söndag 2 november 2008

Alla själars dag - 2008

Alla själars dag - det är en speciell dag när vi minns våra nära och kära. Idag i Storkyrkan i högmässan tände vi ljus och läste upp alla församlingsmedlemmar som dött under året. 24 namn lästes upp. Det är fint att få tända ljus och minnas, tända ljus och be. Men kan man be för de döda? Nej, jag tror inte det egentligen. De döda är omslutna av Guds kärlek och omsorg på ett alldeles speciellt sätt. Det är meningslöst att be för de döda. Det gör varesig till eller från. Kan man då be till de döda. I katolsk tradition ber man ju till helgon för förbön. Varför skulle man inte kunna det? Samtidigt har vi inte den traditionen i den lutherska kyrkan. Vi menar att den ende man kan be till är Gud, Gud som möter oss i Jesus Kristus och den Heliga Anden.

Vad menar vi då när vi säger att vi tänder ljus och ber för NN? Kanske är bönen mer av en hållning - vi påminner oss själva om Guds omsorg. I begravningsgudstjänsten säger prästen: Gud vår Fader, vi överlämnar NN i dina händer. När vi, på Alla själars dag, tänder ljus och ber för den som gått bort, handlar det egentligen om att vi, igen, släpper taget, att vi, igen, påminner oss om att det är Gud som omsluter, Gud som har ansvaret för den vi älskar, saknar och sörjer.

Efter gudstjänsten var jag på en alumnieträff för svenska elever som gått på Gustavus Adolphus college i S:t Peter utanför Minneapolis. Den nya rektorn (=presidenten) för Gustavus Adolphus Jack Ohle och hans hustru Kris är i Sverige denna vecka tillsammans med Thomas Young som är en av vicepresidenterna på colleget. Jag sitter i styrelsen för Gustavus Adolphus. Ännu så länge har jag inte gjort så mycket men i januari ska jag fara över till ett styrelsemöte. Det ska bli spännande.

I min barndom brukade min pappa recitera Erik Axel Karlfeldts vinterorgel i samband med Allhelgonahelgen. Den finns på nätet och jag bifogar en länk till den. http://runeberg.org/hosthorn/6_40.html Den är värd att läsas också idag.

3 kommentarer:

Maria Ljungdahl sa...

Tack för länken till Karlfelts dikt, Åke! Jag blev alldeles paff när jag läste dessa rader:

"Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,"

Det är nämligen så att jag för många år sedan skrev en svensk text till en mycket gammal tysk julpsalm, och den översättningen börjar med orden "Vintergatans vita segel"... (Finns publicerad på ett par notsajter, om någon är intresserad). Naturligtvis bör jag ha läst en del Karlfelt redan under skoltiden (vilket var ett tag sedan, ja!), men bilden av galaxen som ett segel i världsrymden hade jag 1986, eller när det nu var jag gjorde tolkningen, inget minne av att ha träffat på någon annanstans förut!

Åke Bonnier sa...

Hej Maria,
Vilken tur att jag skrev in länken. Det är en underbar dikt!

Duvan sa...

Tänk att ord kan vara så vackra!

Jag är anfådd, har svårt att stilla mig efter att ha läst dikten, känner ett lugn ....
och en förvissning om att OM orden kan förlossa oss så, må det finnas en Gud som också kan förlossa oss!

Jag är övertygad!