torsdag 19 mars 2009

Tankar efter biskopshearingen.

Själva dagen - dagen H, som i Hearing gällande biskopsvalet i Stockholms stift gick av stapeln idag. 8 kandidater, två utfrågare och en från samrådsgruppen (ordförande Christina Schanckenburg) samlades på scenen i folkets hus vid Norra barntorget kl. 11.30. Vi var nog alla lite nervösa av lite olika skäl. Vi talade om hur det skulle gå till, hur vi skulle stå, gå, sitta, titta etc. Efter allt detta praktiska åt vi lunch tillsammans bakom scenen i ett litet konferensrum och nervositeten steg ytterligare några grader åtminstone hos mig. Så var det dags för porträttfotografering och tillslut så var det dags att få mikrofon och sedan sätta sig på lämplig plats längst fram nedanför den stora scenen.
Nu hade mycket folk fyllt upp bänkarna. Förtroendevalda, präster, diakoner, andra intresserade satt bänkade och Christina S gick fram och välkomnade oss alla varefter vi sjöng den underbara psalmen 183 - en psalm vi har gemensam med så många kyrkor och samfund.

Sedan var det dags för oss alla att äntra scenen och successivt presentera oss under två minuter vardera. Jag talade om mina två underbara döttrar, om min hustru som jag varit gift med i 28 fantastiska år och min tillhörighet till Focolarerörelsen och naturligtvis om att jag är domprost i Stockholms domkyrkoförsamling och att jag gillar att läsa böcker, lyssna på musik och här kan jag lägga till att konst är viktigt i mitt liv. Jag fick frågan vilket konstverk jag helst ville vara och svarade att jag vill vara en skulptur av Giacometti.

Vill jag då bli biskop? Jag hävdar (liksom säkert många andra) att det är en sak att bli och en sak att vara. Som biskop får man ta tag i många problem som jag slipper som domprost, höra mycket elände som jag slipper som domprost, arbeta ännu mer än jag gör som domprost. Vill jag verkligen bli biskop i Stockholms stift?

Svaret är: JA - det vill jag !!! Men varför? För att jag också (precis som Cecilia Wadstein sa) älskar Stockholms stift. Jag är född här, uppvuxen här. Jag har levt mitt kyrkliga liv här och tycker att Stockholm är "världens stad" (och landsbygd och skärgård)! Jag tror att jag kan bidra till mycket som biskop och jag vill vara med och driva mina hjärtefrågor och andra frågor i en stark Kristuscentrering. Jag vill vara med och värna om evangeliet, att det får höras i så många olika sammanhang på så många olika sätt eller "språk". 99 språk och inga trösklar kan få stå som en rubrik över den kyrka jag drömmer om i Stockholm. jag vill föra dialog med förtroendevalda, medarbetare, och ideella medarbetare på stifts- och församlingsnivå. Jag tror att jag kan bidra med viktiga tankar i biskopskollegiet och ser fram emot möjligheten att sitta i kyrkomötet. Mångfald i olika sammanhang är viktigt och jag vill att alla ska känna full hemhörighet i kyrkan, oavsett sexuell identitet, hudfärg, hemort etc.

Att få värna om blivande diakoner och präster, och varande diakoner och präster ser jag som oerhört viktigt.

Nå väl. Allt detta och mer därtill bara om jag blir vald.

Men annars då? Vad gör jag om jag inte blir vald? Då förblir jag domprost i Stockholm med full energi och glädje, förhoppningsvis till gagn för min församling, för de människor som vistas där (ca 200.000 personer varje dag) och till gagn för det stift jag också är satt att tjäna.

Men hearingen var spännande. Jag tycker om att stå i strålkastarskenet och tala om det jag brinner för.

Kanske kan det vara meriterande..?

- - -

Ps: Biskopshearingen återfinns på http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=160044. Där kan Du gå in och se och lyssna till oss allihop.

6 kommentarer:

Rebecka sa...

Åke!
Du gjorde ett jättebra jobb under hearingen!
Blir du vald biskop är jag säker på att du kommer vara en fantastisk sådan. Om det blir någon annan, är jag med flera djupt tacksamma över ditt fortsatta jobb som domprost!
Guds är med.
Becka

Jonas sa...

