inte är bestämt vem som ska viga brudparet. Gång efter gång fick jag svara på frågan om jag skulle vilja viga dem, och svaret var detsamma. Jag gör vad de önskar i det fallet. Så småningom blev lite mycket av det mediala på en gång. Men jag ska inte klaga.

Jag tänker på vårt skoningslösa mediedrev som driver drabbade politiker framför sig. Mona Sahlin kan säkert vittna om det hon varit med om för många år sedan. Nu är det Wanja Lundby-Wedins tur. Jag har sannerligen inte all kunskap om vad som skett inom AMF men någon sorts mänsklig medkänsla kan man väl trots allt ha. Rätt ska vara rätt men finns det inte en gräns för hur långt media kan gå? Det borde finnas ett etiskt tänkande kring löneavtal men också ett etiskt tänkande kring mediedrev.

Nu gläds jag över att Tuulikki Koivunen Bylund ligger på första plats i biskopsvalet i Härnösands stift. Lycka till Tuulikki! Jag kan ana vad Du känner...

2 kommentarer:

~Karin Långström Vinge~ sa...

Och jag tänker naturligtvis rösta för att Svenska kyrkan ska ansöka om vigselrätt.

För du tänker väl inte upplåta Storkyrkan för borgerliga ceremonier? :)

Åke Bonnier sa...

Hej Karin,
Självklart tänker jag inte upplåta någon av församlingens kyrkor för borgerlig cermoni!! Det får man klara av utanför kyrkorummet (t ex rådhuset eller annan ickekyrklig lokal).

Du ska naturligtvis rösta på det sätt Du anser rätt och riktigt. Hade jag suttit i kyrkomötet hade jag röstat för att kyrkan skulle avstå vigselrätten för att välsigna varje par oavsett samkönat eller särkönat (konstigt ord).