Ingen dans på rosor, men...

Jag har varit med idag i mottagningsgudstjänsten i Hedvig Eleonora kyrka vid Östermalms torg i Stockholm. En ny kyrkoherde installerades. Biskop Caroline Krook citerade en boktitel i sitt installationstal: "Ingen dans på rosor". Hon antydde att ledarskap i kyrkan och i synnerhet kyrkoherdeuppdraget inte är någon dans på rosor. Det är sannerligen på det viset och samtidigt är uppdraget så viktigt. Ledarskapet, oavsett om det är män eller kvinnor som är ledare i kyrkan, måste hålla fram jämställdhet, jämlikhet och delaktighet. Det ligger i kyrkans grundläggande teologi att ingen får kränkas p gr av kön, sexuell identitet eller härkomst. Vi måste bli bättre på att se olikheten som en possitiv mångfald - en mångfald där ingen får kränka den andre, en mångfald där vi i kyrkans sammanhang kan glädjas åt den andre.

I kyrkans sammanhang måste vi bli ännu bättre på att stödja kvinnor i ledarutbildning. Alltför få kvinnor vill ha kyrkoherdeuppdrag. Alltför många kvinnor har slutat sitt ledaruppdrag på grund av konflikter. Kyrkans ledning måste på många olika sätt stå upp för ett ökat kvinligt ledarskap och stödja de prästvigda kvinnorna så att detta än mer blir möjligt.

Att vara ledare i kyrkan är ingen dans på rosor - men det är ett möjligt uppdrag där alla goda krafter behövs, inte minst de kvinliga kollegorna.