fredag 8 augusti 2008

Den välbehövliga träningen

Jag förstår ibland inte hur jag orkar och ändå så gör jag det - också denna morgon. Cirka två gånger i veckan ger jag mig i väg för att träna. Jo, jag går på gym. Jag ger mig iväg kring halv sju på morgonen och det går väl an när fåglarna kvittrar och det är tämligen ljust. Svårare är det när höst- och vintermörkret dominerar. Men iväg kommer jag och väl på plats lyfter jag tyngder, drar i olika rep, trampar på olika pedaler, pressar åt olika håll och kanter. Musklerna stärks, konditionen förbättras och jag vill inbilla mig att det är betydelsefullt även för min vikt. Kort sagt - det handlar om att förstärka den goda hälsan. Jag kanske i detta sammanhang ska erkänna att jag är så priviligierad att jag har tränare som hjälper mig. Utan min tränares glada tillrop skulle den late inom mig omedelbart få övertaget. PT kallas tränare ibland - Personal Trainer (Personlig Tränare).

I kyrkans sammanhang bekänner vi att kropp och själ hör ihop. Att vårda sin kropp är därför inget oandligt. Men vi behöver vårda vårt andliga liv också, vårda vår själ - vårda vårt eget inre jag. Kyrkan borde lansera ST som komplement till PT. ST skulle då stå för Spiritual Trainer (Andlig Tränare). Kyrkan finns där just som ett ställe för andlig träning, andlig vård. Det är inget konstigt. Präster, diakoner och andra finns som just "spiritual trainers". Vi behöver få föra det goda samtalet, vägledas djupare i vår egen andlighet. Ingen är framme. Vi är på väg och på den vägen behöver vi andliga medvandrare, andliga tränare (ST).

Välkommen att kontakta oss präster och diakoner för den, för oss alla, välbehövliga andliga träningen.

1 kommentar:

elise sa...

Stavgång och själavård hade varit något.

http://4.bp.blogspot.com/_y7v_H8epuOI/SKFZxf6XkOI/AAAAAAAAArA/aRZILlcdsG4/s1600/DSC00359.JPG