Ordet glokal har kommit att bli ett sorts modeord i kyrkans sammanhang. Det är ett understrykande av globaliseringen i vår tillvaro. Vi är som land inte avskuret genom våra gränser. Det har vi nog trott på något sätt under århundraden och ända in i slutet på 1900-talet. Kanske var det genom mordet på Olof Palme som vi blev medvetna om att Sverige inte längre var den relativt fridsamma idyll vi tagit landet för. Vi blev inkorporerade i Europa genom ett mördande skott. Internets utveckling har också kommit att föra världen in på våra skrivbord på ett helt annat sätt än tidigare. Det handlar om globalisering på gott och ont. Men oavsett vad man kan tycka om globaliseringens utveckling påminner den oss om att vi hör ihop och är beroende av varandra.
Börsens upp- och nedgångar tycks styras av krafter som vi lokalt inte kan göra så vansinnigt mycket åt. Vi hör ihop med övriga världen. vad som sker i Ryssland och USA påverkar oss, men också vad som sker i Irak, Iran, Israel och Palestina, Zimbabwe och i många, många andra länder och sammanhang.
Tänk globalt, handla lokalt var en slogan för ett solidariskt tänkande och köpande. Idag talar vi om det glokala. Egentligen är allt det vi gör, allt det vi producerar, allt det vi handlar kopplat till andra delar av världen. Vi hör ihop. Vi kan inte bara tala om oss själva som en isolerad ö. Ingen människa är en ö. Inget land är en ö.
Vi som kristna borde än mer kunna tala om och konkret leva det glokala, d v s leva i det lokala men med ett globalt tänkande och globalt ansvarstagande. Visst ska vi sopa framför egen dörr, ta ansvar på hemmaplan men vi kan inte blunda för våra systrar och bröder bortom Sveriges gränser, systrar och bröder som har det tuffare än vi själva. Som kristna har vi ett ansvar som vi inte får blunda för, varesig vi är församling eller enskida.
Snacka går ju, men vi måste stödja varandra att leva det.
För en bättre världs skull!
Mötet med den uppståndne
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar