På rätt väg?

I dag har jag döpt lilla Elisabeth. Hon döptes i sitt sommarhem utanför Stockholm och jag skulle fara ut dit med min bil. Redan vid slussen körde jag fel. Men efter lite extra avtag åt olika håll hamnade jag på rätt väg. Sen skulle det vara ganska enkelt enligt dopföräldrarna. Det var bara att köra på, göra några avtag till höger och vänster och så in på en liten väg, ta höger vid y-kors och sedan skulle jag vara framme. "Lätt som en plätt..", sa de och trodde jag. Jag körde fel, trots beskrivning och behövde till slut ringa och be om hjälp. Jag var då nära men inte rätt ändå. Tillslut kom jag fram och döpte Elisabeth som var ganska nöjd och glad efteråt.

Kanske är det så i livet. Det finns så många "avtag" man kan göra och så många möjligheter. Ibland blir det fel trots att någon givit en färdbeskrivning. Kanske är det så att beskrivningen inte alltid är så enkel - att vägen inte alltid är "lätt som en plätt". Dopet vill påminna Elisabeth om att oavsett vilken väg hon tar i livet, oavsett vilka val hon gör, vilken tro och övertygelse som blir hennes, är Gud alltid med henne. Hon är inte övergiven. Hon är alltid omsluten av Guds heliga Närvaro. Det gäller Dig också och mig. Varför glömmer vi så ofta bort det?