Stureplan - på jakt efter mening

Jag gick ut på Stureplan ikväll. Har varit och ätit middag med yngsta dottern. Väldigt trevligt med många goda samtalsämnen. När jag kom ut på Stureplan var där många ungdomar och unga vuxna i barerna och runt om på restaurangerna. Naturligtvis förs många goda samtal också bland dem - samtal vänner emellan. Men jag vet också att Stureplan är platsen dit många drar sig för att hitta en partner, för att fördriva en kväll, för att dricka bort några timmar. Idag är det torsdag och egentligen är det först på fredags- och lördagskvällar som Stureplan kokar av olika åldrar - alla mer eller mindre berusade.

Jag vet att jag kan låta moralistisk och det är sannerligen inte min mening. Samtidigt önskar jag att alla dessa unga vuxna, med mer eller mindre lyckade relationer, mer eller mindre planerad framtid, mer eller mindre trygghet skulle kunna finna en mening i tillvaron - ett grundmönster som håller.

Ibland tänker jag på existentialisten Soeren Kirkegaard som talade om hoppet utför 70.000 famnars djup - ett språng där man inget ser, inte har garantier men där en röst säger: Hoppa, jag tar emot. Tron på Gud - tron på en meningsfull relation, tron på den som ytterst eller innerst angår oss alla - den tron är ett språng - meningssökandets språng.

Kyrkan är ofta på plats på Stureplan. Ett gäng från S:ta Clara kyrka, korskyrkan, Roseniuskyrkan och Frälsningsarmén finns där väldigt många fredagsnätter, bjuder på kaffe och samtal. Den närvaron är en motkraft mot det destruktiva - en motkraft mot ensamheten, en motkraft mot meningslösheten.

Jag tror inte att alkoholen är svaret på meningsfrågan. Kanske kan språnget in i det som är större, språnget in i det som inte helt går att sätta ord på - meningssökandets språng - vara värt satsningen. Jag tror det! Jag vet det!