Jag har vid ett tillfälle blivit anklagad för att häda och möjligen också smäda och jag får väl anses var en speciell del av den månghövdade grupp som anklagas för smädelse och hädelse. Det unika med mig är att jag är domprost i Stockholms stift och min hädelse och smädelse består i att jag bejakade en konstutställning som fanns för snart tre år sedan på kulturhuset - en utställning som framställde Jesus ur olika perspektiv. Nu får, vad jag förstår, ytterligare en person sälla sig till oss i smädelse- och hädelsegänget. Det är Jonas Gardell som i dagarna kommer ut med sin bok om Jesus. Jag har inte läst den, ska jag genast säga, men jag har från flera, från varandra oberoende håll, förstått att han framställer Jesus på ett sätt som de riktiga kristna inte kan gå med på. Det sägs att Jonas Gardell framställer Jesus som en tandlös analfabet. naturligtvis hade Jesus tillgång till en tandvård som andra på den tiden inte hade och naturligtvis kunde han läsa fast det inte står någonstans att han läste.
Allvarligt talat - vi vet inget om Jesu utseende mer än det vi möjligen, möjligen kan ana via svepeduken i Turin. men inte en s den är säker om man ska tro kol-14metoden även om jag personligen gärna vill tro att det är Jesu svepning. Jesus har genom tiderna beskrivits på så många olika sätt, avbildats på så många olika sätt. Vi behöver inte vara så våldsamt rädda eller upprörda när någon tar ut svängarna. Tänk att Gud kan möta i ett litet barn som föds utanför det religiösa etablissemangets system. Bara en sådan sak borde stämma till än mer eftertanke. Om då Gud möter i en man som växte upp och var människa som vi, med samma fysiska svagheter som så många svenskar lider av - är inte det fantastiskt Gud möter i en tandlös analfabet. Är det inte vad mina medarbetare i S:ta Clara ser varje dag - Jesus som möter i Janne som är uteliggare, Lisa som inte har några tänder men som längtar efter att få löständer eller inplantat och som söker via domkyrkoförsamlingens fonder och stiftelser?
Vi kan inte fånga in Jesus. han såg nog inte ut som Thorwaldsens Kristusfigur eller som krusifixets Kristusfigur i Storkyrkan eller som Isenheimaltarets pestsmittade Jesus. Ylva Eggehorn skriver i psalm 717 i tillägget till vår psalmbok: ...men det var bortom bilderna du kom.
Låt oss konstatera detta tillsammans, utfärda färre förkastelsedomar mellan våra trossamfund och istället satsa på att tillsammans lovprisa vår gemensamma Herre, Han som är Gud och som vi inte kan fånga in.
Ps: Tack till alla Er som undrat över mitt hjärteläge!! Hjärtat pickar på och jag ska undersöka vidare om det är stress eller kanske rent av ett flimrande förmak. Fortsättning följer (och jag mår bra)!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
8 kommentarer:
Hej, och Tack Åke för att du tar upp ämnet! Jag har alltid förundrats över att Jesus avbildas som en finlemmad, påtagligt ljushyad man med mörkblont (möjligen mörk cendréfärgat) hår. Hans bara bringa på krusifixet avbildas alltid "välvaxat". Som den mellanöstern-man han var så torde han väl ha varit rätt mörk, påtagligt hårig, kanske med buskiga ögonbryn och mörkhyad!!? Och precis som du (och Gradell) påpekar: den obefintliga folktandvården kan ha satt sina spår.
Och troligtvis tog han för givet att jorden var platt och att himlavalvet låg som en ostkupa över oss alla. Som en vedertagen sanning på den tiden?! Eller? Nä... det är ju sant, han visste bättre!
Och ändå; lika älskvärd!
Tack Marianne för Din kommentar. Och poängen är just den Du håller fram - trots alla tänkbara bilder och beskrivningar - lika och t o m oändligt älskvärd!!!
Har du sett utställningen på Historiska museet, Maria - drömmen om kvinnan? Världens mest avbildade kvinna. Och nästan alltid blond och ljushyad??? Finns det några som helst belägg i skrifterna för denna uppfattning om hennes utseende?
(Jag menar inte att fastna i frågor om utseende. Snarare fasar jag över om vi kanske håller fast vid forna rashygieniska omskrivningar.)
Hårfärgen hos Jesus eller Guds Moder Maria är inte särskilt intressant. Men givetvis var Jesus allvetande eftersom han både var Gud och Människa. När man då på något sätt försöker förminska honom är det farligt.
För övrigt är det ju väldigt politiskt korrekt i vår kyrka idag att bjuda in såna som Jonas Gardell och biskop Spong istället för författare och teologer med den klassiskt kristna tron och det är tråkigt. I en artikel i UNT säger Gardell så här:
"Måltiden är central i Jesu lära. Gudsriket har till och med liknats vid en bankett. Genom att äta med en människa erkänner man hennes legitimitet. Jesus låg till bords med syndare, och han förklarade dem på så sätt rena i Guds namn, vilket var något oerhört."
Men det stämmer ju inte, däremot säger han att han har kommit till världen för att omvända syndare och därför inte har något emot att äta med dem. Det innebär inte att Jesus har överseende med deras synder eller att de kvittar. Det är skillnad på att älska syndaren och älska synden, vilket tyvärr Gardell inte förstår.
