Vilken glädje (2)!

Vilken glädje det var att få beskedet att kronprinsessan Victoria och Daniel Westling har valt Storkyrkan som sin vigselskyrka!!! Jo, jag erkänner det: Jag hoppades, spekulerade precis som alla andra och tyckte att jag fann ganska goda argument. Men det är en sak att hoppas och att spekulera och det är en helt annan sak när verkligheten uppenbaras. men vi gläder oss och precis som jag sagt i diverse dagstidningar hälsar vi brudparet varmt välkomna. Tillsammans med alla inblandade ska vi forma en gudstjänst som i den allra bästa bemärkelsen sent ska glömmas. Vem som viger vet vi i skrivande stund inte men även där spekulerar jag och antar att ärkebiskop Anders Wejryd inte är en alltför grov gissning.
När nu vigseln är ett faktum är det likaledes ett faktum att kyrkan i sin helhet behöver rengöras. Enligt vård- och underhållsplanen för Storkyrkan skulle detta ha skett redan 2007 men p gr av sedvanlig pengabrist, p gr av bedrövlig struktur som innebär alltför få boende och ännu färre kyrkotillhöriga i vår församling, har vi inte haft råd och har inte råd nu heller. Nu vänder vi oss till stiftet med ett önskemål om kyrkobyggnadsbidrag och kanske kyrkoantikvarisk ersättning för att med Länsstyrelsens tillstånd, arkitekter och andra experter involverade, kunna genomföra en sorts konservering av kyrkans inventarier och i bästa fall också valven, en konservering som innebär rengöring enligt konstens samtliga regler. Tänk att få visa upp Stockholms stifts katedral för omvärlden ren och skinande inuti...

Vilken glädje att få påminnas om Maria. Jo, alla våffelentusiaster har väl kommit ihåg att våffeldagen handlar om Vårfrudagen som handlar om Maria - Jesu moder. Maria är viktig i Svenska kyrkan, Vi sjunger om henne, vi firar hennes bebådelse (vilket vi gjorde i söndags) och hennes kyrkogångsdag (vilket vi firade i februari) och Guds moder (som vi firar den 4:e advent). Maria är en ekumenisk länk mellan våra olika trossamfund. Hon är den syster och moder som visar på Jesus Kristus med hela sitt liv. Så borde jag leva mitt liv också - att med hela mitt liv, i allt det jag gör som make, pappa, arbetskamrat, domprost, vän etc, etc, visa på Jesus Kristus. Maria får inspirera mig. Hon får vara en medsyster som jag kan dela smärtan med, glädjen med. Genom hennes sätt att leva Ordet, ja genom hennes sätt att bära Ordet i sitt hjärta, att nära sig av det, får hon vara en inspiratör.

Jag drömmer om att vi skulle kunna sätta oss i en ekumenisk samtalsgrupp och dela med varandra vad Maria betyder. Jag tror att Hon kan vara den medsyster som skulle se att vi har än mer tillsammans än vad vi kanske först tror. Kanske kunde hon, när vi verkligen vågar dela med oss av vår syn på henne, med varandra få våra förutfattade meningar att komma på skam.
Jag tror det! Och vilken glädje!