I brist på bröd får man ta limpa..eller?

I kväll har jag (igen) varit på en härlig konsert i Storkyrkan med både nykomponerad och äldre kyrkomusik. Sveriges domkyrkoorganister var samlade för gemensamma överläggningar och Storkyrkans kör och Gustaf Sjökvist kammarkör sjöng. Denna konsert var mest tänkt för domkyrkoorganisterna men även några andra hade letat sig ut i septemberkvällen.

Kyrkan har en lång musiktradition som vi måste värna om - inte bara för den underbara musikens skull utan för att musiken i så hög grad är bärare av kyrkans grundläggande budskap. Kyrkomusikens plats är kyrkan snarare än de olika konserthusen i Sverige och världen över.

Någon har uttryckt det så att musiken tar vid där orden inte räcker till. Visst kan man förstå det så - men då blir musiken en sorts ersättare till det verkligt viktiga - till evangeliets utläggning via ord. Då blir musiken en sorts limpa i brist på bröd.

Musiken är inte kyrkans limpa. Musiken är en del av brödet, d v s Ordet och Musiken måste vandra tillsammans, komplettera varandra. Ordet klarar sig inte utan musiken - och kyrkomusiken klarar sig inte utan Ordet. I kyrkans sammanhang måste vi därför värna om både predikan och musiken. Det är en spännande och livsviktig utmaning för predikanterna att nå ut till ordtrötta åhörare och det är en utmaning för kyrkomusikerna att förkunna med musikens hjälp på ett sådant sätt att musiken bär evangeliet rakt in i hjärtat.

Det gjorde musiken i kväll!