torsdag 22 juli 2010

Jag varnar dig: följ honom inte!

De orden utgör inledningen på en dikt av Ylva Eggehorn från diktsamlingen "Jesus älskar Dig". I går kväll var hustrun och jag på trädgårdsmöte i Skottlanda. Det är den lokala missionsförsamlingen (Svenska Missionskyrkan) som varje sommar anordnar trädgårdsmöten med sång, bibelläsning, soloframträdanden och någon inbjuden predikant och naturligtvis det "obligatoriska" kaffet med hembakat bröd. Solen sken till slut även över oss fast himlen hotat med tunga gråa moln. Men, Gud tycks gilla ekumenik och även denna gång värmde solen alla oss som var där - och vi var tämligen många, ca 110 personer, både från missionsförsamlingen men också, och kanske främst, från annat håll. Jag var inbjuden predikant och jag är både stolt och hedrad över att få predika i detta sammanhang. Mitt tema handlade om att bli gripen av Jesus, att vi ska hålla oss till Jesus, att vi ska fördjupa vår relation till Honom och med den korsfäste och uppståndne som förebild, leva kärleken gent emot mina medmänniskor.

Någon kommenterade efteråt att jag kunde vara väckelsepredikant. Jag vet inte om jag höll en väckelsepredikan men jag talade om den som mitt hjärta (och hjärna) är fyllda av: Jesus själv.

Jag tror att vi i Svenska kyrkan ibland är lite blyga gällande Jesus. Vi talar gärna om Kristus (det gör jag också), som om jesusnamnet blir lite för smetigt. Kristus känns mer mystikt, mer på lagom avstånd och därmed, i all sin ohanterlighet, mer hanterligt. Men Jesus ska inte hållas på avstånd (det går ju inte). Han måste få komma nära och beröra. Kanske är det till syvende och sist det enda sättet på vilket vår värld kan bli mänskligare.

Ylva Eggehorn skriver i sin dikt att hon vet att det redan är försent. Varningen är för sent kommen. Han har oss redan. Vi är fast i den gudomliga kärleken, fast i Jesusrelationen om vi bara vågar se det. Redan när jag var 16 år var jag fast i den relationen. Akvariernas tid var förbi i mitt liv ( och jag var en inbiten akvarieentusiast under några år). Nu hade luftpumparna tystnat i mitt tonårsrum och den nyinköpta stereon stod på plats. Jag lyssnade till Lars-Åke Lundberg, Börje Ring, Pelle Karlsson m fl. Lars-Åke sjöng: "Det bästa som hänt mig är Jesus". Börje Ring sjöng psalmen "För att Du inte tog det gudomliga.." och Pelle Karlsson sjöng: "Han är Herre, Jesus är Herre..." Och jag var fast - fast i den gudsrelation som sedan har lett mig steg för steg framåt, steg för steg djupare in i det gudomliga sammanhanget Egentligen handlar nu hela mitt liv som präst om att vittna om just detta, att vittna om Gud som möter mig på ett unikt sätt i Jesus och som påverkat och förändrat hela min tillvaro på ett så fantastiskt sätt.

Om detta och mycket mer talade jag i Skottlanda utanför servicehemet, snett mitt emot den lokala ICA-butiken. Och det vart en gudomligt vacker kväll, vacker ur många synvinklar. Tack att jag fick vara med också detta år! Tack för det Ni i missionsförsamlingen gör, tack för alla Er som engagerar Er på olika sätt - både som anställda och ideella! Ni behövs!

Ylva Eggehorn skriver långt ned i sin dikt: "Jag varnar dig, fast jag vet att det redan är försent..." Jo, försent var det för mig när jag var 16 år och försent är det för mig när jag är 52 år, och jag kan bara, åter igen, tänka på orden som Lars-Åke sjöng på Lp-skivan som snurrade på min skivtallrik i mitt tonårsrum:

Det bästa som hänt mig är Jesus!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tack Åke för de orden. Du inger hopp för mig angående kyrkan. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver speciellt musiken och texterna från min ungdomstid som var så betydelsefulla då och är det än./Karin

Anonym sa...

Får jag ta upp en helt annan fråga?

Vid de två senaste tillfällena jag har varit på gudstjänst i församlingens kyrkor (senast i Jakobs kyrka den 18 juli) så har det vid introduktionen till gudstjänsten inte angetts till vilket ändamål dagens kollekt ska gå. Detta är inte acceptabelt tycker jag. Dels för att kollekten då blir till en sorts skatt, dels för att jag då kanske kommer att stödja företeelser inom Svenska Kyrkan som jag inte bejakar. Jag tänker då t.ex. på de idéer som uttryks av bla. av f.d. biskopen Caroline Krook samt ordf. för Sveriges Kristna Råd i DN den 23/7 om att verka för att tillåta halalslakt samt deras uttryckliga stöd för islams systematiska kvinnoförtryck.

Därför är det mycket viktigt att det alltid klart framgår när kollekten ska användas till SvK:s politiska och ideologiska verksamhet så att vi med andra åsikter inte i okunskap bidrar till att finansiera denna verksamhet.

Åke, kan inte du som kyrkoherde se till att det vid församlingens gudstjänster alltid framgår för vilket ändamål kollekten ska användas?

Åke Bonnier sa...

Jag håller helt med Dig och det är nog ett misstag. När det gäller S:t Jacobs kyrka går alltid kollekten till verksamheten i den kyrkan förutom vid stifts- eller rikskollekter till Svenska kyrkans internationella arbete (Hela världen) och Svenska kyrkan i utlandet (SKUT)samt undantagsvis vid specialgudstjänster. Jag beklagar att Du inte har blivit informerad och är tacksam för din påstötning. Vänliga hälsningar! Åke

PEA sa...

Jag har funderat lite över det du skriver om Jesus och Kristus.
Kristus blir nog "den uppståndne Kristus", någon som sitter på faderns högra sida. Liksom...
Jesus blir den människa som vi kan möta varje dag öga mot öga. Någon som är mitt ibland oss - en av oss.
Oh så kommer nästa tanke - att den där Kristus på Guds högra sida är ju faktiskt Jesus. Då vet jag att eftersom han delade våra villkor så förstår han oss också. Däri finns nåden....