En fråga är om denna mångfald innefattar dem som har den klassisk kristna tron, ryms den i din kyrka? Ska man få ha den tro som kristna i alla tider har haft, det vill säga att äktenskapet är instiftat för man och kvinna och också få uttrycka det öppet och handla därefter, som präst och som lekman? Jag hoppas det. Det måste få vara tillåtet att diskriminera, med respekt och med kärlek eftersom det är det som Gud gör.

Åke Bonnier sa...

Det är klart att man ska kunna känna sig hemma i Svenska kyrkan oavsett vilken syn man har på äktenskap och sexuell identitet precis som man kan känna sig hemma i katolska kyrkan oavsett vilken syn man har på preventivmedel och nuvarande påve.

Men, när det gäller blivande präster måste vi föra ett grundligt samtal på alla nivåer om vad som ska gälla beträffande välsignelse av homosexuellas äktenskap, d v s om kyrkan väljer att inte ansöka om den juridiska vigselrätten. Om Svenska kyrkan väljer att behålla vigselrätten återfinns, i dagsläget, en väjningsrätt i lagförslaget vilket gör att ingen präst kan tvingas viga ett samkönat par, men församlingen måste antagligen se till att det samkönade paret blir vigt.

För mig är det inget problem att viga samkönade par!! Det vill jag göra med stor glädje och med övertygelsen om att det är i linje med Guds gränslösa nåd och kärlek!!! Jag vet att Du Jonas tycker annorlunda och jag har respekt för det även om jag inte delar Dina åsikter på denna punkt. Jag hoppas dock att fler och fler präster ska komma att vilja viga samkönade par även om jag i skrivande stund har svårt för tanken att man skulle tvingas till att acceptera en sådan övertygelse för att kunna prästvigas i Svenska kyrkan. Däremot ska det naturligtvis vara fullständigt självklart för alla som ska vigas till präster eller diakoner i Svenska kyrkan att man fullt ut ska kunna samarbeta med präster och diakoner oavsett kön och oavsett sexuell identitet eller samlevnadsform.

Lars Flemström sa...

Jag hoppas verkligen inte att fler och fler präster ska komma att viga samkönat. Då kommer ju homoparen inte att räcka till för alla präster, och det kommer att tisslas och tasslas om "Våran kyrkoherde är en riktig homofob, för hon har inte vigt samkönat sedan tio år."

I stället hoppas jag att vi får fler och fler kristna präster, som vågar säga till homoparen: "Ni behöver inte gifta er för att få syndernas förlåtelse. Det kan ni få ändå."

Jag undrar vidare varför du skriver "sexuell identitet", och inte "sexuell läggning", som är det vedertagna begreppet. "Same sex attraction" som det heter på engelska, om objektet för den sexuella åtrån. "Sexuell identitet" kan ju däremot vara vad som helst.

Och går det inte för långt om kyrkan ska acceptera vilka samlevnadsformer som helst hos sina präster? Bättre förankring än så måste de ha i den kristna tron!

Staten och kyrkan behöver inte tycka lika. Eller ska alla som bryter mot Guds bud lagföras? Eller ska varje Guds ord, som inte har stöd i någon lag, upphävas?

Existerar för dig bara de två alternativen: Antingen avstår Svenska kyrkan från vigselrätten, eller också har varenada församling, om än inte varje präst, vigselskyldighet.

Huvudalternativet borde förstås vara att kyrkan fortsätter att endast viga särkönat. Om kyrkomötet däremot skulle säga ja (vilket de troligen kommer att göra) till samkönade vigslar, så är väl den rimliga lösningen, att ni som med "entusiasm och glädje" vill göra detta, gör det utan att dra in övriga präster och hela församlingar i er egen synd.

Har du ens försökt räkna på hur många vigselförrättare som kommer att behövas till de samkönade vigslarna? Ett 20-tal i hela Sverige, skulle jag tro.

Anonym sa...

Hej du,

Det är många vackra ord om teologi, men hur fungerar du och dina kolleger i Chefsrollen? En undersökning visade att över 90% av kyrkliga ledare inte lever upp till näringslivets krav på en god ledare?

Kyrkan suger som arbtetsplats säger många, mobbning, konflikträddsla mao. inkompetens!

