Fresh expressions

Jag har just lämnat ett möte med präster från Church of England - en möte i Storkyrkosalen som ska pågå någon timme till idag och sedan hela morgondagen. Det har varit en rapport från Lambeth conferens och just nu pågår en föreläsning om något man kallar "Fresh expressions" (fräscha uttryck)- egentligen kan man säga att det rör sig om kyrkan i ett postmodernt (eller möjligen post-postmodernt) samhälle.

För mig, som är uppvuxen i Svenska kyrkan på 70-talet och framåt, är det så nyttigt att påminnas om att välden har förändrats och att kyrkans plats i samhället har förändrats. Visst hade kyrkan redan på 70-talet förändrats jämfört med tidigare generationers kyrka. Det var inte längre självklart att gå i gudstjänst, att läsa Bibeln, att be o s v och jag är uppvuxen i en icketraditionellt kristen familj, d v s med en far som tillhörde judiska församlingen och med en mormor som var konverterad katolik och en mamma som har possitiva känslor för kyrkan men inte räknar sig som troende. Ingenting var självklart för mig och mina jämnåriga. men ändå... Världen och kyrkans förutsättningar har ändrats ganska drastiskt. Ibland tror jag att vi i kyrkan (inklusive jag själv) blundar för detta och stoppar fingrarna i öronen. Vi vill inte höra, vi vill inte se. Vi vill att allt ska vara som det alltid har varit (eller som vi i romantiska stunder tror att det alltid har varit).

I Stockholms domkyrkoförsamling tvingas vi att tänka på många olika sätt - men kanske är jag som domprost fast i det mer traditionella tänkandet; Gudstjänsterna ska helst vara enligt kyrkohandboken för så har kyrkan sagt och jag är lojal mot kyrkan, jag vill ha bibelstudium, jag vill ha mässor etc. Och visst är det bra. Visst kommer det folk (och till S:ta Clara fantastiskt mycket folk) på gudstjänsterna. Visst kommer det folk till bibelstudier och kurser av olika slag men samtidigt funderar jag mycket över hur vi kan tänka annorlunda i kyrkan. Hur når vi ut med evangeliet i ett multisplittrat samhälle med helt andra strukturer än på 90-talet? Det handlar inte om nya fräscha "psalmer på 2000-talet" eller ett förändrat språk i högmässan kl 11.00 en söndag förmiddag. Det handlar om att fråga oss när människor vill fira gudstjänst om de vill fira gudstjänst eller om det handlar om andra uttrycksmedel för gudsrelationen. Det handlar kanske också om var kyrkan ska vara och vad byggnaderna kan inrymma. Ja, vi måste som kyrka i Stockholms city och som kyrka i Stockholms stift våga tänka till, våga "fresh expressions" i vår multistad och vårt multisamhälle. Evangeliet är inte bundet till gamla strukturer och traditioner.