I dag har sex nya diakoner vigts i Storkyrkan. Biskop Caroline Krook hade sin sista vigningsgudstjänst som i tjänst varande biskop. Det blev varmt och innerligt och Guds Andes närvaro kändes påtagligt. Många präster och diakoner var där i kyrkan för att be för de nyvigda och för att sluta upp som ett stöd kring dem.
Temat var "Enheten i Kristus". det är ett utmanande tema. Det är ju drömmen, visionen och förhoppningsvis målet att vi, i de olika kyrkosamfunden, ska kunna nå ännu närmre varandra. Vi ska inte bli som de andra och de ska inte bli som oss ( d v s som svenskkyrkliga lutheraner) men enheten i Kristus kanske handlar om att man lever respekten och den heliga nyfikenheten på den andre. Hurdan är Din kyrka, vad är viktigt för den? Så här är min kyrka, detta är viktigt för oss... Det är viktigt att lyssna till varandra och dela med varandra. Samtidigt är det viktigt att kyrkan är tydlig. Detta är viktigt i vår kyrka. Vi är inte som "Hasse och Tages" pastor Jansson som inte hade några bestämda åsikter om någonting. Nej, tvärtom, har Svenska kyrkan bestämda åsikter om vad som är grunden, vad som är omistligt och sedan har vi ordningsfrågor.
Enheten i Kristus är naturligtvis också utmanande inåt, inåt mot den egna kyrkan. Hur lever vi enheten i en kyrka fylld av olika teologiska traditioner? Ordningsfrågorna kan vi inte ändra på, menar jag. T e x ordningen med vigningstjänsten, den tredelade eller treledade, öppen för både kvinnor och män. Sakramenten är fastställda, högmässan ska firas som högmässan ska firas, o s v, o s v. Men det viktiga mitt i allt detta är att leva den ömsesidiga kärleken, i respekt för ordningen, men i omsorg om varandra. Det är en utmaning för oss alla.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
7 kommentarer:
Åke upprepar sin tidigare framförda syn på ekumenik. Jag kan både hålla med och inte hålla med. Eller är det bara så att vi uttrycker oss olika?
Åke vill att kyrkorna närmar sig varandra, men inte att vi ska bli som dem, eller de som vi. Vad menas då med "närma" sig? Som jag ser det, måste det slutliga målet för all ekumenik vara en fullständig återförening, både frikyrkorna med Svenska kyrkan och Svenska kyrkan med Katolska kyrkan. Men den splittring som varat under flera hundra år, kan inte läkas på kortare tid än så. Inom all överskådlig framtid måste det alltså bli som Åke skriver, men det ska inte vara slutmålet, enligt min mening.
Framför mig ser jag en federalistisk kyrka, som leds av påven i Rom, och består av s.k. koncentriska cirklar, med Katolska kyrkan (som är den enda som omfattar dogmen om påvens ofelbarhet) som den innersta cirkeln, de ortodoxa kyrkorna som den näst innersta cirkeln, de lutherska (barndöpande) kyrkorna som den tredje cirkeln, och de vuxendöpande protestantiska frikyrkorna som den yttersta cirkeln.
Min federalistiska modell accepterar också regionala skillnader. Vi har vår lutherska tradition i Nordeuropa. Vi har också vårt eget arv efter den odelade medeltidskyrkan, som var betydligt mer federativ än den nuvarande Katolska kyrkan. Reformationen var delvis en reaktion mot centraliseringen av makten över kyrkan till Rom.
Fraktionaliseringen av Svenska kyrkan, speciellt sedan mitten av 1900-talet, är enligt min mening en styggelse, men problemet kan inte lösas genom att den ena fraktionen försöker kasta ut den andra fraktionen, utan det måste finnas utrymme i Svk för alla teologiska riktningar som historiskt har funnits under någon längre tid i Svenska kyrkan, såsom att bara män kan vara präster.
Ordningsfrågorna får inte ställas över lärofrågorna på ett sådant sätt, att lärofrågor görs till ordningsfrågor. Inom Svk måste det finnas utrymme för både EFS, Missionsprovinsen, pingstvänner och katoliker. Svenska kyrkan är "moderkyrka" för alla i Sverige verksamma kristna samfund (inkl Katolska kyrkan) på samma sätt Katolska kyrkan kan ses som "moderkyrkan" för alla kyrkor som historiskt har tillhört densamma.
Jag håller med dig om att Svenska kyrkan ska ha bestämda åsikter om vad som är grunden och är omistligt, t.ex. trosbekännelserna. Det kan vi inte ändra på, men däremot ordningsfrågorna. DEt har ju redan skett, t.ex. oredningen med kvinnliga präster. Om du menar att ordningsfrågor inte kan ändras, måste du svara på frågan: Från och med vilket år?