Vad Jesus gjorde genom att äta med syndare, var att visa på hur älskade de är av Gud, att de har ett värde som ingen kan ta ifrån dem, oavsett allt. Det är viktigt att hålla fram. På det viset var de "rena" och genom att äta med Honom var de "renade" från sina synder precis som vi blir det när vi äter med Honom och tar emot Honom i brödets och vinets mysterium: För Dig utgiven, för Dig utgjutet.
Ja, Herren visar att han älskar alla syndare men alla syndare blev inte fria från synd bara för att de satt och åt i samma rum eller samma trädgård som Jesus. Vad han vill är det som sker i med Sackéus i Luk 19 1-10. Däremot omvänder sig inte fariséerna i Luk 14:1-14 eller 11:37 ff. De inser inte sina synder och vill inte bryta med dem.
Angående nattvarden har du ju rätt, men samtidigt gäller också att den ska mottas i tro för att vara till gagn, vidare ska inte den ta emot kommunionen som har svårare synder som denne inte har kommit till rätta med.
Min poäng är att jag vänder mig mot den tesen - som synes framföras i filmen Såsom i himlen - och också i övrigt, att det inte finns någon synd, och om det gör det så är det inte viktigt för frälsningen att man ser och bryter med dessa.
Sola fide, och då ska det som sägs i Gal 5:22 ff följa.
Sola gratia (nåden allena)är också viktig när det gäller syndaren (och syndare är vi allihop).När det gäller att i tro ta emot kan ingen mäta någons tro, sole Deo (endast Gud) - tack gode Gud.
Gällande nattvardens gagn säger Luther i sin stora katekes: "även om en bov mottager eller utdelar sakramentet, så har han att göra med det rätta sakramentet, d v s. Kristi Lekamen och blod, lika väl som den som umgås därmed på det allra värdigaste sätt. Ty det är icke grfundat på människors helighet, utan på Guds ord. Och likasom intet helgon på jorden, ja ej ens en ängel i himmelen kan göra bröd och vin till Kristi lekamen och blod, så kan heller inge förändra eller förvandla sakramentet, även om det missbrukas. Ty för personens eller otrons skull blir icke det ord falskt, genom vilket det har förordnats och insats till att vara ett skarament. Ty Kristus säger icke: 'Om I tron eller ären värdiga, så undfån I min lekamen och mitt blod', utan: 'Tagen och äten och dricken, detta är min lekamen och mitt blod'. Vidare säger han: ' Gören detta' (nämligen det jag nu gör, instiftar, giver eder och bjuder eder att mottaga). Det vill säga: vare sig du är ovärdig eller värdig, så undfår du här hans lekamen och hans blod i kraft av dessa ord, som äro förbundna med brödet och vinet." Alltså inget om hur man ska vara för att få ta emot nattvarden. Det viktiga är ju att man vill ta emot den och den som inte vill går normalt sett inte fram till nattvardsbordet.
Sedan behöver vi alla leva i den dagliga omvädelsen. Vi är ju syndare men tack och lov också rättfärdiga genom sola fide. Andens frukter får vi be om, och be om kraft att hålla fast vid och leva ut
Tack Åke för dina ord; ja syndare är vi allihopa. Tyvärr finns det dem som anser att det inte finns någon synd och att det inte är nödvändigt att ångra sina synder.
Innan jag skrev mitt förra inlägg studederade jag vad Luther skrev i sin stora katekes. Och det du skriver stämmer ju, men det handlar i första hand om eukaristins giltighet. Förvandlingen till Jesu Kropp och blod sker naturligtvis oavsett min egen tro, mina egna synder, prästens (men det krävs en apostoliskt vigd präst som du eller Ulf Ekman och inte en pastor från Missionskyrkan) tro och sina synder. Men mina poänger var att den som inte tror på realpresesen och de som vet om större felsteg som man inte ångrar och vill få förlåtelse för inte bör ta emot det heliga sakramentet:
35] Den som nu låter detta vara sagt till sig och tror, att det är sant, han har det också; men den som icke tror, han har intet, emedan han låter detta förgäves tillbjudas sig och icke vill komma i åtnjutande av en så hälsosam gåva. Skatten är väl upplåten och ligger framför var mans dörr, ja, på var mans bord, men det fordras också, att du tager emot densamma och med visshet tror, vad orden säga dig.
69] Det är väl sant, att de som förakta sakramentet och leva okristligt mottaga det till skada och fördömelse; ty för sådana länder ingenting till gagn och hälsa, alldeles som det är med en sjuk, som på trots äter och dricker vad läkaren förbjudit honom. 70] De åter som känna sin svaghet och gärna skulle vilja vara densamma kvitt samt längta efter hjälp härtill, de skola anse och begagna sakramentet såsom ett kostligt medel emot det gift, som de bära inom sig. Ty här skall du i sakramentet av Kristi mun undfå syndernas förlåtelse, som innesluter och för med sig Guds nåd och Ande med alla hans gåvor, skydd, värn och kraft emot död, djävul och allt ont.
Förhoppningsvis går de som är som jag nu beskriver inte fram till altarringen (för att ta emot sakramentet), utan som du säger på slutet ber om kraft för sin egen omvändelse och för att kunna åtnjuta Andens frukter.
Skicka en kommentar