Hela världen!

I morgon kommer jag att medverka vid en sändningsgudstjänst för Stockholms stifts församlingars internationella ombud. "Hela världen" heter den nya organisationen som utgör Svenska kyrkans internationella arbete. Förr talade vi om Lutherhjälpen och Svenskakyrkans mission. Det gör vi inte längre och man kan ha lite olika åsikter om den saken. Lutherhjälpen, inte minst, var ett inarbetat namn i de allra flesta svenskkyrkliga församlingar och många är de damer (framför allt, men även herrar) som varit engagerade i lutherhjälpsinsamlingar genom basarer, bröd- och bullbak, bösskramlande etc. Ovärderliga insatser har de gjort, för att inte tala om alla syföreningar som har sytt, virkat, stickat o s v för både Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission. Nu blir det annorlunda när inte de gamla hederliga begreppen finns kvar, när inte de traditionella symbolerna finns och när inte den lilla pappbössan längre kan ställas på matbordet under fasteaktionen i februari-mars.

Samtidigt förändras inte världsläget. Fortfarande dör obeskrivligt många barn varje dag av svältrelaterade sjukdomar. Fortfarande är analfabetismen hög. Fortfarande behöver kvinnor utbildas för att kunna ta eget ansvar och leda utvecklingen vidare i byar i t ex Indien där männen mer hemfallit åt alkoholens elände. Fortfarande behövs en utveckling av mikrokrediter för att kunna utveckla den småskaliga produktionen. Världen behöver våra insatser och vi är en del av världen. Stockholms domkyrkoförsamling, t ex, är en del av Stockholms stift, som är en del av Svenska kyrkan,, som är en del av den evangeliska lutherska kyrkofamiljen, som är en del av den världsvida kristna kyrkan. Vi hör ihop! Världen är vår inte bara andras och vi måste vårda vår värld, vara med och hela vår värld. Därför spelar det i slutänden inte någon roll att vi inte längre heter Lutherhjälpen eller Svenska kyrkans mission. Vi måste fortsätta att stötta, vi måste fortsätta att hjälpa till med långsiktig utveckling. Vi måste fortsätta att göra vad vi kan för våra bröder och systrar oavsett tro och tradition, våra bröder och systrar som behöver vårt engagemang.

Samtidigt som detta är skrivet och sagt, kan vi inspireras av dem, av deras miljömedvetenhet, av deras trosengagemang. Vi får vara jämlikar som bidrar och tar emot i den bästa ömsesidigheten. Vi hör ihop! Och kanske kan just detta få oss att reflektera än mer över vårt eget liv, hur vi hanterar energifrågor, konsumtionsfrågor och till slut värdefrågor. Kanske kan mina systrar och bröder i ett slumområde Cuttack i Orissa i Indien få mig att reflektera över vad som är verkligt verkligt viktigt i mitt liv - och att detta kanske inte finns att köpa på NK eller Åhléns.

Hela världen! För den behöver helas - också vår del, också vårt land, också jag själv.