En federalistisk kyrka måste iofs inom sig rymma olika riktningar även i lärofrågor, men den tro som uttrycks i Svenska kyrkans bekännelseskrifter (som är betydligt fler än bara trosbekännelserna) måste alltid finnas i Svenska kyrkan, åtminstone som en organisatorisk del.
Ett radikalt förslag, som jag framfört i Kyrkans Tidning och på min blogg (kategorin Kyrkokommun) vore att dela Svenska kyrkan organsisatoriskt i en del som anvarar för den gudstjänstfirande verksamheten och annan del som förvaltar "infrastrukturen" (byggnader och fastigheter), som då skulle kunna upplåtas till olika kristna samfund.
Detta med att vi inte ska bli som de andra och de inte som oss stämmer ju väldigt dåligt överens med avtalet med Missionskyrkan och vad som nu sker med baptisterna. För mig är det obegripligt hur vi kan erkänna Missionskyrkans ämbete då de inte ens själva tror att deras ämbete är ett ämbete. Jag syftar nu på skillnaden mellan det allmänneliga och särskilda prästadömet. Likadant måste det vara helt omöjligt att komma överens med baptisterna om dopet. Men om baptisterna erkänner att ett barndop är ett giltigt dop även om de inte döper barn själva är det väl väl så.
Enheten i Kristus är väldigt viktigt, och egentligen borde det vara föreskrivet att i varje högmässa ska det i förbönen i den eukaristiska bönen eller på det andra stället ska ingå att vi ber för Kyrkans synliga enhet. Jag tror också att Svenska kyrkan måste visa större ödmjukhet och inte som Lars Stjernkvist prata om folkkyrkan och att den inte ska bli som andra samfund..det är också beklagligt att vi går den breda vägen som inte leder rätt tyvärr när vi vänder oss till frikyrkorna utan istället med ödmjukhet vänder oss till de historiska kyrkorna som står för kontinuiteten och där kyrkans enhet manifesteras tydligast.
Ja det är självklart utmanande inåt också, tyvärr är det ju så Åke, att allra minst respekt i Svenska kyrkan får de som står för en klassisk tro, både de som har den tidigare gällande ämbetssynen och de som har den nya. Jag håller nog inte med om att sakramenten är fastställda, du räknar ju själv med två sakrament medan många andra räknar med tre (bikten) eller till och med fyra sakrament (vigningens sakrament), vilket det ju finns betydande stöd för i de lutherska bekännelseskrifterna. Men iallafall är det viktigt i detta sammanhang att olika kyrkor i ett pastorat får ha olika prägel, jag tänker då på S:ta Clara jämfört med Storkyrkan till exempel.
Jag önskar också att det vore så väl att högmässans ordning och firande vore fastställt..det finns ju faktiskt ställen där man aldrig firar högmässa; med gudtjänst utan nattvard och när det är mässa är det någon stympad mässa som kraftigt avviker från kyrkohandboken. Men det är ju bra att det är ordning och reda i Domkyrkoförsamlingen.
Jonas, sluta fjäska för Åke B. Det luktar illa .Även om Åke B Kanske är Bi... vilket så kan vara ( se tidiare skrifter från Åke)så lägg av, orka inte läsa dina fjäsk inlägg
Duvan ditt inlägg var ett riktigt bottennapp som inte förtjänar något svar.
Ska vi inte först ta itu med de fåglarna som påminner bevingade råttor, smutsar ned, sprider elaka bakterier och virus, innan vi börjar skjuta på de som vågar ge en positiv kritik och berömmer någon eller något?
Ha, ha, HS om du syftar på mig så tog inte den kommentaren.
Positivt med bloggandet är att man får möjlighet att framföra olika åsikter. Det förutsätter ju att vi tycker Åke är intressant att läsa om, och det får man nog tillstå att han är. Min dotter har också en blogg. Personligen vill jag inte ha det, det ligger inte "för mig" att vara offentlig på det viset. Jag har ingenting emot att vara offentlig men då skall det vara för att jag har åstadkommit någonting bra för mänskligheten, inte för vad jag gör varje dag till vardags, låter jag näsvis nu.?
Duvan,jag hoppas att det ändå tog lite, för visst är det skillnad mellan åsiktsutbyten och insinuationer!
Bloggen blir genast mindre sympatisk och rolig om vi attackerar dem som vågar vara personliga och ibland även lite privata när de skriver sina inlägg.
Ber om ursäkt om jag själv var för attackerande!
Skicka en kommentar