söndag 25 juli 2010

President och parti?

Jag gläder mig över att den palestinske biskopen Munib Younan har blivit ny president för Lutherska Världsförbundet. Jag har träffat biskop Munib ett flertal gånger i Jerusalem och är imponerad av hans engagemang och envishet när det gäller dialog och försoning i Mellanöstern och också och naturligtvis hans engagemang för de kristna palestinierna. Han är en man som väcker respekt i många "läger" och också en man som in på bara huden vet vad det är att leva i ett samhälle där mänskliga rättigheter är ett fint ord men ibland mer ord än verklighet. Det är inspirerande att möta honom och hans systrar och bröder i den lutherska traditionen i Palestina där kristen tro, än mer än i Sverige, är en tro på liv och död. Gemenskapen med Jesus Kristus och gemenskapen i församlingen betyder bokstavligen liv i ett samhälle där livet dagligdags är hotat. Jag tackar Gud för valet av biskop Munib!

Men ska då Sverige ha ett kristet parti som ställer upp i valet? Jag fick frågan av tidningen Dagen för några dagar sedan. Mitt svar är Nej! Jag tror inte på ett kristet parti. Vems kristendomstolkning skulle partiet ge uttryck för? Vems kristna etik skulle få styra? Är det ett parti för de som tror på ett visst sätt? Vilkas bibeltolkning skulle ge styrka åt partiets profil? Hur skulle man se på samkönade äktenskap? Hur skulle man se på abort? Hur skulle man se på andra etiska frågor? Vad skulle gälla? Och varför skulle det alls behövas ett kristet parti? Nej, snarare behövs det kristna i partierna, kristna som är med och påverkar i olika sammanhang och som vågar stå upp för sin kristna identitet också när det inte är så populärt. Jag tror att dessa har större chans att vara med och påverka och har större möjligheter till ett väljarunderlag än ett enskilt kristet parti. Så: Ett kristet parti: Nej tack! Fler kristna i partipolitiken: Ja tack!

4 kommentarer:

PEA sa...

Jag delar till 100% din syn på icke-behovet av ett kristet parti. Religion ska inte styra politiken. Däremot ska vår tro styra vårt agerande som personer i vårt politiska engagemang.

Vi (Kyrkan) är inte en åsiktsgemenskap, utan en gudstjänstfirande gemenskap. (Som någon så klokt uttryckt det.)

Lars Flemström sa...

Om vår tro ska styra vårt agerande i politiska sammanhang, eventuellt som medlemmar i något parti, kommer religionen ofrånkomligen att styra politiken. Vi behöver bara tänka på hur det hade sett ut om kristendomen inte hade påverkat politiken. Slaveri och slavhandel hade varit en laglig realitet...
Men ett särskilt parti för kristna?

Jonas sa...

Det finns redan ett parti som har Jesus Kristus i sitt namn; Kristdemokraterna. Tyvärr så är dess främste företrädare nu för rädda för att ta Honom i sitt namn. Det behövs fler kristna politiker och som är kristna i alla sammanhang: proklamera Jesus i riksdagen! Avsluta varje tal - likt en predikan, med Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och ska vara från evighet till evighet. Amen. Be Gud välsigna Sverige. Strunta i kulturetablissemanget och vad de tycker!

Anonym sa...

E du masonist eller illuminatiker??