Hur går det med ditt församlingsbyggande i Storkyrkan/Jakob? Vad har du för plan och vad är de gemensamma mål för alla arbetande, anställda som frivilliga?

Åke Bonnier sa...

Hej du som skrev senast! Du har så rätt gällande kyrkan som arbetsplats. Det kan ibland kännas bedrövligt när man hör om ko¨nflikter som inte tycks kunna lösas, chefer som inte vill lyssna, medarbetare som vill vara gråa eminenser etc. Svenska kyrkan som arbetsplats måste bli mycket bättre på arbetsmiljöfrågor. Det handlar om arbetsplatssamtal, informationsmöten, tillgängliga chefer som lyssnar, utvecklingssamtal, en frimodig miljö där man inte behöver vara rädd. jag menar att en församling som arbetsplats ska präglas av känslan av trygghet, tillit och trivsel. Det vill jag kämpa vidare för i Stockholms domkyrkoförsamling.

Gälande mål för församlingsbygget i S:t Jacobs kyrka och Storkyrkan handlar det om att på många olika sätt, med många olika typer av "språk" bära ut evangeliet om Jesus Kristus. I vår församlingsinstruktion säger vi: Stockholms domkyrkoförsamling vill bland de människor som bor och vistas i Stockholms city verka för att göra Gud – i vilken vi lever, rör oss och är till
– känd, trodd och efterföljd genom mötet med Jesus Kristus.

Därför vill vi:
- Fira gudstjänster som svarar mot människors andliga längtan
- Erbjuda kunskaper i Kristen tro
- I ord och handling vara ett stöd för människor
- Värna och utveckla den kyrkomusikaliska traditionen i gudstjänst och konsert
- Leva i en öppen dialog med det omgivande samhället
- Föra ett fortgående samtal med kristna från andra kyrko-traditioner och med människor
av annan livsåskådning.

Detta är vår grundhållning.

Gällande Lars Flemströms fråga om sexuell identitet vill jag svara: Begreppet identitet handlar mer än en läggning och i begreppet innesluter jag hbt-rörelsens medlemmar liksom de som är heterosexuella. Det handlar om vår identitet, om det som är jag. När någon "kommer ut" handlar det just om att bejaka vem man är på djupet. Att dölja, ljuga och försöka tillfredställa andras bedömning och därmed förtycka sig själv är synd. Att "komma ut" och få vara den man är, accepteras som den man är så länge man inte gör sig själv eller någon annan människa illa är en del av evangeliet - befrielsen. I en av våra psalmer står det: "Våga vara den Du i Kristus är". De orden borde fler och fler inom hbt-rörelsen få sjunga med glädje.

Gällande vigsel av homosexuella är det många som väntar på att kyrkan ska få rätt att viga, att man ska behandlas på samma sätt som de heterosexuella. Jag tror att den dagen kyrkan, antingen välsignar alla som vill bli välsigande oavsett om det handlar om sam- eller särkönade par, eller då kyrkan med juridisk giltighet viger både sam- eller särkönade par, den dagen kommer också många fler samlönade par att fråga efter kyrkans tjänster.

På frågan om det bara finns två alternativ för mig gällande vigselrätten - att avstå från den eller att ansöka om den, är svaret JA. Det finns, menar jag, inga andra alternativ och det är dessa två som är de viktiga och svåra punkterna. Vad ska kyrkan välja. Biskopar och övriga kyrkomötesdeltagare är splittrade i frågan. Vi får se vad beslutet blir i höst. Jag vet vad jag hoppas på. Låt oss slippa vigselrätten och istället få välsigna. Alltså: Först går paret och registrerar sin borgerliga vigsel och sedan firar man det i det sammanhang man vill fira det i. För de som vill det (och jag tror inte att de kommer att vara färre p gr av att det inte längre handlar om juridik i kyrkan)firar kyrkan en fullödig vigselgudstjänst med ringväxling, frågor och svar, böner, psalmer, textläsningar, solsosånger, orgelmusik, ljus och blommor, välsignelse etc, etc. På det sättet får varje trossamfund ta ansvar för sin hantering av det borgerligt ingågna äktenskapet. Katoliker kan göra på sitt sätt, judar på sitt sätt, muslimer på sitt sätt, icketroende (humanisterna?) på sitt sätt och ingen behöver tvingas till något.