Förbön, familj och församling.

Cirka tio personer var samlade denna morgon till en förbönsmässa i Storkyrkan. Varje lördag kl. 11.00 firar vi förbönsmässa. Förbönen innebär att vi högt ber några av de böner som turister och andra skrivit och lagt på vårt förbönsaltare i Olaus Petrikapellet. Det är fint att se hela högen av förböner på så många olika språk som vaktmästaren samlat in och lagt i en korg. Vi har korgen med på vårt mässaltare som ett tecken på att dessa böner också bärs fram även om vi inte är så duktiga på japanska, koreanska och andra språk som återfinns på bönelapparna. Vi, det är gudstjänstvärd och flera av deltagarna i mässan och ibland prästen, som ber högt.

Förbön är viktigt och för min del litar jag på bönenens kraft. Det är viktigt att be för andra, för varandra och för sig själv. Det är likaledes viktigt att be för världen , för allt elände och för allt gott. Att be är inte en ersättning för handling. Nej, att be är ett komplement. Handling och bön hör ihop. Ora et labora heter den gamla klosterdevisen - bed och arbeta.

Så åt jag lunch med min mamma, två av mina syskon, ett syskonbarn och hustrun. Det är alltid roligt att träffa familjen. Vi gör så ibland, ja faktiskt ganska regelbundet. Efter lunchen återvände jag hem för att läsa inskickad rapport gällande vårt stora projekt rörande cityarbete. Väldigt mycket positivt har skett ute på företag och i S.t Jacobs kyrka. Jag gläds över allt det vi som kyrka har åstadkommit, alla människor vi nått ut till under de senaste åren genom S:t Jacobs kyrkas arbetslag bestående av anställda och volontärer. Och arbetet fortsätter. Kom till S:t Jacob och ta del!