50 år senare - på dagen

Så var det dags igen! Nytt firande eller kanske snarare kullmen på firandet gällande beslutet om prästvigning av kvinnor. Den 27 september 1958 fattade kyrkomötet sitt historiska beslut. Idag firades detta i Sveriges alla domkyrkor. I Storkyrkan firade vi mässa med biskop Caroline Krook, prosten Kerstin Lindqvist, stiftsprosten Eva Brunne, domkyrkokaplanen Kristina Ljunggren och undertecknad som tjänstgörande präster. Det blev en härlig mässa som kan höras under söndagen i radions P1 kl 11.00.

Efter gudstjänsten var det bl. a ett seminarium där fyra prästvigda kvinnor (Anna Axerup, Lena Fogelberg, Helene Egnell och Kerstin Lindqvist), talade om att vara kvinna och präst under olika årtionden och vilka problem som fortfarande återstår.

Vi behöver i våra olika sammanhang i våra församlingar och på arbetsplatser överhuvudtaget tala mer om hur kvinnor upplever sin situation. Vi män har mycket att lära om hur strukturer kan vara mansnormativa och hur vi både medvetet och omedvetet behandlar våra kvinnliga arbetskamrater på ett ojämlikt sätt.

Vill vi att världen ska förbättras - att kvinnor och män ska leva jämställt - måste vi lyssna till varandra, se tillsammans vad vi kan göra och hur, och sedan våga vägen vidare - tillsammans.

Fortfarande förekommer motståndet mot prästvigda kvinnor bland både kvinnor och män. Jag kan bara djupt beklaga detta. Det är, som jag skrivit tidigare, obegripligt. Jag hoppas ivrigt att det dock bara är en tidsfråga och att tiden går fort. Lisa Tegby som är kyrkoherde i Ålidhems församling har skrivit i boken "Äntligen stod hon i predikstolen": Ingenting har hänt. Massor har hänt. Och oändligt mycket återstår.

Så är det - 50 år senare - på dagen!