Så var årets bokmässa över och en oändlig mängd av människor var samlade i mässhallarna i Göteborg. Bokförlag, litterära föreningar, antikvariat, tidningar, scener av olika slag, olika trossamfund och mycket, mycket mer och många, många fler var samlade för årets litterära begivenhet. Det var sedvanligt oerhört roligt och stimulerande att vara där.
Jag bär med mig många härliga intryck men också några beklämmande. Jag kan inte låta bli att känna mig beklämd när man från en seminariescen kunde höra en kyrkans företrädare (om än pensionerad) hävda att det kanske inte gjorde så mycket om Svenska kyrkan genom sitt eventuella beslut om juridisk vigsel för samkönade skulle bli ekumeniskt isolerad. Det kändes som om ekumenik var ointressant, som om ekumeniken har spelat ut sin roll. Visst, vi kan strunta högaktningsfullt i alla andra och köra vårt eget "race". Men är det detta vi är kallade till som kyrka? Har inte Jesus, i Johannesevangeliets 17:e kapitel, uttryckt sin bön om och för kyrkans enhet, enenhet som jag tjatat om som en enhet i mångfald, men där vi borde reflektera mer över hur vi kan behandla samkönade och särkönade på identiskt samma sätt i kyrkan och ändå vara ekumeniskt lyhörda? Ekumenisk lomhördhet är inget eftersträvansvärt - och samtidigt, åter igen, samkönade par och särkönade par ska behandlas på exakt samma sätt! Ingen diskriminering får ske!!
En del menar att frågan om vigsel av samkönade är samma fråga som prästvigning av kvinnor. Och vad hade hänt om inte kyrkan (tack och lov!!) beslöt 1958 att det var möjligt att prästviga kvinnor? Men alternativet hade varit särbehandling och diskriminering. Det viktiga var och är att evangeliet bärs ut, att dopets och nattvardens sakrament räckes till Sveriges folk, inte vilket kön den har som innehar vigningstjänst i kyrkan. Jag menar, att de två frågorna inte går att jämföra.
Mitt andra intryck som gjorde mig beklämd är att Humanisterna (om än deras ungdomsförbund) praktiserade "avdop" i en monter. Som döpt ateist kunde man få sätta sig i Humanisternas monter, läsa någon form av rituell text, få vatten på huvudet som blåstes torrt med en hårtork, och så var man avdöpt. Det är tragiskt att humanisterna ska vara så anti kyrkorna och anti kristen tro. Hela deras budskap känns som ett negativt budskap som handlar om att slippa, att bli av med, att lämna. Humanisterna skulle bli viktiga samtalspartners om de istället ägnade sig åt att utveckla sin övertygelse i positiva termer, kanske något om hur fantastisk tillvaron kan vara utan en religiös tro eller något annat. Allt detta andra känns bara beklämmande och gränsen överträddes när detta konstiga "avdop" lanserades (tror de verkligen att man kan bli avdöpt? I så fall har de någon sorts antireligiös tro som blir religiös på ett konstigt sätt varesig de vill det eller inte).
I övrigt var det väldigt roligt och jag hade förmånen att få delta i ett seminarium i Göteborgs domkyrka kring Sven-David Sandströms nykomponerade kyrkomusik som senast i dag framfördes i Storkyrkan. Sven-David Sandström komponerar ju kyrkomusik för Storkyrkans körer och orgel och för Hässelby Villastads körer och orgel under tre års tid. tanken är att det ska finnas nyskriven kyrkomusik för varje sön- och helgdag under ett helt kyrkoår. "Credo - en kyrkomusikalisk bekännelse" är titeln på projektet. Sven-David, Camilla Lundberg och Johannes Landgren samtalade om projektet och Domkyrkokören och Gustavikören sjöng under ledning av Michael Sager. En hel del kom för att lyssna och naturligtvis var jag stolt över att få berätta om projektets sammanhang sett ur Storkyrkans perspektiv.
Nu vankas vardag igen!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
2 kommentarer:
Ja, den kyrka som inte är ekumenisk och inte vill uppnå Kyrkans synliga enhet skulle jag inte kalla en kyrka överhuvudtaget. Tyvärr så har ju beslut på senare tid och särskilt det som fattas i höst lett oss åt fel håll, mot ekumenisk isolering eftersom att kyrkans synliga enhet endast kan uppnås om man kommer närmare de historiska prereformatoriska kyrkorna.
När det gäller Humanisterna tycker jag att Svenska kyrkan har varit alldeles för flata mot dem, därför tycker jag att det är bra att du "ryter till". Det borde också biskoparna göra.
När du skriver om att ingen diskriminering ska få ske förutsätter jag att du menar att samkönade äktenskap ska få ske någonstans, men att självklart biskopar, präster, diakoner och kyrkans anställda samt frivilliga (kyrkvärdar t.ex.) ska få "diskriminera" utifrån att de har kvar den normala kristna tron i detta avseende.
Diskriminering måste därför få ske på det personliga planet.
Beklämd?!
Är det inte underbart att Humanisterna gör bort sig genom att syssla med svart magi och hitta på antisakrament? Skulle de vara riktig övertygande skulle vi kanske övergå till deras otro och spela mörkrets furste i händerna. Förresten, sanna humanister blir både de och vi först, när vi inte enbart i tankar och ord men i handlingar håller oss till Herrens lagbud. Jag vill gärna se hur "Humanisterna" ska åstadkomma det, när vi, som tror att vi tror, missar målet, inte håller de tio buden, lyder under själviskhetens och begärelsens lag, "köttets lag".
Det vore väl ett riktigt mirakel!
Förr eller senare ska G.d undervisa varenda "Humanist" genom att med lidande undergräva deras tro på att tillvaron kan vara fantastisk utan Honom. Så gör Han väl med oss, "troende", med hyfsat resultat: vi börjar söka Hans hjälp, söka Honom själv och vi blir mer solidariska med alla andra lidande stackare.
Så: istället för att spilla tid på Humanisterna skulle vi kanske plugga psalm 119 utantill och tillämpa i vardagen. Lyckas vi med detta ska Humanisterna självmant sluta att "avdopa" sig eller "gå över gränsen", där bara ödemarken väntar dem.
"Du förkastar dem som viker från dina stadgar, deras svek leder till intet" (Psalm 119)
Skicka en kommentar