Kyrkan och partipolitiken hör ihop! Nej, jag har inte ändrat åsikt från förra blogginlägget! Jag tycker att det är angeläget att kyrkan, d v s Stockholms domkyrkoförsamling, ges möjlighet att bjuda in Riksmötet och hovet m fl till riksmötesgudstjänst. En sådan hade vi igår och kyrkan var så gott som fullsatt av politiker, deras respektive, kungafamiljen, andra från hovet och ytterligare andra personer. Naturligtvis är humanisterna förargade men de behöver inte gå. Gudstjänsten är frivilligt val. Förr ingick gudstjänsten som ett obligatorium. Nu inbjuder vi med frihet för den enskilde riksdagsledamoten att avstå.
Det blev en fin gudstjänst där biskop Caroline predikade, undertecknad hade inledningsord, imamen Abd al Haqq Kielan reciterade från Koranen och kantorn Maynard Gerber sjöng från den judiska liturgin. Det är fantastiskt att många från regeringen kommer (inklusive vår statsminister som inte tillhör Svenska kyrkan). De fick lyssna till underbar musik av bl a Sven David Sandström, med Gustaf Sjökvist som kördirigent och med Mattias Wager vid orgeln. Allt sammantaget med gott stöd av våra utomordentliga vaktmästare Stig och Lena och kyrk- och gudstjänstvärdar m fl, gjorde gudstjänsten minnesvärd för så många som kom fram och tackade varmt och innerligt.
Det är viktigt att vår riksdag får konfronteras med evangeliet, att riksdagsledamöterna får stanna upp för sin egen räkning och meditera över vad evangeliet kan betyda för dem mitt i all deras stress. Evangeliet har med en politikers vardag att göra och med de politiska besluten att göra i den bemärkelsen att evangeliet om Jesus Kristus måste få vara ett salt, ett salt som ger smak, ett salt som lyfter fram.
Evangeliet måste få belysa viktiga samhällsfrågor och inte bara förpassas till att vara något sorts allmänt "opium för folket". Därför hör kyrkan och partipolitik ihop även om den kyrkliga förkunnelsen aldrig får bli partipolitisk.
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
5 kommentarer:
Bra sagt! Jesus är Herre över både moderater och vänsterpartister. All överhet är av Gud! (Det betyder inte att överheten är gudomlig, felfri!)
Den parlamentariska demokratin, med sitt flerpartisystem är alltså av Gud. Det har funnits tider när kyrkan stödde det kungliga enväldet. Politikerna visste inte bättre då. Demokratin som fungerande politiskt system har en lång tillkomsthistoria. Även då hade överheten att besinna sitt gudagivna uppdrag. Men nu är det alltså demokratin, flerpartisystemet, som gäller! Kyrkan som organism kan inte stödja ett enskilt parti eller block, men den enskilde kristna kan göra det!
Den parlamentariska demokratin bygger på att det finns en regeringsduglig majoritet och en stark opposition, som ger kritik och utmanar. Detta är av Gud!
Allt som man gör som Humanisterna är emot måste ju i princip vara bra...lite är de som Sverigedemokraterna, de är inte värda någon extra uppmärksamhet. Det är också riktigt att det är ett frivilligt inslag. Men vad jag tycker låter tveksamt är de multireligiösa inslagen, jag förutsätter att det inte var så att liturgin i övrigt och förkunnandet anpassades så att man inte skulle stöta sig med den judiska kantorn och imamen? Till exempel att man undviker att predika om Jesus Kristus och att inte avsluta en bön med (till exempel) Genom Din Son Jesus Kristus, vår Herre. Vad jag förstår gjorde man nämligen så i Uppsala domkyrka tidigare i år vid miljökonferensen (där också schamaner uppträdde). Kyrkan är ju Guds hus och inget annat..
För övrigt tror jag att Svenska kyrkan bör intensifiera sin mission i riksdag och regering, tänk va underbart det vore med en nyfrälst statsminister..
Tänk vad underbart det vore med en religiöst intelligent statsminister. En nyfrälst som ställer sin kristna tro över andras judiska, muslimska, ateistiska övertygelse vore fruktansvärt. Som att ha en imam som statsminister, usch.
Herrens bön bads, förbön bads, välsignelsen i den treenige Gudens namn utsades av biskopen etc, etc. Det var en kristen gudstjänst men det som var starkt var att vi från de tre monoteistiska religionerna kunde finnas där tillsammans och komma inför den Ende Guden tillsammans, var och en utifrån sina premisser och kyrkorummet talade sitt oerhört tydliga språk (liksom den kristna liturgin och förkunnelsen).
Ok tack Åke, det lät bra.
Skicka en kommentar