söndag 16 november 2008

Gudstjänst i S:ta Clara.

I dag predikade jag i S:ta Clara kyrka. Drygt 200 personer var närvarande. Det är ganska fantastiskt att så många kommer. Vi firade högmässa och strax före predikan var det en lovsångsstund. Många sjöng med höjda armar. Kanske är jag lite ovan och kanske är det inte riktigt min egen kyrkotradition. Ändå kan jag inte låta bli att fascineras över att människor i alla åldrar finns i kyrkan. Barn, ungdomar, unga vuxna, medelålders och pensionärer lovsjunger tillsammans. Samtidigt som S:ta Clara och dess fasta medarbetare representerar en mer evangelikal och karismatisk tradition än vad jag gör och att vi ibland märker att det finns stora skillnader i vår bibelsyn, gläds jag ändå över den innerlighet och värme jag möter i det sammanhanget. jag förstår att människor dras till S:ta Clara och kan på en gång vara fundersam över att den evangelikala traditionen är den som växer mest av kyrkotraditionerna i världen.

Och samtidigt: Vi delar det mest grundläggande - tron på Jesus Kristus. Och det bär långt.

6 kommentarer:

hoj sa...

Vad är det du förstår när människor väljer att gå till Santa Clara?

Märkligt att den bibelsynen växer som tror på Guds lag och har en moral från Gud. För det är ju Din kyrkan som BORDE växa som accepterar synd och har en humanistisk grundsyn.

Åke Bonnier sa...

Det jag förstår är att människor möter värme och kärlek och omsorg av de som är engagerade i S:ta Clara kyrka. Jag förstår att de fina lovsångerna väcker entusiasm och jag är som domprost också i S:ta Clara kyrka, glad över att den kyrkan har den karismatiska profilen - även om jag inte själv känner mig helt hemma i den kyrkliga traditionen.

Gällande Din kommentar i övrigt är det ju så att konservativ kristendom naturligtvis är attraherande i ett mångkulturellt samhälle. De tydliga svaren är skönare än de mer problematiserande. Vad som sedan bär intill slutet ser olika ut för olika människor. Att kyrkan skulle acceptera synd är en uppfattning som jag inte delar (naturligtvis). Men din rallarsving beror ju på att vi tycks ha olika definitioner av ordet synd. Det har framkommit ganska tydligt i de tidigare bloggkommentarerna.

hoj sa...

Ett gudsmöte sker på insidan. Gud har begravt en moral i våra hjärtan. Den nämda kyrkan säger att det finns en moral och att Gud är nådefull. Gud skiter i fina lovsånger om det inte finns en äkthet och en förändring hos en syndfull människa.

Jag trodde att ett mångkulturellt samhälle för Dig skulle innebära att det fanns flera vägar till Gud och att sanningen är problematiserande. Men istället säger du att den kyrkan ger enkla svar (som att det finns EN väg till Gud och En moral.)

Är verkligen Gud otydlig..
Det står i bibeln: Gud sade...
Det står inte: Tjena, jo det är alltså jag som är Gud. Jag är allas Gud även om jag har olika namn. Det som jag kommer att säga nu kommer kanske gälla, typ på "biblisk tid", men antagligen är det inte så noga i centrala Stockholm hösten 2008. Jag är inte densamma i Mallis som i Sverige. Trots att jag är Gud finns inga enkla svar. Sanningen är problematiserande, det beror på vem man frågar, för alla har vi våra syften och viljor, trots att jag heter Gud. Så, har det riktigt lajbans där nere på jorden med er nöjeskristendom och humanism så syns vi uppe i mitt rike lite senare!

Du återkommer till rallarsvingar och konservativ kristendom.
Om jag läser vad som står i bibeln och du gör det inte. Hur kan då mina inlägg vara rallarsingsaktiga och tillhöra en konservativ kristendom?

Andreas sa...

Hej Åke! Jag var en av de många besökarna i S:ta Clara i söndags och jag vill bara tacka för en lysande predikan! Jag tyckte att det var en riktigt fin gudstjänst med en skön blandning av 70-talsdoftande lovsång, pampiga psalmer, högtid och ett välgörande fokus på kyrkans huvudperson Jesus. Teologiska skiljelinjer med fack som liberalt och konservativt känns oerhört 2005 när man istället kan samlas kring den livsförvandlande kärlek som mot alla odds möter oss i Jesus Kristus.

Åke Bonnier sa...

Hej Andreas,
Tack för Din värmande kommentar! Som jag skriver i min blogg: "Vi delar det mest grundläggande - tron på Jesus Kristus. Och det bär långt." Så är det!

HH sa...

Visst är det bra med värmande kommentarer - sådana behöver vi alla - men för att utvecklas behöver vi också med öppet sinne lyssna till synpunkter som skiljer sig från våra egna. Här är mitt bidrag i den riktningen.

***

hoj skriver: Märkligt att den bibelsynen växer som tror på Guds lag och har en moral från Gud. För det är ju Din kyrkan som BORDE växa som accepterar synd och har en humanistisk grundsyn.

Domprosten svarar: Gällande Din kommentar i övrigt är det ju så att konservativ kristendom naturligtvis är attraherande i ett mångkulturellt samhälle. De tydliga svaren är skönare än de mer problematiserande.

Själv undrar jag om inte domprosten bortser från en icke obetydlig detalj, nämligen Guds ledning. Jag är övertygad om att Gud dels leder människor till tro, dels hjälper troende människor att hitta rätt och finna de kyrkliga sammanhang som Gud själv vill uppmuntra. Och det är då vi kan observera denna tillväxt.

Eller - bör vi förneka att Gud på olika sätt kan leda människor dit han vill? Är det en sådan gud domprosten tror på? I så fall tror vi inte på samma Gud, domprosten och jag.