Mötet med den uppståndne
12 år sedan
onsdag 15 oktober 2008
Vittnesbörd från Marocko
Jag har suttit i Rom i samtal om religiosdialog med en kristen man från Marocko - en man som återfinns i en i grunden katolsk rörelse men med starka ekumeniska inslag. Rörelsen heter Focolarerörelsen och jag själv är mycket engagerad där utifrån mitt svenskkyrkliga perspektiv. I vilket fall blev jag djupt rörd när vi kom att tala om Gud och mannen då sa ungefär: Ur mitt perspektiv föredrar jag en bra muslim framför en dålig kristen. Då talade vi inte politik utan religion. Detta som kan verka så frustrerande för mina evangelikala vänner - nämligen att det bara finns en enda Gud och det är Gud - det är inte lika frustrerande ute i den stora vida världen. För mig är det en grundläggande och bärande tanke och som hjälper mig att se på mina systrar och bröder i andra religioner som just systrar och bröder. Jag får se dem som Guds barn precis som jag får vara ett Guds barn. Hellre en god muslim som lever den nåd och kärlek som också uttrycks i Koranen än en kristen som talar men inte handlar... Ack må jag själv än mer handla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej Åke! Jag skulle vilja veta var du läst om detta i koranen - "...en god muslim som lever den nåd och kärlek som också uttrycks i Koranen..."
Tack på förhand!
Mvh Tony
ber att få återkomma. Orden framkom i det samtal jag förde. Men Koranen innehåller också uttryck för nåd och kärlek. Men som sagt - jag återkommer. Är inte koranspecialist...
Naturligtvis kan en hängiven kristen har mer gemensamt med en hängiven muslim än med en sekulariserad kristen. Det handlar om den plats ens övertygelse tar i ens liv. Men, som kristna tror vi ju att Jesus är den enda vägen till Gud. Hur hanterar man sin missionsbefallning i en sådan situation? Vänskap kräver ju att man inte bara accepterar människan utan också hennes övertygelser...
Som kristna följer vi Kristus. Han är vägen, sanningen och livet för oss. Sedan tror jag att Gud har många vägar. Ett samtalsdomkuent som Svenska kyrkan har gällande judendomen heter just "Guds vägar".
Någon har sagt att Gud är för stor för en religion. Det ligger en gudomlig sanning i det påståendet.Missionsbefallningen handlar om att vara trogen den egna Gudsrelationen d v s Jesus Kristus - att stå tätt intill korset. Men ju närmre korset jag står ju öppnare kan jag vara mot alla andra. Jag vittnar om min tro för den som vill höra. Jag vittnar om vem som är viktig för mig och som kan vara viktig för andra. Sedan lyssnar jag med heligt intresse till den andre och försöker lära mer av den andre - som kan vara muslim, hindu, jude, buddist osv. Men jag vet var och hos vem jag har min grund.
Det står ju att "han har lagt ner evigheten i människornas hjärtan", så visst bär mänskligheten (oavsett religiös tillhörighet) på en längtan efter en gudsrelation. Och kunskap om Gud står att få i allt från det gränslösa universum till ett litet mänsklig hjärtat. Samtidigt säger Jesus sig vara vägEN sanningEN och livET, frälsarEN. Om det finns flera vägar till Gud, varför alls missionera?
Hej Åke,
Har du hittat det ännu?
Jag har väntat över ett år nu efter ditt svar om vart nåden och kärleken finns i koranen som muslimerna lever efter.
Du har säkert undersökt saken, för jag tror inte du bara kan tro på det när man ser att över 90% av alla konflikter på jorden har islam inblandat.
Skicka en kommentar